Ålands Hushållningssällskaps nya projektledare Diana Maximez, 25, som har specialutbildning inom djurskydd ser inga problem alls med användningen av ”digitala koskällor” för att hålla betande djur inom ett område som enbart markerats på en karta.
– Djuren lär sig otroligt snabbt. Redan när de hör ljudsignalen vänder de och börjar beta åt ett annat håll, berättar hon.
Diana är utbildad etolog vid Sveriges Lantbruksuniversitet SLU i Uppsala. Tills vidare är det en ganska okänd gren inom husdjursvetenskap, men etologi handlar om djurens beteende och vad som påverkar detta. Hon har just djurskydd som specialinriktning.
För Ålands Hushållningssällskaps räkning var hon i somras på Gotland för att på nära håll följa de försök som Sveriges forskningsinstitut Rise gjorde om virtuella halsband och betande djur. Samtidigt gjorde hon också en egen etologisk beteendestudie på får.
Liksom forskarna och de medverkande lantbrukarna frapperades hon av hur snabbt fåren och även andra betesdjur lärde sig den digitala stängslingen.
Etologen Diana betonar att halsbandens ljudsignal är det viktigaste.
– Det fungerar jättebra! Djuren är väldigt smarta! Så fort de hör ljudet reagerar de och börjar beta åt ett annat håll innan de ens får någon elstöt, berättar Diana.
Hon påpekar för säkerhets skull att elstöten från de virtuella halsbanden är betydligt svagare än från vanliga elstängsel. Stöten från halsbanden är 0,1 joule för får och andra små idisslare samt 0,2 joule för nötkreatur.
Vill ha klart besked av ansvarig minister
Mot bakgrunden av de positiva erfarenheterna av testerna i Sverige har Diana svårt att förstå landskapsregeringens strikta inställning att digitala halsband inte ens får demonstreras på Åland.
Diana som är anställd av hushållningssällskapet till slutet av oktober hoppas nu att landskapsregeringen snabbt ska ge lov att få visa ålänningarna hur halsbanden fungerar i praktiken.
I ett brev till landskapsregeringen den 25 augusti kräver hushållningssällskapets vd Magnus Stark ett förtydligande av ansvariga ministern Alfons Röblom ”eller ännu hellre landskapsregeringen i plenum” om en demonstration av de virtuella halsbanden får göras på Åland.
Det finns nämligen olika tolkningar av ett beslut som Röblom fattade i november i fjol. Enligt hushållningssällskapet och tydligen även landskapsregeringens näringsavdelning som redan beviljat pengar för projektet ger detta Röbloms klartecken för en sådan demonstration.
Landskapsveterinären Maria Borgström och andra tjänstemän på miljöbyrån tolkar däremot beslutet som ett nej och har till och med gjort en polisanmälan mot hushållningssällskapet.
Test på fastlandet utan särskilt godkännande
Som projektledare har Diana Maximez också varit i kontakt med djuruppfödaren Philipp Mayer som tillsammans med forskaren David Blazevic vid Tammerfors universitet har testat det virtuella halsbandet.
Landsbygdens Folk berättade den 26 augusti om deras försök med kossan Meeri, som inom ett dygn lärde sig att hållas inom det markerade området även när flockens andra djur gick längre bort.
Dessutom visade deras försök att digitala halsbanden kan fungera utan batterier och producera ström med hjälp av betesdjurets rörelseenergi.
Mayer säger att deras forskning skedde helt utan förhandsgodkännande av någon myndighet eftersom han befarade att det skulle ha blivit nej.
– Mina nerver skulle inte ha stått ut med att få försöket stoppat, säger Philipp Mayer som berättar att han är utbildad agronom och även europeiskt godkänd sakkunnig på betesdrift.
Han är ursprungligen från Österrike och kom för tolv år sedan till Finland. Nu driver han Mantere gård i Lempäälä utanför Tammerfors med inriktning på ekologisk produktion och särskild betoning på djurens välmående.
Mayer tycker att jordbruksmyndigheternas tjänstemän och även veterinärer ofta är väldigt okunniga om djurskyddsfrågor.
– Exempelvis vanliga taggtrådsstängsel kan ju lätt framkalla inflammerade sår vilket är betydligt värre för djuren än svaga elstötar, påpekar han.
Kan minska risken för skogsbränder
Med hjälp virtuell stängsling som redan är tillåten i bland annat Storbritannien och Norge ser Philipp Mayer stora möjligheter för betande djur som framtidens miljövårdare.
Det blir exempelvis lättare att hålla djur på bete i anslutning till städer och annan bebyggelse så att man får ett öppnare landskap.
Mayer hänvisar också till att det exempelvis utanför Los Angeles och på många andra ställen i det torra och heta Kalifornien finns många områden med synnerligen lättantändlig växtlighet.
– Med hjälp av virtuell stängsling skulle det vara betydligt enklare att hålla djur på bete i sådana områden och minska risken för skogsbränder, påpekar Philipp Mayer.