Efter 35 år i
mjölkproducenternas tjänst
tar Kjerp välförtjänt pension

År 1987 inledde hon karriären som chefsinstruktör för Enigheten. Därefter blev hon vd för Milka och sedermera anskaffningschef och vvd för gamla och nya Osuuskunta Maitosuomi. Nu – efter 35 år i de österbottniska mjölkproducenternas tjänst – går Ann-Charlott Kjerp i pension.

Den 1 augusti 1987 inledde Ann-Charlott Kjerp arbetet som chefsinstruktör på Enigheten, som bestod av ett tiotal andelslag från Östra Nyland via Kimito till Österbotten. Det innebar starten på en lång och gedigen karriär inom den finlandssvenska mjölksektorn som nu tar slut i och med att hon går i pension den 31 maj.

– Det känns faktiskt skönt att gå i pension. Nu kommer jag att ha tid att göra allt det som jag inte hunnit göra på många år på grund av ett intensivt jobb. Telefonen har varit på dygnet runt så nu ska jag ska vila, ägna mer tid åt familjen och får mer tid för motion och villaliv. Det känns bra, säger Ann-Charlott Kjerp, nu anskaffningschef och vvd för Osuuskunta Maitosuomi.

Mjölksektorn har under hennes tid kommit att genomgå stora, ja rentav omfattande förändringar. Enigheten försvann när andelslaget Milka bildades 1994, för vilket Kjerp var vd för från 2005-2014. Samma år som hon blev vd blev Milka också en del av Valiogruppen.

– På hösten 2004 började vi diskutera att bli medlem i Valiogruppen så det var ett mycket stort jobb att genomföra den processen som skedde på bara två månader. Uppdraget som vd för Milka har definitivt varit mitt mest utmanande uppdrag för när vi blev en del av Valiogruppen innebar det uppsägningar, försäljning av driftsplatser. Det projektet trodde jag faktiskt skulle ta musten av mig, berättar hon.

Uppgick i Osuuskunta Maitosuomi

I maj 2014 skedde ännu en i raden av stora förändringar. Då upplöstes andelslaget Milka som blev en del av Osuuskunta Maitosuomi, vilket samtidigt innebar att Kjerp bytte titel och har sedan dess fungerat som anskaffningschef och vvd.

– Den största fusionen skedde september 2019 då Osuuskunta Maitosuomi och ItäMaito bildade nya Osuuskunta Maitosuomi. Detta betydde att 50 procent av leverantörerna och mjölkmängden till Valio kommer från det nya andelslaget. Samtidigt förenades också många olika kulturer så det var ett mycket stort jobb att genomföra, säger Kjerp.

Hon är medveten om att stora förändringar ofta har lett till kritik från en del av fältet. Men Kjerp poängterar att alla svåra beslut som fattats varit nödvändiga.

– Under mina år i ledande ställning har besluten som fattats av styrelserna varit de korrekta och nödvändiga. Jag anser att vi har kunnat se in i framtiden med tanke på ägarnas bästa och jag ångrar inte att ha varit med och genomfört stora förändringar.

Att Milka upplöstes var känsligt för många österbottniska mjölkproducenter. Men Kjerp konstaterar att andelslaget slutade med flaggan i topp.

– Milka mådde bra både kvalitetsmässigt och ekonomiskt men andelslaget blev för litet för att klara sig och ett större sammanhang var nödvändigt. Jag vill också rikta ett tack till Osuuskunta Maitosuomi som såg betydelsen av det svenska språket och det är något som jag slagit vakt om hela tiden.

– Det finns förståelse för det svenska, men som alltid är det viktigt att påminna om språket. Så den svenska servicen fungerar bra inom det nya andelslaget, menar hon.

Duktiga producenter i Österbotten

Kjerp berättar att hon stolt representerat de svenskspråkiga mjölkproducenterna i Österbotten. En samling duktiga och innovativa företagare som alltid tagit intryck från övriga Norden.

– De österbottniska mjölkproducenterna är väldigt duktiga och ser framåt. Mjölkproduktionen finns starkt i blodet och här skrider man till verket om det behövs. Exempel på det är att den ekologiska produktionen inleddes först här och att gårdsstorlekarna är större i Österbotten än landet som helhet, berättar hon.

Något hon minns med värme var värdinneresorna som ordnades tidigare inom Milka. Det var omtyckta tillfällen som riktade sig till huvudsakligen till kvinnorna på mjölkgårdarna.

– Intresset för de här resorna var så stort att vi tvingades lotta ut platserna. Värdinneresorna har varit mycket känslosamma och vi har både skrattat och gråtit på resorna. Tyvärr upphörde resorna 2018, men jag minns dem med värme.

Hon oroar sig nu över de skenande kostnaderna som drabbat mjölkproducenterna mycket hårt. Många gårdar står inför utmanande tider, men något som underlättar för många österbottniska gårdar är starka nätverk.

– SLC, ÖSP, ProAgria, utbildningsanordnarna Optima och YA är alla oerhört viktiga och hjälper producenter på många olika sätt. Det är mycket viktigt att ingen lämnas ensam på gårdsnivå och här är de här nätverken viktiga.

– Österbottniska gårdar står heller inte rådlösa utan de som vill framåt och klara sig är duktiga på att söka information. Här är kontakterna till Sverige och andra länder också mycket viktiga, menar hon.

Ett annat exempel på framåtanda i Österbotten är att mjölkkvaliteten har förbättrats mycket. I början av 1990-talet uppnådde 38 procent av gårdarna i Österbotten mjölk av E-klass – mot hela 98 procent i dag!

– Vi har i dag den bästa mjölkkvaliteten i världen och det innebar många förändringar som de österbottniska gårdarna var villiga att genomföra. Så starten mot bättre mjölkkvalitet startade här.

Ha koll på kostnaderna

Rationaliseringen från mindre till större gårdar ser hon som naturlig, men hon påminner om att det inom Osuuskunta Maitosuomi fortfarande finns många mindre gårdar kvar.

– För några år sedan levererade den minsta gården lika mycket på ett år som den största gör på en dag. Skillnaderna mellan små och stora har blivit mycket större men jag ser ändå rationaliseringen som nödvändig. Men visst finns det gårdar som investerat för snabbt och kanske vid fel tidpunkt och inte gjort de ekonomiska kalkylerna tillräckligt bra, säger hon.

Att alla gårdar verkligen nu ser över kostnaderna är något hon gärna understryker.

– Ännu i dag finns det gårdar som inte känner till sina produktionskostnader. Med tanke på dagens utmaningar är det oerhört viktigt att man har koll på dem. Det här är något som mjölkproducenterna kan bli bättre på.

Kjerp växte upp på en mjölkgård och valet av karriär föll sig därmed naturligt. Hennes far var också engagerad inom ÖSP och hon återkommer till vikten av ett brett nätverk.

– Jag fick också ÖSP i blodet och har under mina år sett hur viktigt det är med nätverk. Till min natur är jag tävlingsinriktad och är övertygad om att ingenting är omöjligt. Men det gäller bara om man förstår att man inte åstadkommer något ensam. Så min uppmaning till alla yngre är att skaffa sig kontakter och nätverk. Det gör att man som producent inte blir gårdsblind, säger hon.

Tavla som inspiration

Snart kan Ann-Charlott Kjerp lämna det hektiska arbetslivet bakom sig. Men hon nämner gärna en sak som fungerat som inspiration i hennes värv. Det är en tavla på väggen som illustrerar kor på grönbete samtidigt som mörka moln kommer in från andra sidan.

– Den här tavlan har varit mycket viktig för mig. Vissa tycker den är hemsk med de mörka molnen som drar in, men för mig representerar de att det alltid finns hotbilder – och att man måste vara förberedd. Jag tog aldrig ner den tavlan trots många flyttar utan den har alltid påmint mig att kämpa vidare. Det finns alltid något att jobba med, säger hon.

Att hon nu går i pension innebär inte nödvändigtvis att hon helt slutar engagera sig.

– Prioriteringen blir min familj och vila, men jag kan tänka mig att ställa mig till förfogande inom till exempel föreningsverksamhet kring jordbruket om det behövs.

Som bäst håller hon på att tömma lokalerna i Nykarleby. När hon slutar försvinner också Maitosuomis kontor där, men fortfarande finns Carola Kankkonen kvar i Karleby medan Sofia Rönn har anställts som kvalitetsspecialist. Till ny anskaffningschef har utsetts Tero Kanala som finns fysiskt i Lapinlahti.

– Den svenska servicen kommer vara lika bra trots att jag slutar och den uppgiften handhas nu av Sofia Rönn som är stationerad i Kristinestad. Hon kommer att jobba med kvaliteten och avtalsproduktionen och säkerställa att det svenska prioriteras framöver, säger Kjerp.

Vad kommer du att sakna efter att du går i pension? 

– Det är nog alla kolleger och producenter och organisationer kring jordbruket som jag jobbat med under åren. Jag vill rikta ett stort tack till alla dem.