I dag finns endast ett fåtal arkitekter eller planerare som har kunskap att rita och planera ladugårdar. Merparten av de som bygger nytt är i händerna på företaget som levererar mjölkroboten, säger Juha Ossi, byggnadsingenjör vid NTM-centralen i Österbotten.
När en ny ladugård planeras kan det vara en utmaning att hitta en planerare eller arkitekt som ens vill ta sig an uppdraget. En orsak till det är att många upplever att de saknar de rätta kunskaperna så att planeringen ska uppfylla alla krav och bestämmelser.
– Jord- och skogsbruksministeriet har egna paragrafer som är strängare än allmänna regler. Det gäller till exempel brandbestämmelser och krav på utrymme av vissa funktioner som till exempel kalvningsplatser, säger Juha Ossi.
Det här är de största bristerna som Juha Ossi upplever i egenskap av byggnadsingenjör vid NTM-centralen i Österbotten. På hans bord hamnar alla ansökningar innan ett finansieringsbeslut kan fattas.
– Vi granskar ritningarna på förhand och redan i det skedet kan vi se om det finns brister i planeringen. Om så är fallet måste felaktigheterna korrigeras innan vi kan godkänna ansökningen. Jag granskar också ladugården i efterskott så att planeringen motsvarar ritningen. Skulle så vara fallet, att bestämmelserna inte uppfylls, så kunde vi kräva pengarna tillbaka. Lyckligtvis har det aldrig hänt hittills, säger Ossi.
Ovanligt med större brister
Enligt honom är det mycket sällan som några större brister i planeringen uppdagas. Oftast kan det handla om felaktigheter som uppstått i byggskedet, vilket gör att byggaren måste göra ändringar.
– Jag tror faktiskt att det här kan vara ett större problem i områden som Egentliga Finland och i de södra delarna av landet. Där kan det finnas planerare som kanske bara en gång i livet hamnar att rita och planera en ny ladugård. Här i Österbottens finns det också bara ett fåtal planerare, men de som tar sig an dylika byggnadsprojekt kan bestämmelserna tillräckligt bra, menar Ossi.
Situationen har förändrats mycket under de senaste decennierna. Förr fanns flera planerare som enbart jobbade med att planera djurstall. Som exempel hade Proagria Lantbrukssällskapet flera kompetenta byggrådgivare som enbart sysslade med det här. Så är det inte längre.
Det här betraktar Ossi som ett problem ur kundens synvinkel.
– Bristen på planerare har bidragit till att de som bygger ny ladugård ofta tar en lösning av företaget som säljer mjölkroboten. De köper ett färdigt koncept av samma företag och det ser jag som ett litet problem.
Hur menar du?
– Tar man en färdig lösning blir ladugården inte planerat enligt mjölkproducentens eget behov. Risken för att kundens egna behov inte tas i beaktande ökar. Ett annat resultat av det här är att alla ladugårdar liknar varandra. Alla ser likadana ut byggda i betong. Alternativen för kunden blir färre när det är brist på planerare.
I händerna på en aktör
Ossi menar att de kunder som bygger nytt hamnar i händerna på en aktör.
– Deras lösningar är inte dåliga. Men ofta blir det i långt samma koncept till alla kunder. Man tar inte alltid hänsyn till exempelvis åkerarealen, fodret och så vidare. Alla får nästan samma koncept trots att varje kund är olika och alla borde kräva skräddarsydda lösningar som passar just dem.
Vilket alternativ skulle du vilja se?
– Jag vill se mera träbyggande. Jag har varit i Norge och sett många fina nya ladugårdar byggda av CLT-skivor (korslimmat massivträ). I Finland finns två fabriker som tillverkar just det materialet, men ändå används CLT sällan i ladugårdar och i stället väljs ofta betongelement.
Vilka råd ger du till de som planerar en ny ladugård?
– Bekanta dig med flera andra ladugårdar så du får en bild av vad som fungerar i praktiken. Sedan bör man hitta en erfaren planerare som verkligen vill göra arbetet och kan bestämmelserna. Hitta en planerare som lyssnar och förstår.
Enkelt med nyckeln i hand
Hans Östman arbetade tidigare som byggrådgivare av djurstall på Proagria Lantbrukssällskapet. Hans pensionering 2011 sammanföll med att flera andra som hade liknande uppgifter också gick i pension.
– Utvecklingen har varit densamma i Seinäjoki. Där fanns förr flera som arbetade med byggnadsrådgivning. Andelen som gör det i dag har verkligen sinat, konstaterar Östman.
Som han ser det finns flera orsaker till att andelen planerare som tar sig an ritandet och planerandet av nya ladugårdar har minskat. Förr var ladugårdarna mindre och producenten kunde anlita en som ritade och flera andra som murade och snickrade.
– Men i och med att anläggningarna har blivit större är det lättare att ta en nyckel i hand-lösning. Det konceptet har en motor i sig. Det är enklare att sälja färdiga lösningar och kunden behöver egentligen bara betala räkningar. Det finns fortfarande pengar att spara in på byggandet men det kräver en stor aktivitet av kunden, säger Östman.
Och fortsätter:
– Det här gör att det är svårt att som planerare kunna konkurrera med aktörerna som erbjuder färdiga koncept. De handhar allt – från ritande till byggande.
