I nästan femtio år har Bertel Riska från Kronoby arbetat för ekosektorn. På ekodagarna i Seinäjoki fick han ta emot en utmärkelse för sitt livslånga engagemang i branschen.
– Det här smakade riktigt bra. Jag har faktiskt inte tidigare fått någon liknande utmärkelse. Så jag blev aningen rörd, säger Bertel Riska.
Det var på ekodagarna, som ordnades förra veckan i Seinäjoki, som han fick ta emot utmärkelsen ekoföregångare av Förbundet för ekologisk odling. Att sektorn behöver sina experter – föregångare är självklart, konstaterade förbundets verksamhetsledare Sanna Rännäri.
– Ekobranschen behöver föregångare, vilka vi har runtom i Finland. Bertel Riska har utfört ett oersättligt pionjärarbete i Österbotten, sa hon.
Frågan vad som är Riskas främsta insats för ekosektorn i Svenskfinland, har han svårt att besvara. Det är något som andra borde bedöma.
– Jag skrev ett flertal artiklar i dåvarande LoA och bland de första var en om biologisk kvävebindning. A I Virtanen hade redan på 40-talet i sina försök visat hur ett kvävesjälvförsörjande jordbruk skulle fungera, men det föll i glömska när vi fick kvävet i handelsgödseln. Övriga artiklar under åren handlade om olika ämnen som var eko- och miljörelaterade, berättar han.
Ekologiska metoder sprids
Biodynamisk odling har funnits i Finland sedan 1960-talet. Riska beskriver dem som de verkliga pionjärerna. När de statliga avtalen för ekologisk odling kom på 1990-talet tog den ekologiska odlingen fart.
Riska blev då officiellt ekokonsulent. Till arbetsuppgifterna hörde bl a ordnande av grund- och andra kurser, odlingsplaner, exkursioner och fältvandringar och granskningar av ekogårdarna.
– Redan under 1990-talet började jag ge ut odlarbrev till odlarna. Jag var också med och tog initiativ till grundandet av Svenska Österbottens Ekologiska Förening, säger han.
I dag har delar av den ekologiska odlingen, till exempel mera växelbruk och odling av baljväxter för att tillföra kväve biologiskt, ökat också inom den konventionella odlingen.
– Det är positivt att den konventionella sidan i högre utsträckning använder ekologiska odlingsmetoder. Men jag minns i början var det många som inte vågade lite på processen med kvävebindning, men i dag är det annat, säger han.
Professionellt har han arbetat för att främja ekobranschen som rådgivare vid ProAgria Österbottens Svenska Lantbrukssällskap. När han inledde sin karriär fanns det i Österbotten cirka hundra ekoodlare och i början av 2000-talet var antalet uppe i över fyrahundra.
Han har också skrivit en historik om eko och arbetar fortfarande som ekogranskare trots att han pensionerades 2013.
– Jag arbetar privat som granskare och det fortsätter jag säkerligen med i några år till så länge jag har ork och intresse. Det är intressant att komma ut och träffa odlare och se vilka utvecklingssteg produktionen tar kontinuerligt.
Tror på framtiden
Att konsumtionen av ekologiska livsmedel minskar tycker han är tråkigt. Men han ser det också som naturligt att inköpen av något dyrare livsmedel minskar när köpkraften försämras.
– Även andra faktorer spelar in, som till exempel handelns betydelse för att föra fram ekologiska alternativ, säger han.
De senaste åren har antalet ekoproducenter minskat. En del har återgått till konventionell odling på grund av bland annat byråkrati, pressade priser samt sänkta stöd.
– Men precis som på den konventionella sidan minskar antalet producenter och mindre gårdar faller bort men lägenheterna inom eko blir också större. Så intresset för att odla och producera ekologiskt är fortfarande stort.
– Nu när det är oroliga tider med krig och inflation väntar fortfarande utmaningar för eko, men bara vi tar oss igenom dem, så tror jag intresset för eko ökar igen i framtiden.