Balplasten ett problem
– Murskauskeskus lovar
nya avhämtningar i april

Anhopningen av balplast på gårdar kan bli ett problem då det blir svårt att göra sig av med ett material som med rätt sorteringsmetoder till stora delar kunde återvinnas. Mjölkbonden Kristoffer Nilsson berättar om sin syn på plastproblemet och avhämtningstjänsten Murskauskeskus, som lovat återuppta sin verksamhet inom april månad.

I osäkra tider är återvinningen av lantbruksplast kanske inte det första bonden grubblar över. Anhopande balplastberg på gårdarna är dock ett problem som ofta är svårlöst eftersom avhämtningen på många ställen inte fungerar på ett bra sätt.

Inom jordbruket uppstår årligen 12.000 ton plastavfall på gårdar runtom i Finland som kunde tas till vara för återvinning, men som i dagsläget i värsta fall eldas upp.

Ett problem är att en stor del av plastavfallet går till förbränning då plast kunde återvinnas för att tillverka plastgranulat. Brist på information om plastavhämtningsmöjligheter samt lagrings- och sorteringsproblem gör dock att plasthanteringen ofta blir bristfällig.

Plastinsamlingen ett osäkerhetsmoment

På Nybondas gård i Liljendal står Kristoffer Nilsson och inspekterar en hög med balplast som anhopats i ladugården under det senaste halvåret.

– För några år sedan gjorde jag ännu så att jag förde plasten själv till Borgå avstjälpningsplats med traktor och släpvagn några gånger i året. Men det blev så tidskrävande att jag nu har bytt till en sophanteringsfirma som hämtar ett flak en till två gånger i året som jag fyller. Det far också till Borgå avstjälpningsplats som blandavfall. Slutdestinationen är Vanda, där plasten bränns som energiavfall.

Enligt Nilsson har situationen med plastavfallet sett en lång nedåtgående trend i området. Han minns en tid då plasten brukade samlas på familjens gårdsplan dit också grannarna hämtade sin plast, varpå man fick ihop ett lastbilslass. På den tiden fanns det en firma som samlade in plasten för återvinning.

– Farsan sorterade då plasten och näten skilt. Första åren kom de gratis och hämtade plasten, sedan började det kosta och så steg priset konstant. Till sist försvann hela tjänsten.

Sedan dess har gårdarna i trakten använt sig av olika metoder för att bli av med plasten.

– Ofta vet man inte om det finns tjänster, fast problemet med balplaster ofta kommer upp som samtalsämne på möten och sammankomster. Ibland har det funnits firmor som bönderna anlitat, men som sedan inte upprätthållit verksamheten. Då kastar man lätt in handduken, och börjar sköta saken själv på olika sätt.

Kan skapa en cirkulär ekonomi

För att hjälpa jordbrukarna i insamlingen och återvinningen av balplast har SLC och MTK ingått ett samarbete med Itä-Suomen Murskauskeskus som samlar in lantbruksplast i hela Fastlandsfinland söder om Uleåborg.

SLC-medlemmar kan använda sig av tjänsten till medlemspris. För att stöda återvinningen har även Livsmedelverket publicerat en plastguide för jordbruk i syfte att förbättra återvinningsmöjligheterna och minska på miljöproblemen.

Bönder som Nilsson som har möjlighet att förvara balplast under tak i torra förhållanden är redan långt hunna. Men gällande sorteringen gäller strikta krav som måste hålla.

Plast som skall återvinnas får innehålla endast ren plast fri från jord, gräs, mull eller andra orenheter, samt vit och annan färgs sträckfilm. Däremot måste balnät, balsnören, sträckfilmshylsor, stenar, metall och andra plaster sorteras bort.

Plast som inte återvinns kan vara blandad med snören och nät men dock fri från annan plast, storsäckar, stenar och metall.

Vikten av korrekt lagring och sortering samt återvinning som en del av en cirkulär ekonomi är dock något som ständigt vinner ny mark. I mars grundades en frivillig producentorganisation för insamling och återvinning av lantbruksplaster Maatalousmuovien Kierrätys Oy.

I början av året gick SLC även med i projektet PlastLIFE SIP som leds av miljöministeriet och Finlands miljöcentral. Målet med projektet är en hållbar cirkulär ekonomi för plast i Finland före år 2035.

Ekonomin avgör

Tillbaka på gräsrotsnivå menar Nilsson att det är bra att det finns olika återvinningsinitiativ och projekt, men han framhåller att allting i slutändan handlar om ekonomi och tid – det vill säga har man råd att lägga ner tid och pengar på plastproblematiken?

– Problemet är att allting kostar, och blir bara dyrare. Inköpsvärdet för den plasthop som nu ligger i ladugården är närmare 10.000 euro, och plastpriserna har bara stigit. Nu skall jag ännu betala några hundralappar till för att bli av med det.

I viss mån ser han situationen som bakvänd.

– Helst skulle man ju själv vilja ha betalt för att bli av med plasten, eftersom det finns värde i materialet. Det skulle ju vara den bästa moroten. Men så måste ju fraktfirman också få någon ekonomi ut av verksamheten.

En annan aspekt handlar om att kopplingen mellan de välmenande projekten och informationen som finns på gårdsnivå inte alltid är så bra. Förtroendet för att en firma med skäliga priser och synlighet skall lyckas förbinda sig till sin verksamhet är inte alltid högt, vilket leder till att åtgärder uteblir på gårdarna. Nilsson har dock hört talas om Murskauskeskus och är villig att omvärdera.

Han halar fram telefonen.

– Ska vi prova ringa och se vad dom säger. Så kan vi skicka iväg plasten med detsamma!

Ingen svarar.

Nilsson börjar istället gå igenom en gammal prislista på firmans webbsida och verkar nyfiken. 

– Får se om de ringer tillbaka.

Murskauskeskus lovar återuppta insamlingen

Nästa dag låter Nilsson glad i andra ändan av telefonen.

– Jo, hördu jag fick tag på dem!

Han syftar på Murskauskeskus som nu hört av sig.

– Dom kommer nog och hämtar, men kunde inte riktigt säga när dom gör det eftersom de kör ut först när de fått tillräckligt mycket ihopsamlat så att det lönar sig för dem att komma.

Den här gången avhämtas plasten som energiavfall eftersom nätet inte är sorterad från plasten.

– Det går ju lätt att plocka bort näten om man gör det från första början, men då man samlat allt på en hög är det nog ingen njutning att börja sortera. Men fint skulle det ju vara om allting redan nu gick till återvinning.

Trots att Nilsson ännu inte fått någon klarhet beträffande pris eller tidtabell förhåller han sig positiv.

– Det verkar nog lovande, bara man har tålamod att vänta på att de kommer och hämtar plasten.

Från Murskauskeskus berättar man att verksamheten kommer att återupptas under de närmaste dagarna, och att en ny prislista kommer att offentliggöras innan det.

– En liten prishöjning är att vänta i jämförelse med förra året eftersom transportkostnaderna har gått upp, meddelar man från företagets kontor.

Förrän en ny prislista publicerats tar dock inte Murskauskeskus emot beställningar eftersom kunden måste veta priset i och med beställningen. Beställningar kan göras endast genom ZeroWaste, som finns både på webben och som applikation.

Minimimängden plast som hämtas är 5 ton, och avhämtningen kan ske genast då transportbilens kapacitet på 30 ton uppfylls av beställningar längs en viss rutt som planeras enligt de beställningar som man fått in.

– Det lönar sig för lantbrukaren att sortera, eftersom den återvinningsdugliga plasten avhämtas till ett billigare pris.