Det är en omvälvande känsla att besöka Amazonas regnskog för första gången. I tropikerna har jag varit tidigare och också i tropisk regnskog. Men trots det.
Redan resan till stället vi ska bo på är en upplevelse. Från Manaus, delstaten Amazonas huvudstad med två miljoner invånare, går färden först med minibuss, sedan med båt, sedan med minibuss igen och den sista dryga timmen av den fem timmar långa färden igen med båt.
Speciellt under den sista båtturen får man en inblick i den otroliga artrikedomen i Amazonia då tukaner, hägrar, olika sorter av gamar, skarvar och de ljusröda Ammazonfloddelfinerna visar sig.
Då vi närmar oss den flytande enkla lodgen vi ska bo på i fyra dygn fylls luften av vrålapornas otroligt högljudda och imponerande skrik. Senare ser vi flera andra aparter, sengångare, tukaner, kolibrin, kungsfåglar, ingångar till bältornas lyor och små torn byggda av mullvadssyrsor som lever så gott som hela sitt liv under marken.
Till de mera minnesvärda upplevelserna är att se den kajman, en släkting till alligatorn, som bor under den flytande lodgen vi bor i och bara ca tio meter från den plats i Amazonfloden som vi simmat i. Jag trodde tills det att pratet om att det bor en kajman, med smeknamnet Armando, under huset närmast var ett påhitt.
Också att fiska piraya med kött som bete, och där man snabbt lär sig att plaska med spöändan i vattnet för att locka till sig pirayorna, är en spännande upplevelse. Liksom att smaka på den, säkert mycket proteinrika och förvånansvärt goda, levande larven av eldflugan som specialiserat sig på att bo i en viss sorts nöt.
16 gånger Finlands yta
Gällande Amazonas regnskog är läget kanske bättre än den bild vi får här. Åttio procent av skogen finns fortfarande kvar. Samtidigt är det oerhört viktigt att situationen hålls sådan.
Den stora regnskogen som täcker ett område drygt 16 gånger Finlands yta, har en mycket stor betydelse för mångfalden på hela vår planet. Också klimatet och vattenkretsloppet i Sydamerika påverkas direkt.
En stor del av fuktigheten i regnskogen förses av träden genom transpiration från bladen, varifrån vattenångan blandas med atmosfären där den bidrar till nybildandet av regnmoln. Forskarna ser en risk för den så kallade tipping point – på svenska talar man om den tändande gnistan – alltså en situation där regnskogen minskat så mycket att den här självupprätthållande funktionen försvinner.
Ett möjligt scenario är också att klimatförändringen förstärker den här risken eller till och med redan i sig själv sätter i gång en nedåtgående spiral som är omöjlig att stoppa.
På plats och på basen av de undersökningar som vi presenterades verkar inte risken just nu vara helt överhängande – men ändå är det viktigt att vi, dels med vår egen konsumtion och dels genom att bidra med vårt skogliga kunnande – stöder Brasilien och andra länder med tropisk regnskog så att den tändande gnistan, tipping point, uteblir.
Läs också: Har regnskogen i Brasilien en framtid?
