Fårfarmaren Kajsa Sundberg i Geta och Mikael Pellas som har dikor i Finström lånar ut betesdjur när Ålands Hushållningssällskap nästa år vill visa hur virtuella halsband fungerar under åländska förhållanden.
Ålands Hushållningssällskap lämnade förra veckan in en ansökan till landskapsregeringen om både projektgodkännande och verksamhetstillstånd för demonstration av virtuell stängsling under betessäsongen 2023.
Tidigare har landskapsregeringens miljöbyrå i ett beslut från våren 2021 förbjudit virtuella halsband med motiveringen att metoden åsamkar djuren ”oskäligt lidande” och därför strider mot djurskyddslagen.
Mikael Pellas tycker att förbudet bara är ”palläralla” eftersom halsbanden är godkända i åtminstone Australien, Norge och Storbritannien.
Han tycker inte att det innebär någon risk för djurplågeri när den virtuella stängslingen förhoppningsvis nästa år får testas på ett tiotal av hans då18 månader gamla kvigor.
– Den elstöt som djuren eventuellt får är ju betydligt svagare än från ett vanligt elstängsel. Dessutom kommer det att finnas folk som tittar till djuren hela tiden, säger Mikael Pellas.
Djuren lär sig med ljudsignal
Inte heller Kajsa Sundberg som lånar ut ett tiotal av sina får oroar sig för att för att djuren ska lida eller ta någon skada.
– Den elstöt som djuren får är ungefär bara en tiondel jämfört med elstängsel, påpekar hon.
När djuren närmar sig gränsen för det betesområde som markerats på en karta får de dessutom först höra en ljudsignal som hela tiden blir starkare ju närmare den markerade gränsen de kommer.
Försök både i Sverige och i Lempäälä utanför Tammerfors har visat att djuren snabbt lär sig att redan på basen av ljudsignalerna hålla sig inom det markerade betet.
Demonstrationen på Åland ska enligt hushållningssällskapets planer ske i samarbete med statliga forskningsinstitutet Rise i Sverige.
Dyra stängslingar för fastighetsverket
Stefan Rumander som är vd för Landskapets fastighetsverk ser de virtuella halsbanden som en intressant möjlighet för att i framtiden kunna bibehålla ett öppet landskap.
Han påpekar har landskapet har många kilometer stängsel som är dyra att bygga och underhålla.
– Det är en kostnad för oss. Hittills har vi kunnat få lite betalt för att arrendera ut beten, men det är ingen lönsamhet för oss. I Sverige måste man redan betala för att få betande djur och det är bara en tidsfråga vi hamnar i samma situation. Därför följer vi med stort intresse frågan om virtuell stängsling, säger Rumander.
Praktisk metod för naturbeten
Den virtuella stängslingen innebär att djuren med hjälp av GPS-sändare på halsbanden lär sig att endast beta inom ett område som markerats på en karta och utan att det behövs något traditionellt stängsel.
Halsbanden är ganska dyra och Mikael Pellas tror inte att han själv kommer att använda sig av dem eftersom han redan har gärdsgårdar runt alla sina beten.
– Men jag vill ställa upp för att kunna genomföra en demonstration nu när frågan blivit så känslig.
Kajsa Sundberg konstaterar för sin del att den virtuella stängslingen kan komma till stor nytta när man exempelvis vill beta naturbeten och andra områden där det är både dyrt och arbetsdrygt att dra stängsel.
I sin ansökan om godkännande för projektet påpekar hushållningssällskapet också att exempelvis skadade eller sjuka djur lätt kan hittas eftersom deras GPS-sändare visar exakt var de befinner sig.
Den planerade demonstrationen av virtuella halsband har redan på förhand också fått uttalat stöd av exempelvis föreningen Ålands Natur & Miljö samt landskapsregeringens kulturbyrå.