Dikoproducenterna i stort
behov av högre kalvpriser

Många husdjursgårdar står inför stora utmaningar. Det gäller också dikogårdar som snabbt måste få ett betydligt högre pris för kalvarna. Enligt Marcus Skullbacka, dikoproducent i Terjärv, måste kalvpriset öka med flera hundra euro för att sektorn ska klara de stigande kostnaderna.

– Det går inte att bedriva dikoproduktion om vi inte snabbt får stora höjningar av kalvpriset. Det finns ingen annan utväg nu än att handeln betalar mer för nötköttet åt industrin och att pengarna kanaliseras vidare till producenterna. Läget är akut, säger Marcus Skullbacka.

Det är ingen trevlig verklighet som dikoproducenten i Terjärv målar upp. Skullbacka blickar mot en hög med ensilagebalar och förklarar vad stigande plastkostnader har inneburit för honom under senaste år.

– I våras motsvarade kostnadsökningen för plasten en tilläggskostnad på en euro per bal, vilket på min gård innebär 1.800 euro för mig. Nu har plasten blivit ännu dyrare och nu handlar det om 5.000 euro för plasten till nästa år. Det är pengar som jag inte har. Kassan är tom, förklarar han.

Och det är bara en kostnadspost. Tas bränslekostnader, nät runt balar och strö med i beräkningen handlar det om kostnadsökningar på cirka 200 euro per kalv.

– Då har jag inte ens räknat med prisökningen på handelsgödsel för det blir för dyrt att ta med den, säger han.

Otillräckliga prisökningar

Förädlingsindustrin har vaknat och i maj kom en höjning av kalvpriset på 100 euro. Det innebär att priset per tjurkalv steg till cirka 1.100 euro (kvigor ligger på cirka 850 euro).

– Det är ett bra tecken från förädlingsindustrin men för att täcka alla de stigande omkostnaderna behövs 300-400 euro till. Tas handelsgödseln med pratar vi om upp emot 600 euro till per kalv. Vi är tacksamma över höjningen men den räcker inte långt, konstaterar han.

Höjningen av dikopriset påverkar hela kedjan. Enligt Skullbacka har köttindustrin höjt priset på nötkött med cirka 1,20 euro per kilo på ett år och det höjda dikopriset äter upp 24 cent av den.

– Slutuppfödarna borde alltså få ännu upp till 1,20 euro till per kilo bara för att täcka kostnaderna. Trenden är den rätta men det står helt klart att vi behöver betydligt större prisökningar för att ens få täckt våra stigande kostnader. Det gäller hela köttsektorn, förklarar han.

Mycket talar för högre producentpriser under hösten. Men innan de är verklighet producerar de flesta på minus och Skullbacka har redan fattat ett beslut för hans gård.

– Blir det inte fler höjningar av kalvpriset köper jag inte in handelsgödsel nästa år på grund av att det inte finns pengar. Det innebär en skördeminskning på 30-40 procent och det gör att jag troligen tvingas reducera djurantalet. Och i dag vet jag inte ens om det finns handelsgödsel att köpa senare.

Sjöstrand gård, som hans gård heter, har totalt 85 dikoplatser och utöver det finns platser 10-12 kvigor. Hans far började med dikoproduktion i slutet av 1980-talet och byggde fram till 1999 två nya stall. År 2012 tog Marcus Skullbacka över verksamheten i samband med en generationsväxling.

– Då byggde jag ett nytt stall och fördubblade antalet platser, berättar han.

Oro för stigande räntor

Han har tack vare låga räntor hunnit amortera en stor del av lånet för den investeringen, men så är situationen inte för många dikoproducenter. De senaste åren har kalvbristen bidragit till att det har tillkommit många nya dikoproducenter.

– Det har varit en boom inom dikoproduktionen för att minska kalvbristen. Det innebär att många har satsat och byggt nytt och den lånebördan ger nu med stigande räntor en till belastning av ekonomin. Räntehöjningar kommer att kännas kraftigt för många av de som investerat så jag är verkligen orolig för den här sektorn.

– Direkt de har satsat och startat upp verksamheten kommer en sådan här bomb där allt blir dyrare samtidigt som producentpriserna inte stiger i samma grad, säger Skullbacka.

Han lyfter på hatten åt slakterierna som under vårvintern höjt på producentpriserna. Men de är inte tillräckliga.

– Det är en utopi att tro att kalvpriset ökar så mycket som med 300-400 euro på kort sikt, men får vi ännu 100-150 euro till per kalv i höst så är årets kostnader täckta. Men redan de stigande kostnaderna för plast och elektricitet gör att det snabbt behövs 50-100 euro till på kalvpriset. Läget är mycket svårt för jag ser inte heller en utveckling där kostnaderna hastigt kommer ner igen.

Förväntningar från fältet

Marcus Skullbacka är också med i ÖK:s styrelse och förväntningar på ytterligare prishöjningar finns från fältet. Han och styrelsen arbetar aktivt mot Atrias tjänstemän för att föra fram vikten av höjda producentpriser under hösten.

– Det finns hopp om att en ny fas med prishöjningar tar fart igen i höst. Säsongen för biffkalvar börjar på allvar i oktober så innan det måste något ske, säger han.

Flera företag inom förädlingsindustrin har gjort goda ekonomiska resultat det senaste året. Att så är fallet är positivt, anser han.

– Skulle industrin nu ha dålig ekonomi hade jag varit riktigt orolig. Det är positivt att vi har förädlingsindustrin som gör goda resultat för det skapar förutsättningar för oss producenter.

Men han poängterar återigen att det är handeln som har en buffert. Och det är från deras marginaler som pengarna i livsmedelskedjan måste fördelas rättvisare.

– Handeln måste snabbt betala ett pris som industrin behöver och samtidigt se till att inte höja konsumentpriserna för mycket så att konsumenterna drar sig för att köpa. Den enda möjligheten för att rädda den inhemska köttproduktionen i Finland är att handeln tar den ekonomiska smällen. Något annat alternativ finns inte, säger Skullbacka.