Flera fåruppfödare även från mindre skärgårdsholmar fanns bland de över 30 deltagarna när Ekologiska odlarna på Åland och Ålands fåravelsförening nyligen ordnade en tvådagars kurs om vallodling och utfodring av idisslare på stiftelsen Bergkullas energisnåla anläggning i Saltvik Bertbyvik.
Föreläsare var Theo den Braver från Gård- och djurhälsan AB i Sverige. Rådgivningsföretagets vision är att lönsam djuruppfödning med världens bästa djurhälsa ger friska djur och välmående gårdar.
– En väldigt bra kurs, tyckte Eva Sundberg, som är specialist på gamla öståländska dialekter men samtidigt är fårfarmare på Kumlinge Björkö tillsammans med sambon Anders Stenmark.
Och Maija Häggblom från Hammarland Äppelö, som är naturvårdsintendent vid landskapsregeringens miljövårdsbyrå och föreningen Ålandsfårets ordförande, håller med. Hon tycker att föreläsningen var den bästa hon varit med om inom temat ekologisk utfodringslära kopplad till marklära.
– Vi fick information från en mera effektiv synvinkel än vanligt. Jag har lantbruksutbildning i bakgrunden men fick ändå många aha-upplevelser och det vill inte säga lite, kommenterar Häggblom.
Foderautomater kan bli dödsfälla
Som avslutning på kursen berättade den Braver bland annat om fodergrindar och -plattor påpekade förstås att man bör se till att djuren inte kan dra ut och trampa ner foder som då går till spillo.
Han varnade också för att fodergrindar med V-formade spjälor kan bli direkta dödsfällor för små lamm.
Om en stor och tung tacka råkar ställa sig över lammet för att själva äta av att maten kan lammets huvud klämmas fast i V-spjälans botten. På någon minut kan lammet kvävas till döds.
Han tipsade bland annat om sexradigt korn som ett proteinrikt foder som också ger mycket bra halm.
– Men fodret kan förstås vara av bättre och sämre kvalitet. Det krävs en medvetenhet för att hålla koll på att exempelvis spannmål inte är angripet av sjukdomar.
Beröm för finsk grovfoderutdelare
Theo den Braver rekommenderar satsning på ”vettiga” foderbord som motverkar spill ”så att inte de fina foderkornen faller ut och trampas ner av djuren”.
– Det är också bra med en foderutdelare som hjälper att få koll på hur mycket foder djuren får. Då är det jag som bestämmer vad djuren får äta.
Han trodde att man ganska billigt kan komma över en hel del utrustning som inte längre används på nedlagda mjölkladugårdar i Sverige och Finland.
– Kan jag ge fodret till rätt djur skapar jag en mycket bättre framtid både för mig själv och lammet.
Olika modeller av grovfoderutdelare eller rundbalssnittare som Braver kallade dem berördes också. Han är själv mycket nöjd med en modell som han trodde tillverkas i Österbotten.
– Jättebra. Enkelt att välja själv hur finfördelat fodret ska bli. Den klarar det mesta och till och med fruset foder.
– Verkligen en bra mycket bra grej. I Finland heter den Agronic 140, kommenterade Dan-Anders Jansson grovfoderutdelaren som klarar både rundbalar och foderkakor.
Avel med unga får ger bästa pälsindexet
Under kursen fick Theo den Braver lära sig att det finns många fårägare på Åland som inte korsar olika raser eftersom de vill bevara de ursprungsraserna Ålandsfåret och finsk lantras.
Men han berättade att trenden inom fåraveln i Sverige är att satsa på korsningar som prioriterar tackor som får två eller tre lamm.
Han hade också ett konkret tips för dem som vill ha bra fårskinn.
– Korsa unga tackor och baggar med bra päls. Då får man ett väldigt bra pälsindex. Och det går snabbt.
Mariehamnspojke ville bli fårbonde på Kökar
Utfodringskursen var godkänd som utbildning för ekologiska producenter och bland deltagarna fanns exempelvis Göran Stenroos från ensliga Sottunga Husö och unge Joel Sundström.
Joel är uppvuxen i Mariehamn men flyttade för ett par år sedan till sina farföräldrars hemkommun Kökar för att bli fårbonde.
En annan deltagare från skärgården var Julia Grünewald från Brändö Åva i Ålands nordöstra skärgård. Hon och sambon Kim Hohmann är ursprungligen från Tyskland, men efter studier vid Åbo akademi flyttade de till Brändö 2011.
Där är Julia kommunens skoldirektör och Kim föreståndare för butiken i Brändö by. De föder också upp får och har för tillfället 29 tackor och tre baggar.
Åva ligger bara en halv timmes färjresa från Osnäs sydväst om Åbo så det är bekvämast för dem att sända sina djur till fastlandet för slakt.
– Men vi säljer allt kött lokalt i Brändö., säger Julia Grünewald.
Energisnåla hus
Eftersom Ekologiska odlarna var utbildningens medarrangör var det ingen slump att kursplatsen var Bergkulla i Bertbyvik.
Bergkullastiftelsen är en miljörörelse som satsar på sol- och annan förnyelsebar energi samt rening av avlopp från enskilda hushåll som inte kan få anslutning till centrala reningsverk.
Stiftelsen äger dessutom flera energisnåla hus som hyrs ut för längre och kortare tider.