Finansministeriet har aviserat att det krävs fler objekt för att balansera den offentliga ekonomin. En åtgärd kan bli att mervärdeskatten på livsmedel höjs. Det kan få indirekta konsekvenser för jordbrukarna, påpekade SLC:s ordförande Mats Nylund som bjöd ÖSP:s höstmöte på en lantbrukspolitisk översikt.
– Jag hörde nyss om att finansminister Riikka Purra har föreslagit att en av flera tänkbara åtgärder för att ytterligare balansera ekonomin, kunde vara att höja mervärdeskatten på livsmedel. Det är inte förankrat i regeringen, men förslaget berör vår sektor, säger Mats Nylund, ordförande för SLC.
Så inledde han sin lantbrukspolitiska översikt på ÖSP:s höstmöte i måndags. Det kommer att krävas fler så kallade balanseringsobjekt för att få den offentliga ekonomin i skick fram till 2027.
– Köpkraften är redan svag och konsumentmönstren har ändrat från dyrare till billigare produkter. Oftast då gynnas importerad billigare mat och om mervärdeskatten på livsmedel skulle höjas kan det få konsekvenser för det finska jordbrukets produkter. Jag tror inte det är en framkomlig väg att höja mervärdeskatten på livsmedel, säger Nylund.
Påverkar olika
Hur och på vilka grunder bevakar SLC medlemmarnas intressen? Den utgår enligt Nylund från vilka faktorer som effektivast kan bevakas politiskt. Ser man på färsk statistik påverkar förändringar i kostnader och producentpris gårdarnas inkomster mest.
– En förändring med plusminus 1 procent i stöden ger i medeltal 3 procents utslag på gårdarnas inkomst. Samma förändring i producentpris har över 7 procents utslag på inkomsten. Stiger kostnaderna med 1 procent är effekten nästan 10 procent, berättar han.
Med tanke på att stödens andel av gårdarnas omsättning har sjunkit de senaste åren och SLC bedömer att stödens nivå är relativt säkrad för de kommande sex åren, utkristalliseras tyngdpunkten inom intressebevakningen som följer:
– Varje gård kan enligt bästa förmåga arbeta för att öka lönsamheten. Men för SLC är prisbildningen på våra produkter på den inhemska marknaden och exportmarknaden viktiga tyngdpunktsområden när vi ser på de stora linjerna, konstaterar han.
Då gäller det att bevaka att den nationella politiken och jobba för att förutsättningarna för jordbrukarna förbättras. Just nu ska konkurrenslagen, livsmedelsmarknadslagen och lagen om offentlig upphandling revideras.
– Det här är inget som ger någon snabb effekt, men det är viktiga frågor som vi aktivt bevakar. Just nu arbetar vi för att livsmedelsombudsmannen ska få större befogenheter, som rätt till bättre information från marknaden och tillgång till statistik och kostnadsindex.
– Vi jobbar också för ett tillväxtprogram för livsmedelsexporten och när det gäller prisbildningen står det i regeringsprogrammet att det inte ska till nationella beslut som höjer kostnaderna för våra producenter, säger Nylund.
Viktigt öka exporten
Att öka Finlands export av livsmedel är mycket viktigt. I dag är värdet på den exporten 2,3 miljarder euro medan Finland samtidigt importerar till ett värde av 5,9 miljarder euro. Det här trots att självförsörjningsgraden är över 80 procent.
– Det här betyder att vi exporterar lågt förädlade produkter, men importerar dyra. Regeringen har som mål att fördubbla exporten och här är det viktigt att skapa mekanismer som stöder det.
Han visade också en intressant bild över olika länders totala jordbruk- och landsbygdsstöd. Irland betalar ut 9,8 miljarder euro, Danmark 4,9, Sverige 6,1 och Finland 6,7 miljarder euro. För att få ut stödet har Irland 41 åtgärder, Danmark 42 och Sverige 50 stycken. Finland har 125 åtgärder.
– Den största skillnaden mot andra länder är att de har fler marknadsåtgärder än vi. Våra 125 åtgärder är en av förklaringarna till att risken för förskjutningar i stödutbetalningarna ökar, menar Nylund.
Eftersom åtgärderna för varje land varierar visar bilden att det inte enbart är EU:s fel att byråkratin ökar.
– Vi försöker alltid inför varje programperiod nå en förenkling, men ser man på antalet åtgärder för att få ut stöden kan inte detta skyllas på någon annan än Finland. Det är inte EU-kommissionens fel att vi har ett landsbygdsprogram med 125 åtgärder.
Importberoende länder utsatta
Nylund konstaterade i sin översikt att färre än tio länder i världen har kapacitet för stor export av spannmål. I slutändan är det endast 20 procent av den globala skörden som exporteras och därför är importberoende länder utsatta.
– Med tanke på att FN säger att produktionen av spannmål bör öka med 2,5 procent per år och att många produktionsområden kämpar med torka och andra utmaningar, är det viktigt att vi har en egen spannmålsodling. Finland är ett av de länder som har förutsättningar för att odla.
Han tog också upp det faktum att Ukraina har inlett medlemsförhandlingar med EU. Ett eventuellt inträde i EU sker inte över en natt, men om Ukraina går med på sikt förändrar det hela EU:s gemensamma jordbrukspolitik.
– Blir Ukraina medlem enligt nuvarande villkor skulle det betyda en 30 procents höjning av EU:s gemensamma jordbruksbudget. Det finns i dag inte pengar för det. Frågan är svår med tanke på att Ukrainas spannmålsexport är näst störst globalt och större än hela EU:s, säger han.
Gällande skogsbruket har SLC också en mycket aktiv bevakning. Drivkrafterna med olika förordningar är stor och kan påverka skydd och äganderätten.
– Gällande den bevakningen jobbar vi tillsammans med MTK på att ta fram en färdplan för biodiversitet. Det är en strategi som ska slås fast under 2024.