Sedan mitten av 1980-talet har kaffeproduktionen i Kenya minskat med mer är två tredjedelar. Nu satsar landet på att öka produktionen. Samtidigt kräver kaffebönderna mer stöd, reformer och åtgärder mot ljusskygga karteller.
Staden Machakos, i östra Kenya, omringas av odlingar med buskliknande träd där bigarråstora frukter dignar från grenarna. Grupper av kvinnor och män går från träd till träd och plockar grenarna rena från de röda frukterna. Innanför skal och fruktkött döljer sig kaffebönor.
– Avkastningen varierar från år till år. Ibland är den bra, men ofta är den mindre än vad vi hade förväntat oss, säger 29-åriga tvåbarnsmamman Judy Lingwilli.
Hon är en av hundratusentals kenyanska kaffebönder varav majoriteten är småbönder.
– Det är tufft att vara kaffebonde. Insatsvarorna är dyra, men priset vi får för kaffet är lågt, säger Judy.
Kaffe är Kenyas fjärde största utländska inkomstkälla efter turism, te och trädgårdsväxter. Årligen produceras cirka 40.000 ton kaffe i landet. Det är en minskning med mer än två tredjedelar sedan början av 1980-talet. Många bönder har slutat odla kaffe. De har antingen övergått till att odla annat eller sålt sina marker till byggherrar, framförallt kring huvudstaden Nairobi.
– Även vi har övervägt att börja odla något annat, men vi hoppas fortfarande att kaffepriserna ska stiga, säger 26-åriga Esther Robert, en annan kaffebonde.
Nybildad kaffeunion
Idag utgör kenyanskt kaffe bara kring en procent av kaffet på världsmarknaden, men enligt kenyanska Kaffedirektoratet ökar antalet odlingar igen. Regeringens ambition är att öka produktionen till 48.000 ton kaffe årligen.
Samtidigt kräver kaffebönderna reformer. 2016 bildades National Coffee Cooperative Union som består av 16 regionala kooperativs förbund. Målet är att med enad röst få till stånd en ny kaffepolitik.
– Ett dåligt år tjänar jag kring 20.000 shilling (171 euro), ett bra år cirka 60.000 shilling. Vi svälter inte, men jag är ensamstående mamma och mitt barn börjar i skolan nästa år. Då vet jag inte hur jag ska ha råd med alla utgifter, säger Esther.
Årets skörd är bra, eftersom det har kommit rikligt med regn, men klimatförändringar innebär allt större osäkerhet. 30-årige tvåbarnspappan Philip Kiokos säger att torka är kaffeträdets värsta fiende.
– Med torkan kommer växtsjukdomar och skadeinsekter. Vi måste använda bekämpningsmedel och det är dyrt, säger han.
Det finns cirka 60.000 kaffebönder i området. Majoriteten är medlemmar i Machakos Co-operative Union. Genom kooperativet får de bland annat rabatt på gödnings- och bekämpningsmedel.
– Och så får vi teknisk support och utbildning i beskärningsteknik, säger Philip.
Får inte sälja fritt
Ett par dagar senare har National Coffee Cooperative Union möte i Nairobi. Företrädarna är mycket kritiska till att småbönder och kooperativ inte kan sälja sitt kaffe till vem som helst. Direktförsäljning kräver en marknadsföringsagent som förhandlar direkt med utländska köpare.
– För att få marknadsföringslicens måste man betala en miljon dollar (864.245 euro) i säkerhet. Inga småbönder eller kooperativ kan lägga ut så mycket pengar. Vi kämpar för att det ska sänkas till 20.000 shilling (171 euro), säger James Ndeto, ordförande för Machakos Co-operative Union.
Majoriteten av kooperativens kaffe säljs på auktioner till högstbjudande återförsäljare, vanligtvis utlänningar. Kooperativen kan inte rosta, mala eller paketera sina medlemmars kaffe eftersom det då skulle räknas som handel.
Enskilda bönder kan däremot göra det för försäljning lokalt, men den lokala marknaden är liten. Nästan allt kaffe exporteras. Kenyanerna föredrar te.
– Allt vi kan göra är att uppmuntra folk att konsumera lokalt kaffe, säger James.
Koloniala lagar
Lagarna tillkom under den brittiska kolonialtiden (1895-1963) och gäller inga andra jordbruksprodukter.
– De stiftades för att gynna europeiska köpare. Kaffepolitiken gynnar inte småbönderna, endast kartellerna som motarbetar oss, säger James.
Kooperativens företrädare menar att kaffesektorn kontrolleras av karteller som sätter priserna. De hävdar ett kartellerna utgörs av en ljusskygg skara politiker, businessmän, marknadsföringsagenter, utländska köpare och andra som tjänar på de rådande lagarna.
– De flesta köparna på auktionerna är utlänningar. Jag har gjort en research som visar att en del köpare använder sig av olika namn. Det är ett sätt att kontrollera kaffepriset. Det blir dessutom omöjligt att spåra vart kaffet säljs, säger Elphic Otenge, representant för 194.000 kaffebönder i västra Kenya.
Den kooperativa unionens främsta mål är att småbönderna ska få sälja direkt till köparna. Därigenom skulle mellanhändernas avgifter försvinna, bönderna skulle själva kunna förhandla om priset och dessutom veta vart deras kaffe hamnar.
En lagändring kan snart bli verklighet. 2016 tillsatte presidenten en arbetsgrupp för att modifiera lagstiftningen. Implementerandet av gruppens rekommendationer stoppades i Högsta Domstolen 2017.
– Kartellerna är mäktiga och har mer pengar än bönderna. De lyckades stoppa en lagändring, säger James.
Processen fortsätter och företrädarna för kooperativen är säkra på att de slutligen kommer att vinna. Enligt forskningsinstitutet Research and Markets förväntas den globala kaffekonsumtionen öka med fem procent fram tills 2022 och Kenya vill ha sin del av kaffekakan.
– Vi skriker högt överallt – i medier, på offentliga möten, och inför lokala guvernörer, säger James.
Ökad kvantitet och kvalitet
James säger att regeringens stöd till småkaffebönderna är minimalt, men den presidenttillsatta arbetsgruppen har rekommenderat att investera över 70 miljoner dollar i sektorn. Festus Bett, representant för 54.000 kooperativmedlemmar i Rift Valley-distriktet, berättar att maskinerna i kooperativens fabriker är gamla.
– Det påverkar kvaliteten på bönorna och maskinerna kräver även mycket vatten. Vi behöver hjälp att köpa nya, säger Festus.
En annan hjärtefråga är direktbetalning efter leverans av kaffet på kooperativen. Nu måste bönderna vänta i upp till sex månader.
– Vi vill att regeringen hjälper bönderna att få betalt i förskott så att de kan investera i plantering, beskärning, insatsvaror och annat, säger Festus.
När det gäller klimatförändringarnas konsekvenser menar männen att det finns relativt enkla lösningar på flera av dem.
– I Rift Valley-distriktet har kraftiga regn inneburit jordskred. Det har slagit hårt mot många kaffebönder som hade hoppats på en god säsong efter svår torka förra året. Floderna torkade ut och vår fabrik blev utan vatten, säger Festus.
Jordskred kan förhindras genom till exempel plantering av skyddsvegetation samt diken och vallar.
– Alla bönder måste bli medvetna om att regnen kommer och går. De måste börja samla vatten inför potentiell torka, säger Festus.
De flesta kaffebönderna är nu äldre män, de yngre skräms bort av den dåliga förtjänsten.
– Om kartellerna försvinner kommer böndernas inkomster att öka. Det kommer att attrahera fler ungdomar, säger Elphic.
Unionen uppmuntrar ungdomar och kvinnor att odla kaffe, bland annat genom workshops och fortbildningar för att öka avkastningen och kvaliteten.
– Om några år kommer det kenyanska kaffet att vara annorlunda än i dag. Vi förväntar oss större kvantiteter och högre kvalitet, avslutar Elphic.
