De är stolta över att ha
producerat E-klassmjölk i 25 år

Att få Walter Ehrströms medalj i guld för leverans av E-klassmjölk i 25 år är något som alla mjölkproducenter eftersträvar. En gård som tilldelades medaljen i våras är Vesterbacka gård i Kronoby. Medaljen betyder mycket för oss, säger Mia och Johan Drycksbäck.

Varje år premieras mjölkproducenter som år efter år levererar E-klassmjölk, det vill säga den bästa mjölken. För de som klarat den bedriften i 25 år väntar en fin belöning, nämligen Walter Ehrström Stiftelses medalj i guld. I år tilldelades Vesterbacka gård, som drivs av Mia och Johan Drycksbäck, medaljen på en tillställning i mitten av april i Helsingfors.

– För oss betyder medaljen en fin erkänsla för det jobb som vi utför dagligen. En klapp på axeln för att vi gör ett bra jobb. Så medaljen betyder mycket för oss, säger Mia Drycksbäck med stolthet i rösten.

25 år låter kanske inte mycket för en oinvigd men omräknat i antalet pass i ladugården blir det många.

– En som gratulerade oss på sociala medier skrev att 25 år handlar om cirka 18.000 arbetspass i ladugården. Så det är mycket arbete som ligger bakom, konstaterar hon.

E-klassmjölk innebär i praktiken att celltalen och bakterier inte får överstiga vissa nivåer. Celltalen kan stiga av olika orsaker till exempel om en mjölkko blir sjuk. Det kräver konstant uppsyn och noggrant arbete dagligen för att följa med så att produktionen är felfri.

– Som mjölkproducent måste man vara alert hela tiden och följa med besättningens hälsotillstånd. Blir de sjuka av någon anledning syns det direkt på antalet celler i mjölken, säger Johan.

Modern teknik underlättar

För fem år sedan togs deras nya anläggning för lösdrift och mjölkningsrobot i bruk. Anläggningen har 54 koplatser med totalt 45 mjölkande och 9 sinkor. Implementeringen av ny modern teknik har underlättat arbetet med följa med hälsoläget.

– Den tekniska utvecklingen har onekligen verkligen varit till stor hjälp. I dag sker alla mätningar automatiskt av mjölkningsroboten och vi har dessutom tilläggsutrustning för att följa upp just cellantalet, säger han.

Teknik underlättar uppföljningen, men de påpekar vikten av att följa med hur korna mår fysiskt genom att ha daglig tillsyn. Att minska risken för att korna blir sjuka kräver att de dagliga rutinerna genomförs ordentligt.

– Man måste följa med utfodringen, se till att koplatsen är ren så att det inte kan komma in smuts genom spenen. Vattenkvaliteten måste följas med och så måste mjölkningsroboten vara rätt inställd. Allt det här kräver att det dagliga arbetet görs ordentligt, förklarar Mia.

Hon konstaterar vidare att den tekniska datan inte alltid stämmer. Identifieras konstiga tal brukar de ta till den gamla utrustningen till hjälp.

– Då testar man mjölken manuellt med något som liknar en stekpanna för plättar. Med hjälp av den kollas konduktiviteten och då får man fram celltalen, berättar hon.

Blir en mjölkande ko sjuk och celltalen för höga separeras den mjölken. Antingen kastas den mjölken bort eller ges till kalvar.

– Får en mjölkko för höga celltal måste det redas ut de bakomliggande orsakerna, vilket händer nu som då. Man måste följa med på individnivå, säger Mia.

Risken för att en hel levererans skulle bestå av mjölk som understiger kraven för E-klassmjölk är liten.

– Då är det mycket som ska gå fel, men om det skulle ske vore det frågan om en smärre katastrof. Levereras sämre mjölk minskar avräkningspriset betydligt och man får börja om från noll igen med att leverera E-klassmjölk.

Mycket kan påverka

Något som kan påverka cell- och bakteriehalterna är stora omställningar, som till exempel att korna hamnar i en ny miljö som en ny ladugård. När den nya ladugården togs i bruk 2018 var Drycksbäck på sin vakt.

– Först steg celltalen och vi var på vår vakt för att inte överstiga gränserna. Men sedan gick det otroligt bra och våra celltal hölls på en låg nivå så att övergången var smidig. Samtidigt kan också för låga celltal innebära att de också kan stiga snabbare så det är bäst att hållas sig på en jämn nivå, förklarar Mia.

Johan Drycksbäck, som övertog gården för sexton år sedan, tackar också föräldrarna som hann producera E-klassmjölk i 9 år.

– Vi har fortsatt det fina arbetet som mina föräldrar Rolf och Barbro gjorde så även de förtjänar en del av medaljen.

Vesterbacka gård har ekologisk mjölkproduktion. Marknaden har försämrats i takt med den stigande inflationen som minskat efterfrågan på ekologiska produkter.

– Marknaden är inte bra just nu och den gröna politiken tror vi också har styrt en del konsumenter till växtbaserade alternativ. Men för oss är eko inte ett mervärde utan en livsstil så vi kommer fortsätta producera ekologiskt trots att marknaden sviktar lite just nu, säger de.

Förr var skillnaden på avräkningspriset jämfört med den konventionella produktionen cirka 14 cent per liter. I dag har den sjunkit med ungefär hälften.

– I dagens läge får man som ekologisk producent egentligen inget mervärde. Samtidigt skärps reglerna och stöden har förändrats. Men för oss handlar det om ideologi och därför vill vi också i framtiden fortsätta producera ekologisk mjölk.

– Och det dagliga noggranna arbetet fortsätter i samma stil. Som producent kan man aldrig ta en paus när det gäller mjölkvaliteten, säger de.

Anne-Maj och Mikael Österberg i Kimo samt Mikael Forsell och Mia Willman i Pedersöre tilldelades också Walter Ehrströms medalj i guld i svenska Österbotten.