Reglerna för arbetstider, övertidsersättningar och andra arbetsvillkor förefaller ofta som en svårgenomtränglig snårskog, men ändå är det arbetsgivarens skyldighet att alltid följa regelverket och även ordna med företagshälsovård så fort den första personen anställts. Det här inskärpte Kristel Nybondas från Landsbygdens Arbetsgivareförbund när hon förra veckan informerade på LAF:s utbildningsdag i Mariehamn.
LAF grundades 1945 för att bevaka arbetsgivarintressen i Finland och Norden och numera även inom EU. Förbundet förhandlar fram kollektivavtal både för frilands- och inomhusodlingar samt dessutom för olika slags miljöanläggningar och pälsdjursproduktionen. De nuvarande kollektivavtalen gäller till den 31 januari 2025.
Förbundet ger också sina medlemsföretag service i form av information, rådgivning och kurser samt hjälper till med utredningar när det uppstått meningsskiljaktigheter.
– Ring oss när ni behöver hjälp. Vi har låg tröskel och förstår och känner till vanliga misstag och typiska problem, påpekade Kristel.
Bindande avtal
I Kristel Nybondas värld är det förstås enbart skriftliga arbetsavtal som gäller. Där slås bland annat fast hur anställningen börjar och slutar samt vad som gäller för arbetstider, avlöning, semestrar samt sjuk- och andra ledigheter.
Hon poängterade nogsamt att arbetsgivaren eller platschefen ansvarar för att anställningsvillkoren tillämpas på rätt sätt ifråga om exempelvis arbetstidsarrangemang, löneutbetalning och semestrar.
– Då kan arbetsgivaren aldrig hänvisa till okunskap, konstaterade Kristel och påpekade att kollektivavtalen är allmänt bindande och gäller alla arbetsgivare inom branschen. Avtalen binder alltså också enskilda företagare som inte är med i någon arbetsgivarorganisation.
När företagaren anställer personal gäller strikt diskrimineringsförbud beträffande nationalitet, kön, ålder, religion och åsikter. Samma villkor omfattar alla oavsett personens ursprung.
För utländsk arbetskraft kan dock gälla avvikande beskattning. Dessutom krävs arbetstillstånd i Finland och det är uttryckligen arbetsgivarens ansvar och skyldighet att kontrollera att en person har rätt att arbeta i landet.
Kristel Nybondas rekommenderar också att undvika förmedlare när man anställer personal. Om detta ändå görs är det arbetsgivaren och inte arbetstagaren som ska stå för kostnaderna.
Men hon konstaterade också att förbudet mot förmedlingsavgifter lätt kan missförstås. Då gäller det att förklara för arbetstagarna att de själva inte har gjort något fel fast de har betalat för att få ett jobb.
Många undantag för arbetstiderna
Arbetstiderna inom landsbygdssektorn kan variera väldigt mycket även om den ordinarie arbetstiden är 8 timmar per dygn och 40 timmar per vecka.
Det kan exempelvis handla om allmän arbetstid eller genomsnittlig ordinarie arbetstid, som kallas utjämningssystem, då man kan planera in arbete mot normal timlön upp till 11 timmar per dygn och högst 55 timmar under en vecka eller ända upp till 77 timmar om fridagar flyttas.
Men arbetstiden måste dock planlagt jämnas ut till 40 timmar i veckan under en period på maximalt 52 veckor.
Efter en sådan superlång arbetsvecka måste det sedan följa en vecka med som mest 8 timmars arbetsskift.
Det finns också möjlighet till andra avvikelser som exempelvis att en arbetstagare utan övertidsförhöjningar får jobba 172 timmar extra per år. Detta förutsätter dock lokala avtal som tillsvidare är förbehållet LAF:s medlemmar.
Kompetenstillägg höjer lönenivåerna
Inte heller är det alltid så enkelt att bestämma den rätta lönen trots kollektivavtalens fastställda lönetabeller. Det gäller bland annat att slå fast hurdant arbete som utförs och hur bra det görs.
– Ett krävande arbete ger högre lön och en bra arbetsprestation ger bättre lön än en sämre prestation, konstaterade Kristel.
För den arbetsspecifika lönen finns fem kravgrupper som fastställs på arbetsplatsen och utgår från de huvudsakliga arbetsuppgifterna. Dessutom finns personliga lönetillägg som beror på arbetstagarens yrkeskompetens och som arbetsgivaren bestämmer.
Det kan också finnas företagsspecifika tillägg och löneglidning samt prestationslöner, resultat- och vinstpremier.
Den nuvarande lönetabellen för landsbygdsnäringarna och trädgårdsbranschen gäller från den 1 mars i år. Utöver grundlönen är arbetsgivaren skyldig att inom landsbygds-och trädgårdssektorn fastställa det första yrkeskompetenstillägget efter tio månaders anställning.
Inom miljö- och grönanläggningar ska kompetenstillägget, som kan stiga till högst 30 procent av kravgruppens lön, däremot betalas senast efter fyra månader.
– Men om första säsongens avtal är högst fem månader ges tillägget från början av följande säsong.
Kan skapa eget system
Arbetsgivaren ska enligt Kristel skapa ett eget system för kompetenstillägget. Där anges grunderna för kompetenstillägget, kriterierna för en höjning av kompetenstillägget, en gradering av hur yrkeskompetensen utvecklas samt kompetenstilläggets storlek.
För övertidsarbete är lönepåslaget 50 procent för de två första timmarna per dygn och för följande timmar 100 procent. Räknat per vecka gäller däremot 50 procents förhöjning de första åtta timmarna innan övertidsersättningen stiger till 100 procent.
För söndagsarbete betalas 100 procents förhöjning förutom vid skörd av bär, grönsaker och rotfrukter om arbetet utförs mot ackordslön. Fortlöpande söndagsarbete förutsätter särskilt avtal.
För dem som arbetar enbart under veckoslut, söckenhelger eller jul- och midsommarafton kan man avtala om en lön som är lika stor för alla arbetstimmar, men då ska lönen vara högre än tabellönen.
För arbetsledare och annan personal med ansvar för produktionen eller med självständiga ansvarsfulla uppgifter och som själva planerar sin arbetstid kan man också avtala om en grundlön samt fast månadsersättning som täcker övertids- och söndagsarbete och andra ersättningar med anknytning till arbetstiden.
Löneutbetalning normalt via bank
Lönen ska betalas en eller två gånger per månad och betalas in på arbetstagarens konto. Kontant betalning får endast ske av tvingande skäl och med kvitto.
Det finns också många andra krav kring lönerna som det skulle gå för långt att räkna upp, men Kristel Nybondas påpekade uttryckligen att tillägg inte får ingå i grundlönen. Eventuella naturaförmåner måste redovisas skilt utöver penninglönen.
Också arbetarskyddet och företagshälsovården är arbetsgivarens ansvar och lagstadgade skyldighet genast när den första arbetstagaren anställs. Avtal om företagshälsovården kan göras med en hälsovårdscentral, privat läkarstation eller läkare. För kostnaderna fås en viss ersättning från Folkpensionsanstalten FPA.
Nybondas visade också tabeller för arbetskraftskostnaderna per arbetad timme under 2024 enligt Trädgårdsbranschens avtal. Där framgick bland annat att de indirekta lönekostnaderna var totalt 47,34 procent för säsongsanställda och 62,87 procent för fast anställd personal.
Nya krav från EU
Från 2025 införs inom EU en social vilkorlighet med flera krav beträffande CAP-stöden Kraven gäller hur en lantbruksföretagare som även fungerar som arbetsgivare, sköter sina arbetsgivarförpliktelser.
Allt inkluderas redan i lag och kollektivavtal så ifall man sköter sina förpliktelser blir det enligt Kristel inga problem med stöden.
– Det krävs en längre tids misskötsel innan sanktioner påförs, men exakt hur har myndigheterna ännu inte slagit fast, säger hon och lovar att SLC och LAF informerar närmare när allt är klart.
Det sker i vilket fall som helst under hösten eftersom kraven redan är definierade.
SLC-basens beröm
Landsbygdsarbetsgivareförbundet LAF har tillsammans med Industrifacket ensamrätt att ge råd och tolka branschens kollektivavtal, medan rådgivning om arbetarskyddet är Arbetarskyddscentralens ansvar.
Medlemmar i LAF får medlemsbrev om ändringar i kollektivavtal och lagstiftning och även tillgång till medlemssidorna där det bland annat finns blankettmallar.
Förbundet ger också råd per telefon och e-post, erbjuder kurser och utbildningar också på svenska och hjälper till vid meningsskiljaktigheter på arbetsplatsen.
SLC-basen Mats Nylund tackade Kristel Nybondas för den gedigna presentationen och lyfte fram henne som en guru i Finland när det gäller tolkningen av arbetsavtal och -villkor.
– Det som hon inte kan kan ingen annan heller, var Nylunds betyg.