Den ökande byråkratin och de skärpta kraven för gårdar som ingått miljöavtal för betesområden gör djurbönderna frustrerade och stressade. Betesarealer som tidigare varit godkända uppfyller inte längre Livsmedelsverkets nya tolkningar och anvisningar för miljöavtal. Många gårdar förlorar nu inkomster från avtalen.
Speciellt i Åbolands skärgård där kostnaderna är höga för att ha djuren på bete ute på holmarna är inkomstbortfallet ett hårt slag mot djurbönderna. Missnöjet är utbrett och bekant sedan i fjol då granskningen av gårdarna inleddes.
Jordbrukaren Jan-Erik Karlsson i Nagu har nyligen haft påhälsning av granskare. Han räknar med att han inte får alla beten godkända och att ersättningarna minskar.
– Det är galet med tanke på att de betande djuren ökar biodiversiteten och naturens mångfald som vi vill bevara. Gårdarna är viktiga för att hålla skärgården levande. Djurhållningen genererar inkomster och arbetsplatser. Dessutom gynnar den turismnäringen, många gårdar har gårdsförsäljning, säger han.
På Karlssons gård, som producerar ekologiskt kött, finns 150 kor av rasen Highland och 25 får. Förutom på egna marker betar djuren på betesområden som ägs av privata markägare och på områden som förvaltas av Forststyrelsen.
Beten finns på ett 15-tal holmar. Varje vår och försommar transporteras djuren till holmarna med en pråm. Ett mycket tidskrävande och kostsamt arbete. Dessutom gäller det att underhålla och reparera stängsel samt att ha regelbunden tillsyn över djuren.
Många sömnlösa nätter
Livsmedelsverkets nya anvisningar för skötseln av betesområdena har gett Karlsson många sömnlösa nätter. Kravet på arrendeavtal med alla markägare orsakade mycket extra jobb. Tidigare räckte det med att markägarna gav nyttjanderätt för bete på deras marker.
För Karlssons del handlar det om ett 100-tal arrendeavtal med omkring 350 involverade markägare samt flera dödsbon.
– Det var en fruktansvärd process att få tag i alla personer och hantera alla papper. Det tog över ett år att få alla avtal klara.
Han är både förbannad och ledsen över den ökande byråkratin. Samtidigt blir lönsamheten allt mer pressad.
Det har gjort att Karlsson valt att minska på betesområdena och antalet kor, korna ska bli cirka 40 procent färre. Det största betesområdet han avstår från är ett 160 hektar stort område som förvaltas av Forststyrelsen på ön Jurmo.
– Man vill bara begränsa våra möjligheter och vill att vi ska jobba för mindre pengar. Men det går inte då kostnaderna stiger och det blir allt mindre kvar under strecket.
Han hoppas att de skärpta kraven för miljöavtalen och den ökande byråkratin bara är en tillfällighet.
– Vi måste få en lösning på problemet. Det kan inte fortsätta så här, säger Karlsson.
Farlig utveckling
Jordbrukarna Thomas Johansson och Johanna Franzén i Korpo instämmer.
– Det här är en farlig utveckling med tanke på framtiden. Det finns risk att folk slutar. Och de unga är inte intresserade av att ta över om det inte finns lönsamhet i verksamheten, säger Johansson.
Tillsammans driver de en djurgård med 75 dikor. Med kvigor och kalvar har gården 180 nötdjur. Dessutom har man får.
Djuren betar på ett 10-tal holmar i skärgården. Det längsta avståndet är till Jungfruskär som ligger halvvägs till Åland. Betesområdena består till största delen av vårdbiotoper, det vill säga gamla ängs- och hagmarker, skogsbeten, strandängar och lövängar.
Men efter att områdena granskats har en fjärdedel av arealen tagits bort med motiveringen att de inte uppfyller stödvillkoren. I förlorade inkomster är minskningen proportionellt sett lika stor eftersom stöden är arealbaserade.
– Det är en betydande ekonomisk förlust för oss. Det känns inte bra när inkomsterna från miljöavtalen plötsligt minskar med en fjärdedel. Miljöavtalen är viktiga för djurhållningen eftersom djurhållningen i sig inte är lönsam i skärgården, säger Franzén.
Hon säger att det är främst skogsbeten som inte godkänts eftersom det tolkats att där inte finns foder åt djuren. Det trots att djuren äter en mångfald av växter i skogen och sätter sin prägel på den.
Oansvarigt av Livsmedelsverket
De skärpta stödvillkoren har gjort att man tvingats minska på betesarealerna mera än vad som krävs.
– Vi har lämnat bort flera holmar eftersom de betesområden som blir kvar efter granskningen är så små att det inte lönar sig att ha djuren på bete där, säger Johansson.
De har ingen förståelse för Livsmedelsverkets agerande när det gäller anvisningarna och tolkningarna av miljöstöden.
– Det är oansvarigt av Livsmedelsverket att göra så här. Man borde absolut införa en övergångsperiod eftersom det här medför stora förändringar för djurgårdarna, säger Johansson