Odlare i Åboland gläds åt de senaste uppgifterna från Miljöministeriet som visar att näringsbelastningen från jordbruket till Skärgårdshavet har minskat. Man ser nu en nedåtgående trend i den diffusa fosforbelastningen från jordbruket.
Den totala näringsbelastningen i Skärgårdshavet har minskat 1995-2023. Men det är första gången under mätperioden som man noterat en bestående minskning i fosforbelastningen från jordbruket.
Ministeriet strävar nu till att få näringsbelastningen från jordbruket i Skärgårdshavets område struken från listan över de värsta belastningskällorna i Östersjön.
Odlaren Pontus Franzén i Nagu är nöjd.
– Det här är positivt för jordbruket och odlarna. Uppgifterna visar att det vi gör för miljön har effekt, säger han.
För Franzéns del handlar det om reducerad bearbetning av åkrarna med tallriksredskap, direktsådd, att undvika plöjning så mycket som möjligt och att ha växttäcke på åkrarna som binder näring i marken. De enda åkrarna han plöjer är skiftena där han odlar potatis.
Miljötänket finns alltid med
Franzén odlar tidig potatis och spannmål samt fånggrödor. I år sådde han oljerättika efter avslutad potatisskörd.
– Oljerättikan tar upp näring som finns i marken efter potatisodlingen. På det viset minskar mängden näring som kunde rinna ut i dikena, säger Franzén.
Miljötänket och omtanken om Skärgårdshavet är ständigt framme i odlandet speciellt i fråga om odlingen av tidig potatis.
Här har Franzén byggt ett bevattningssystem som utöver att det förhindrar att potatisodlingen drabbas av frostskador också bidrar till att minska mängden näring som rinner ut i havet från odlingsmarken.
Det handlar om ett system med ett fördämt utlopp som ser till att vattnet inte slipper att rinna ut i Skärgårdshavet.
Vid bevattningen av odlingen pumpas vattnet från ett dike som ligger intill potatisåkern. Också ett antal vattengropar i grannskapet används vid bevattningen. När vattnet runnit tillbaka från åkern ner i diket återanvänds det och pumpas ut på odlingen på nytt.
Vid ett dike som rinner direkt ut i Skärgårdshavet och som ligger inom området för bevattningssystemet hålls utloppet stängt med hjälp av en lucka. Den avlägsnas oftast först på hösten.
Systemet minskar näringsbelastningen
– Under normala år med försommartorka rinner inget vatten ut i havet från diket under odlingssäsongen, säger Franzén.
Vattnet som släpps ut på hösten innehåller få näringsämnen eftersom det filtrerats flera gånger genom odlingsmarken vid bevattningen.
– För många år sedan hade vi forskare här som gjorde mätningar. Resultaten visade att vattnet innehöll få mängder näringsämnen. Det visar att systemet fungerar, säger Franzén.
– Det här är ett bra exempel på vad man kan göra för att minska näringsbelastningen i Skärgårdshavet. Man kunde också använda liknande system med konstbevattning på spannmålsodlingar. Men det kostar och för det krävs ekonomiska förutsättningar, säger han.
Odlare Mats Westerlund, också han bosatt i Nagu, tycker att det är bra att det nu finns belägg för att fosforbelastningen från jordbruket minskar.
– Det här är positivt för både jordbruket och miljön. När man själv bor nära Skärgårdshavet vill man att det ska vara rent, säger Westerlund.
Själv strävar han till att hålla täckdiken och diken i skick och att ha ett så stort växttäcke som möjligt för att minska avrinningen från åkrarna. I dag har 80 procent av odlingsarealen i Åboland växttäcke.
På tiden att odlarna får ett erkännande
Också odlaren Thomas Lindroth i Kimitoön är belåten över uppgifterna om den minskade fosforbelastningen från jordbruket.
– Det är positivt att det som vi har gjort i många år nu äntligen visat sig bära frukt. Det här ger en positiv bild av jordbruket. Det är också på tiden att odlarna får erkännande för de insatser man gör för miljön, säger han.
Lindroth, som är ordförande i SLC Åboland, påpekar att belastningen av Skärgårdshavet är en fråga som berör inte enbart Åboland utan hela Egentliga Finland.
– Hela regionen är avrinningsområde till Skärgårdshavet. Det finns många åar och bäckar i regionen som rinner ut i havet.
Han tycker att det emellanåt har pekats för mycket finger åt jordbrukarna när det gäller åtgärderna för att minska näringsbelastningen i vattendragen.
– Det känns orättvist att det finns förståsigpåare som påstår att vi har gjort fel. Men vi har gjort allt enligt den forskning och kunskap som finns i dag. Det är missvisande om samhället bara fortsätter att rulla på som förut och att man i fråga om näringsbelastningen tycker att det är bara jordbrukets fel. Utsläppen kommer från många olika källor, säger Lindroth.