Trots regnet förra helgen är det fortfarande osäkert hur det blir med årets tredje vallskörd på Åland och hur det sist och slutligen blir med fodersituationen.
Michael Mattsson som tillsammans med sambon Erica Bengtz i vintras tog över hennes hemgård Bengtes i Jomala Vestansunda konstaterar att de fick börja med ”ett hårt år”.
– Det kan bara bli bättre, är hans optimistiska inställning.
Mattsson säger att spannmålsskörden bara blir hälften av en normalskörd.
– Och knappt det.
Han odlar chipspotatis på 9 hektar och lök på ca 3 hektar. Löken som han kunnat bevattna har lyckats ”helt okej”, men för potatisen ser det dystert ut.
– På vissa ställen är det dött sen flera veckor, men på vissa åkrar kämpar den på. En otrolig växt!
Växande webblista för foderförsäljning
Ålands hushållningssällskaps webblista med namn på fastländska odlare som har foder och strö att sälja har sedan förra veckan vuxit från fem till tolv namn.
– Sedan listan kom med också på SLC:s hemsida har det ringt ganska mycket folk. Kul, tycker Carin Ekström som är listans kontaktperson.
Tillsammans med hushållningssällskapets växtodlingsrådgivare Joachim Regårdh har hon varit och tittat hur de åländska vallarna börjat ta sig efter förra veckoslutets regn.
– Gräset är inte så högt ännu. Det behöver nog växa lite till. Men regnet som kom föll ganska ojämnt över Åland, påpekar Carin Ekström.
Foderpriserna stiger
Ole Blomqvist som driver Östergårds Mjölk Ab i Sund Gesterby säger att hans hemtrakter kom att ligga ”mittemellan” beträffande regnmängderna.
– Det behövs nog mera vatten ännu. Den första vallskörden blev mycket mindre än vanligt och den andra gav nästan ingenting. Nu hoppas vi att gräset ska hinna växa så att det blir en tredje skörd i september, men dagarna blir hela tiden kortare.
Blomqvist som har över 300 mjölkkor och kvigor har redan köpt halm både från Sverige och Finland. Tack vare att han i sommar haft kvar av fjolårets foder hoppas han klara det kommande året ifall det blir en tredje vallskörd.
Han har redan ändrat utfodringen och gett sina kor mera kraftfoder än de annars skulle ha fått. Han har också försökt ”boka upp” så mycket spannmål som möjligt.
– Men foderbristen pressar förstås priserna kraftigt uppåt och gör mjölkproduktionen dyrare. Och man vet inte var det slutar ännu.
Maratonlöpares seghet behövs för bönderna
Tillgången på åländskt spannmål för foder är också knapp. Michael Mattsson säger att årets kornskörd blev knappt hälften av det normala.
Han samarbetar med Erik Ekström, Carin Ekströms bror, som driver ett kvighotell i Jomala Ingby. Erik har fått köpa halm och även ensilage från Bengtes EFA-träda.
”Gamla” husbonden på Bengtes, Staffan Bengtz, 49, som kallas ”verkställande dräng” får nu ännu mera tid att satsa på långdistanslöpning, som han började med först efter att ha fyllt 40.
Nu har han avverkat mer än tio maratonlopp i bland annat Stockholm, Åbo, Paris och New York. Så sent som förra söndagen sprang han Ultravasans 90 kilometer längs Vasaloppets bansträckning från Sälen till Mora.
– Långdistanslöpning har en viss likhet med att vara bonde. Det gäller att vara seg och långsiktig och inte ge upp när det tar emot, beskriver Staffan.
”Huvudet måste funka”
Sedan sex år tillbaka springer han 60-70 kilometer i veckan. Lördagsmorgnar blir det ofta en länk på 20-30 kilometer.
– Men när man ska springa så långa sträckor som Ultravasan hjälper det inte bara att träna löpning. Då ska huvudet funka.
Och på tal om huvuden. Årets Ultravasan vanns av ålänningen Fritiof Fagerlund, 44, som liksom åländske Europamästaren i maraton från 2002 Janne Holmén numera är forskare och lektor vid Uppsala universitet.