Bland utmaningarna inom utsädesförädlingen av gräs just nu är att hitta och utveckla tåliga sorter som klarar sig i ett ändrat klimat, utan så mycket vatten och som kan bidra till att få ned koldioxidavtrycket. Så är det i alla fall om man ska tro John Thijssen, styrelsemedlem inom det nederländska utsädesföretaget Barenbrug. Det är världens näststörsta företag inom gräsutsäde efter danska DLF.
När det gäller det praktiska förädlingsarbetet finns det numera tekniska förutsättningar som underlättar processen i motsats till tidigare:
– Vi har dock hittills varit återhållsamma med de nya teknikerna, eftersom gräs pollineras via vinden. Därför blir det omöjligt att kontrollera följderna för omgivningen, exempelvis av genmodifiering. Det finns nog avskräckande exempel bland andra förädlare som trodde att de hade läget under kontroll, men så var inte fallet. När genmodifieringen lanserades hade vi inte heller råd med den, men om man vill se utvecklingen från en positiv sida så har den lett till mycket forskning i dna som vi också har kunnat dra nytta av i vårt förädlingsarbete med gräs.
Numera kan man anskaffa apparatur, som tidigare kostat miljoner, för cirka 50.000 euro.
– Det har gjort arbetet snabbare, vi har kunnat reducera framförädlingen av nya sorter från 12-13 år till 4-5 år.
Längsta tiden 16 år för en ny sort
Den längsta tiden för att få ut en produkt på marknaden från början av ett förädlingsprojekt är nu för tiden 16 år.
Tiden beror bland annat på de enskilda ländernas regelverk. I många länder, bland annat Finland och andra EU-länder, måste nya sorter gå igenom en offentlig granskning med sortförsök och jämföras med befintliga sorter på marknaden.
Nu står Barenbrug i övrigt i beråd att ta i bruk gensaxtekniken, CRISPR/Cas9, som upptäckts i Umeå i Sverige.
– Gensax är inte GMO utan det är att främja en process, som man också kan genomföra inom den traditionella förädlingen.
Frågan är i alla fall hur koncernen tänker agera i fortsättningen, i och med att EU-domstolen i slutet av juli beslöt att CRISPR/Cas9 hör under unionens GMO-lagstiftning. Barenbrug räknar inte med att beslutet kommer att inverka på dess forskning och utveckling, men nog med att det får följder för de kommersiella möjligheterna inom unionen.
Kan biologisk mångfald också förbättra avkastningen?
En av de större utmaningarna inom växtodlingen är bevarandet av den biologiska mångfalden.
– Men, frågar John Thijssen, kan vi måna om biodiversiteten utan att det drabbar avkastningen?
Och svarar själv:
– Det måste finnas olika örter och gräs, som man kan använda i samma blandning. Vi har kommit fram till att det kan vara positivt att satsa på biodiversiteten, i praktiken använda olika arter i en utsädesblandning för fodervall, även med tanke på avkastningen. Ogräset kan visserligen ställa till det, men i försök har det också visat sig att det finns nyttosamma ogräs. Det är onödigt att försöka göra sig av med dem.
– Man kan uppnå en avkastning på upp till 6.500 kilo mjölk årligen per ko helt från egna vallar. Det är inte vanligt men det är möjligt.
Om man har tillräcklig tillgång till egen vall kan man i bästa fall bli självförsörjande med protein enligt Christiaan Heijink. Det kan ge inbesparingar på tiotusentals euro på en större boskapsgård.
Det finns länder där torkan är normal
Årets svåra torka var aktuell också i Barenbrugs högkvarter i Nijmegen, Nederländerna i juli, då LF var på besök.
– För att ta ett exempel så är torka emellertid normalt på många håll, till exempel i Frankrike, säger Christiaan Heijink. Ändå kan man odla gräs där, och det växer till och med bra. Grässorterna har djupa rötter och är tåliga mot hetta.
I praktiken handlar det givetvis mycket långt om att ta fram sorter vars rötter går djupt och som kan ta upp och lagra vatten.
På Barenbrugs egna försöksodlingar nära fabriken finns sammanlagt 70 hektar. Bolaget har själv 40 hektar och en granngård står för 30. De odlar arealen tillsammans, vilket också ger en tillräcklig areal för en vettig växtföljd.
I försöksodlingarna visar Christiaan Heijink och Theo op den Kamp, som svarar för varieteter och registrering på Barenbrug, ett exempel på engelskt rajgräs, som nog står grönt och fint, men som gått i frö:
– Det är en följd av torka och värme. Fröbildningen har skett för tidigt. Vi måste satsa på sorter som klarar torkan bättre och som växer länge innan de går i frö. Det viktiga är att det finns mycket blad, det är där som näringen finns.
Timotej har inte heller klarat sig något vidare, men däremot ser hundäxing, som är lättodlad och näringsrik, ut att ha lyckats bra.
Alfalfa eller blålusern har också vuxit bra trots torkan.
Rödklöver är känd för att fixera kväve i marken, men den håller i allmänhet bara ett par, tre år.
– Vi försöker förlänga den tiden och gör försök med olika blandningar, förklarar Christiaan Heijink. Det finns varieteter där det inte fungerar men för andra är resultaten lovande.
Bland annat testar man en blandning med cikoria, klöver och engelskt rajgräs. Cikorians fördel är att dess rötter går djupt och den bildar mycket kväve. Den tar även upp selen som djuren kan göra sig till godo, men den måste gödslas för att växa bra.
Ett annat försök som pågår är gräsvarieteter kombinerade med klöver och käringtand.
Barenbrug har sitt högsäte i Nijmegen i Nederländerna. Det är ett familjeföretag som grundats 1904. Det har verksamhet i 16 länder runt om i världen. Utsädesproduktionen är cirka 75.000 ton årligen, varav cirka 30.000 ton är vallutsäde.
Antalet sysselsatta är 575. Den årliga omsättningen rör sig kring 200 miljoner euro.
Läs också: Barenbrug är här med vallodlingsidéer