Det borde ligga i allas intresse att hålla en hög kvalitet på älgstammen, skriver Jonas Malmsten i den här kommentaren till Bjarne Anderssons senaste kolumn ”Från mitt vindskydd” (i LF 51-52 2018).
Vi har med intresse läst Bjarne Anderssons debattinlägg ”Jakt på klövvilt under besynnerliga krav”, och skulle vilja kommentera och bemöta det han framför. Inledningsvis tar han upp den ständigt pågående frågan kring viltets skador på skog, och det är ingalunda något man skall förringa. Det är ju de facto så att älg och skog hänger ihop, och det moderna skogsbruket med trakthyggesbruk och skapande av ungskogar har lagt grunden till de fina älgstammar (numerärt sett) man har i Fennoskandien idag. Samtidigt är det så att man helt utan älgar inte skulle ha lika mycket skador. Dock verkar det inte finnas en direkt koppling mellan antalet älgar och uppkomna skador, men däremot mellan det utbud som finns (eller inte finns) och antalet skador. Alla bör och vill säkert på något sätt hitta en balans mellan viltet och skogen men det är inte bara svart eller vitt. Att följa de mål som sätts upp i förvaltningen är en självklarhet, men det är inte alltid det går. Förklaringen kan ligga i felaktigt ställda mål, eller en missbedömning av älgstammens numerär, och i vissa fall är det båda delar som fallerar. I vissa fall kan jägarnas inställning vara en orsak, men det verkar vara mindre vanligt.
Det ligger eller borde ligga i allas intresse att hålla en hög kvalitet på älgstammen. Hög kvalitet innebär stora och livskraftiga djur med hög medelålder och en bra reproduktion. Ingalunda kan man få en bra kvalitet utan en god livsmiljö, men både lokalt och regionalt är detta möjligt i de flesta delarna av Finland. Några mått på detta är de goda slaktvikterna på kalv och hur många kalvar korna får i genomsnitt. Här ligger Finland sedan länge generellt sett långt före både Sverige och Norge, och det är framför allt till följd av goda livsmiljöer för älgarna. Har man en bra miljö kan man som förvaltare och jägare arbeta med kvaliteten på älgarna. En bra kvalitet på kapitalet borgar för en god avkastning i form av kalvar och den allmänna konditionen på älgarna (räntan). Har man god avkastning så behöver inte kapitalet, det vill säga antalet vuxna djur i stammen vara lika högt, och det är något som kan vara en viktig faktor när det gäller betestrycket på ungskog.
För att skapa en älgstam av hög kvalitet krävs samverkan över stora arealer av hänsyn till älgens biologi. Det räcker inte med ett eller ett par jaktvårdsområden. Och det är här som Klöv 2020 har kommit in, och under snart 10 år försökt få jägare och förvaltare att ha en samsyn för att bygga kvalitet hos älgstammen (och vitsvansstammarna) i stora delar av västra och sydvästra Finland. Från att tidigare ha haft en stor splittring, vilket ofta är mer regel än undantag i hur man ser på älgförvaltningen, ser man nu att fler och fler områden drar åt samma håll. Och detta är ovanligt, men väldigt positivt. Tjurförvaltningen är bara en del av detta, men det förhållningssätt man använt sig av har gjort precis det som man önskat – skapat en bättre kvalitet hos älgarna. Istället för att slå undan benen för tjurpopulationen genom att fälla en stor andel unga tjurar, har man istället givit i princip alla tjurar chansen att få bli äldre och möjlighet att gå i avel. Då får sedan älgarna själva bestämma vem som får gå i avel – både den brunstiga kon och den eller de tjurar som uppvaktar henne.
Man skall samtidigt komma ihåg att det framtiden inte innehåller de tjurar som fälls utan de tjurar som sparas. Och ju äldre en tjur är desto närmare kommer den döden. Och vi, liksom många andra, både förvaltare, jägare och forskare, tycker det är ett slöseri med den resursen att låta äldre tjurar självdö istället för att försöka fälla dem när de åtminstone har givits chansen att betäcka några kor. Det gör de stora tjurarna betydligt bättre än de små och finns det tillgång på djur i olika kategorier så skapar vi förutsättningar för ett naturligt urval. Dessutom är det viktigt att komma ihåg att det inte är antalet fällda tjurar som har effekt utan hur stor andel som lämnas kvar, och vilka som skall utgöra framtiden i stammen. Är det den unga eller medelålders tjuren eller den gamle som bara har något år kvar att leva?
Sant är dock att en älgstam inte bara består av tjurar – det är även hondjur och kalvar som skall förvaltas. Det som många, inklusive Bjarne Andersson visar prov på är tendenser till oförmåga att se helheten vad gäller älgförvaltning och att se det ur älgens perspektiv. Om du var en älgko – skulle du välja ett cykelstyre framför en kraftig tjur med stor hornkrona när det var dags? När det gäller det jaktliga så kan vi förstå att det kan skapa viss oro i leden, och alla kan inte vara nöjda alltid. Men att försöka bedriva en mer selektiv jakt är bra för både älgarna och jägaren – vet man inte vad man har i siktet så bör man kanske inte avlossa skott utan kanske vänta. Men misstag kan ske och ingen bör lastas för det – ingen jägare, förvaltare, skogsbrukare eller forskare är perfekt.
Jonas Malmsten
jägare och viltforskare