Vi befinner oss i en tid av förändring. Övergångsperioden för Brexit slutar den 31 december 2020. De nuvarande reglerna för EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP, gäller likaså fram till den sista december, då de ersätts av övergångsregler tills man enats om reformen av CAP och den godkänts av Europaparlamentet och rådet.
EU:s fleråriga budgetram (långtidsbudgeten) för åren 2021-2027 kräver parlamentets samtycke för att beslutsprocessen ska kunna slutföras. Den europeiska klimatlagen och skärpningen av målen att minska utsläppen som föreslagits av parlamentet, bedöms av rådet, som förväntas fatta beslut i december.
Den afrikanska svinpesten verkar sprida sig som en löpeld i Tyskland, vilket påverkar producentpriset på svinkött både inom EU och på världsmarknaderna. För att inte tala om den pågående coronapandemin, som samtidigt sätter ytterligare tryck på EU:s finansiering.
Allt detta påverkar det finländska jordbruket och jag är glad över att få vara en del av det arbete som görs i Bryssel för att garantera en hållbar, växande och lönsam jordbruksproduktion i Finland.
Att stifta lagar på EU-nivå är inte enkelt, eftersom lagarna bör ta största möjliga hänsyn till både EU som helhet och till de enskilda medlemsstaterna. Varje EU-land har ett antal intressegrupper i Bryssel som försöker påverka politiker och beslutsfattare till förmån för den fråga och det land som de representerar. Detta kallas lobbying.
Sedan två månader tillbaka jobbar jag som praktikant på MTK:s, SLC:s och Pellervos gemensamma Brysselkontor. Kontoret, som idag består av en chef, en husdjursombudsman, en assistent och en praktikant, har sedan 1991 arbetat med att bevaka den finländska landsbygdens intressen på EU-nivå. I samma lokaler arbetar även Nordic Family Forestrys, NSF, skogspolitiska rådgivare och Maaseudun Tulevaisuus korrespondent.
Det känns häftigt att kontoret ligger blott ett stenkast från EU:s hjärta. Från kontorets fönster ser man till Europeiska kommissionens huvudbyggnad och kontorets gata leder till Europaparlamentet.
Jag åkte till Bryssel ivrig över att jag, som nyutexaminerad jurist, skulle få lära mig om jord- och skogsbrukspolitisk lobbyverksamhet. På plats och ställe insåg jag dock att Brysselkontoret även bevakar frågor som relaterar till ”traditionell” jord- och skogsbrukspolitik, som till exempel frågor rörande miljö och energi som skapar nya möjligheter för landsbygden.
Mina främsta uppgifter är att bevaka och rapportera om arbetet i Europaparlamentets jordbruksutskott och miljöutskott samt att delta i Copa-Cogecas, paraplyorganisationen för europeiska jordbrukare och kooperativ, arbetsgruppers möten, i de fall att intresseorganisationernas experter eller förtroendevalda har förhinder.
Det är lärorikt att få ta del av hur väl olika länder når enighet, med tanke på att jordbruket ser väldigt annorlunda ut på olika håll i Europa. Alla länder har dock en gemensam vilja att utveckla och stödja jordbruket.
Hur kan då en arbetsdag som praktikant på Brysselkontoret se ut? Jag vaknar tidigt på morgonen för att hinna delta, via Microsoft Teams, i ett distansmöte med kollegor från Finland. Sedan deltar jag i möten, seminarier och konferenser både för min egen kännedom och andras. Därefter skriver jag en rapport från tillfället för att informera såväl experter som förtroendevalda på MTK, SLC och Pellervo om vad som är på gång i EU.
Fördelen med den rådande coronasituationen är att i dagsläget hålls i princip allt på distans, vilket gör att jag slipper springa mellan olika adresser i Bryssel för att närvara vid olika tillställningar. Arbetsdagen är även mer rutinmässig, eftersom det inte ordnas några tillställningar på kvällarna.
Nackdelen är dock att det nu är betydligt svårare att knyta kontakter med andra, såväl utanför som inom den egna organisationen. Under normala omständigheter besöks nämligen Brysselkontoret regelbundet av både experter och förtroendevalda för MTK, SLC och Pellervo i samband med att de deltar i olika möten.
Efter min två av fem månader långa praktik i Bryssel, har jag snabbt fått en inblick i processen för utformningen av EU-politik. Jag har redan lagt märke till att förtroende skapas genom aktivitet och kompetens, vilket intresseorganisationerna, som jag representerar, visat sig ha. Detta genom att inte enbart klaga på ett problem utan också erbjuda en lösning på problemet ifråga.
Jag har även noterat att det täta arbetet med Copa-Cogeca har visat att samarbete och mångfald är makt. Trots det starka samarbetet med såväl Copa-Cogeca som andra länders Brysselkontor, kan det ibland uppstå ögonblick av förtvivlan, då frågor som till exempel alternativ till energitorv, inte verkar få särskilt hög prioritet i andra medlemsländer, där torvproduktionen är lägre. Jag har därmed insett hur mycket EU-politiken påverkar det finländska jordbruket, oavsett om vi vill det eller inte.
Även om allt med EU inte är perfekt, blir jag för varje dag i Bryssel mer och mer övertygad om att vi trots allt tillsammans har bättre möjligheter att skapa en hållbar framtid. Det är trots allt till en del tack vare EU som det var lika lätt för mig att flytta till Bryssel för att jobba, som det var att flytta till Lund för att studera. Dessa möjligheter, att se mig om i världen, är jag mycket tacksam för.
Sist, men inte minst, rekommenderar jag starkt andra som har ett intresse för EU-frågor att göra praktik i Bryssel. Det är otroligt spännande och samtidigt väldigt lärorikt!
Elin Sundblad