Studiebesök medger möten mellan skolutbildningen och arbetslivet. Förevisningar och kunskapsutbyten berikar och inspirerar till nya tankegångar. Den sociala gemenskapen studiekamraterna emellan fördjupas genom gemensamma erfarenheter och upplevelser. Samtidigt utvidgas det professionella kontaktnätet.
Agrologutbildningen vid YH Novia har under ett antal år kunnat ordna studiebesök med hjälp av extern finansiering som kanaliserats till projektet Pro Bioekonomi. På så sätt har vi i viss mån kunnat kompensera för Sipilä-regeringens kraftiga nedskärningar 2015. Sparåtgärderna innebar för vår del att lärarnas insatser inom undervisningen minskades med en tredjedel.
Växtodlingsrelaterade studiebesök ordnas i regel med fördel under odlingssäsongen. Då en kurs om t.ex. oljeväxter ordnas mitt på vintern är det lämpligt att genomföra ett till kursen relaterat studiebesök först under växtperioden. Genom att sammanföra flera till olika kurser relaterade studiebesök till en mera omfattande resa vinner vi i tid och kostnader.
I anslutningen till Corona-våren 2021 födde ett samtal med en studerande idén om att utöka sommarkursens två växtodlingsdagar med en studiebesöksresa på ytterligare tre dagar. Majoriteten av studerandena i den aktuella årskursen ville förverkliga idén och tillsammans valdes besöksmål och övernattningsställe. Under fem dagar besökte vi tolv lantbrukare och trädgårdsodlare i Nyland och Österbotten.
Fältförsök och specialgrödor i Nyland
I Nyland utgick två sommarkursdagar från Västankvarn Gård. Försöksgårdens fältmästare Mikael Fröberg förklarade den principiella uppläggningen av fältförsöken, varpå agrologstuderande Rasmus Hagberg förevisade sina försök med kvävegödsling i ärt.
Kväve mobiliseras från markförrådet, men mängden varierar, beroende på det enskilda fältets mullhalt samt årsmånens fukt- och temperaturförhållanden. Baljväxter får ett ytterligare tillskott av kväve efter att Rhizobium-bakterier har inlett sin symbios med ärtrötterna.
Behöver ärt ändå tillföras mineralgödselkväve i samband med sådd?
I brödvete är frågan närmast hur mycket kväve som behöver tillföras, för att nå en hög skörd och en tillräckligt hög proteinhalt. På Korpis undersökte agrologstuderande Leo Klinge tre gödslingsstrategier i vårvete: 80 kg kväve per hektar i samband med sådd, kompletterat med 40 kg kväve per hektar i samband med stråskjutningen samt ytterligare med 40 kg kväve per hektar under axgång.
Allt kväve (samt svavel) tillfördes i form av granulerad gödsel. En delning av kvävegivorna har framförallt den fördelen att vi kan anpassa totalgivan allteftersom avkastningspotentialen klarnar.
Begränsas avkastningen av t.ex. försommartorka, så kan den i samband med sådden tillförda grundgivan vara tillräcklig. Är årsmånen gynnsam för grödans skördebildning, så tillförs ytterligare kväve. Denna kvävegiva kan med fördel styras av en sensor som beaktar inom-fält-variationer med avseende på grödans avkastningspotential.
För att komma kärnornas proteinbildning tillgodo måste kväve i granulatform spridas redan i vetets axgång, bladgödsling kan utföras ännu i mjölkmognaden. Avdustningsförlusterna från granulat bedöms vara relativt låga, 5-10 procent av gödselns kväveinnehåll.
Sedan många år tillbaka besöker agrologstuderandena Vahrs i Ingå för att ta del av de erfarenheter som Bjarne Örnmark har samlat, sedan han för 15 år tillbaka började tillämpa ren direktsådd. Sedan ett år tillbaka kompletterar sonen Kristoffer Örnmark odlingen av spannmål och oljeväxter med odling av lök.
– Med en hektar specialodling kan du tjäna lika mycket som med 10-20 hektar spannmål, i synnerhet om du kan ta över begagnad utrustning.
Visserligen ska jordmånen passa den gröda man ämnar odla, och tillgång till bevattning är ofta ett måste. Ingrid Träskman visade upp den teknik som används från sådden i jordkuber och plantuppdragningen i växthuset till utplantering, utläggning av droppbevattningen och täckning med väv.
Slåttervall i fokus
Slåttervallar var i fokus under besöket till Jan-Peter Brunell i Kronoby. Växtföljden består av treårig vall, följd av foderkorn (tröskning), blandsäd ärt-vete (tröskning) och fodervete (tröskning) med vallinsådd. Vete ansåg Jan-Peter vara lämpligast som skyddsgröda eftersom den släpper mer ljus till bottengrödan än havre och korn.
Som en del av förberedelserna för en vallodlingsdag hade Jan-Peter etablerat storrutor med tre olika vallblandningar (se tabell). Dessutom provodlades ”multiblandningen” Kokkolaseos som innehåller timotej, ängssvingel, engelskt rajgräs, rörsvingel, rödklöver, blålusern och vitklöver (blandningsandelar 51, 18, 11, 7, 7, 4 och 2 viktprocent).
Jan-Peter har också utfört försök med en nedklippning av vallen från 30 till 20 cm, utfört i första veckan av juni. Avsikten är att gräsen ska bestocka sig kraftigare samtidigt som klövern släpps upp. Förutom att grödan blir kraftigare så ökar alltså också proteinhalten.
Senareläggningen av gräsens ax- respektive vippgång kombinerat med en ökad klöverhalt innebär att smältbarheten bevaras under en längre tid. Nedklippta vallar kan skördas senare än obehandlade vallar, vilket medger ett större ”skördefönster”.
Denna strategi tävlar med ett treskördesystem i Sture Edes anda, med slåtter 10.6, 20.7 och 30.8. Båda strategier går ut på att vallen ska invintra med ett välfyllt energiförråd, dock utan att en alltför yvig ovanjordisk biomassa skulle leda till förruttnelse, eller återfinnas i form av förna i första vallskörden.
Tabell: Vallblandningar som testas hos Jan-Peter Brunell (Kronoby) | |||
|---|---|---|---|
| Kronos | Snellman blandning 1 | Snellman blandning 2 | |
| Timotej | 45 | 60 | 44 |
| Ängsvingel | 20 | 12 | - |
| Rörsvingel | 10 | 8 | 36 |
| Engelskt rajgräs | 8 | 4 | - |
| Rödklöver | 7 | 16 | 20 |
Hög smältbarhet genom tidiga skördar
Familjen Ahlvik i Ytteresse har på ett par år förvandlat ett skogsbeklätt område till ett driftscentrum som består av en lösdriftsladugård för 180 kor, plansilon och en foderhall. Hemställets båsladugård med plats för 39 kor har byggts om för att tjäna som stall för kvigorna.
Mjölkproduktionen integreras med växtodling. På 85 hektar odlas vall, på 50 hektar korn och vete. All spannmål skördas i degmognaden i form av helsäd; stärkelsehalten i detta skede är 30 procent. Ahlviks baserar mjölkproduktionen på grovfodret.
Foderstaten består till två tredjedelar av grovfoder (torrsubstansvikt); detta utgörs till hälften var av vall- och helsädesensilage. Allt kraftfoder köps in.
I motsats till den traditionella utfodringsstrategin får alla kor samma kraftfodergiva då de mjölkas, därutöver har de fri tillgång till fullfodret från foderbordet. Målet är att fodermixen för korna ska ha ett energivärde på tolv MJ. Ett foder med hög smältbarhet åstadkoms genom tidiga skördar. Även noggrannhet i samband med odlingsinsatserna, skörden och konserveringen är viktig.
Ett vallfoder med höga energi- och proteinvärden innebär ett optimalt utnyttjande av odlingsområdets produktionsförutsättningar; den av Ahlviks tillämpade utfodringsstrategin innebär dessutom ett maximalt utnyttjande av kons unika förmåga att omvandla grovfoder till livsmedel.
Mjölkproduktionen i den nya ladugården hade inletts i augusti 2020. Vid tidpunkten för vårt besök i juni 2021 mjölkades 150 kor av två robotar. Besättningen byggdes upp under en kort tid genom inköp av ett 50-tal dräktiga kvigor som tidigare hade använts som donatorer i embryoöverföring, och därtill av olika besättningar från närliggande gårdar.
Produktionen ligger nu i snitt på 12.500 liter energikorrigerad mjölk per ko och år. Liggunderlaget i båsen utgörs av sand, som förenar god komfort med god juverhälsa. Det går åt omkring 15 kg sand per ko och dag. För hanteringen av flytgödseln används en sedimenteringsbassäng.
Den avskilda sanden sprids som jordförbättringsmedel på gårdens mull- och torvjordar.
Ladugården har byggts om fem gånger
Ladugården utgör en del av ett jord- och skogsbruksföretag. Det är inte alltid man kan eller vill bygga en helt ny ladugård. Investeringar kan göras i andra driftsgrenar, inte minst i väntan på den följande generationens planer. Lantbruket är en del av samhället, dess infrastruktur och dess utveckling. Detta innebär att lantbrukarna är tvungna att anpassa sina företag till den allmänna utvecklingen, i ekonomiskt och tekniskt hänseende.
Sjöskog gård i Purmo ger ett tydligt exempel: ladugården, vars äldsta del härstammar från 1960 har sedan dess byggts om och till i fem repriser. För tillfället håller familjen Sjöskog 70 kor i liggbås, mjölkningen utförs av en robot.
På 140 hektar åker odlas vall, foderkorn och helsädesensilage. Vallen ligger tre skördeår och åtföljs av korn i renbestånd. Femte året etableras på nytt vall, som insådd i korn, eller vissa år i ärt-korn blandning.
Vallen skördas tre gånger om året, den samodlade ärt-korn-grödan som helsäd. Skörden bärgas i båda fall med en självgående exakthack och ensileras med ett biologiskt tillsatsmedel i plansilon. Kornet tröskas med 20-25 procent fukthalt, krossas med en Geringhoff-knivkvarn och lagras utan tillsats av konserveringsmedel i slang.
Enligt Niclas Sjöskog hanterar kvarnen trindsäd och spannmål med vattenhalter på mellan 10 och 50 procent. Malningsgraden kan varieras från mjöl till grovt kross. Kapaciteten av gårdens modell ligger på mellan 20-30 ton per timme.
Ännu mera kor!
Marika och Sami Koski i Petalax har under sina 30 år som jordbrukare gått från en odling med inriktning på spannmål, potatis och sockerbetor till en allt mera omfattande djurhållning. För tillfället håller de 35 dikor av rasen Highland Cattle och tio suggor av rasen Linderöd, samt deras avkomman. Köttet levereras direkt till kunderna.
Växtodlingen är numera inriktad på fodergrödor, tvåårig vall och spannmål. Korna går på naturbete och betalas således för sina insatser med avseende på landskapsvården och den genetiska mångfalden. Inte att undra på att Skuffis-studerandena började räkna kostnaden för en betäckt ko (3.000 euro) mot intäkter som djurstödet och betesstödet (500, respektive 600 euro): resans ekonomilektion.
Resans sista besöksvärd var familjen Pellfolk/Murto-Koivisto, som bedriver växtodling och mjölkproduktion i Pjelax. Gårdens växt- och mjölkproduktion sysselsätter förutom Linda och Jussi också ungdomar som utbildar sig i läroavtal respektive i form av arbetspraktik.
I växtföljden åtföljs treårig slåttervall av höstsäd (bl.a. rågvete), trindsäd och blandsäd korn/havre (insåningsgröda för vall). Betesvallen består av italienskt rajgräs, engelskt rajgräs, timotej, rörsvingel, rödsvingel, ängsgröe, vitklöver och cikoria; den betas redan samma år som den anläggs och förnyas efter tre år.
Jussi förevisade ett försök med trävinasse, mäsk som uppstår vid utvinningen av etanol (bränsle) från sågspån; trävinasse är alltså ett återvinnings- eller kretsloppsgödselmedel.
I stallgödsel återfinns omkring 80 procent av fodrets näringsinnehåll. Förutsatt en ändamålsenlig hantering förekommer förluster enbart i gasform, dvs. i form av ammoniak och svavelväte; upp till hälften av stallgödselns kväveinnehåll förloras i form av ammoniak.
Trävinasse innehåller främst kväve och svavel och passar därför utmärkt på en husdjursgård och i en djurtät region. Vid en hög djurtäthet återfinns i stallgödseln inte bara de näringsämnen som ingår i det foder som har producerats på gården, utan dessutom mer eller mindre betydande mängder växtnäring som tillförs med fodersäd och koncentrat som har odlats annanstans.
Att vara tillsammans
Teoretisk kunskap kan förmedlas genom skrifter och digitala medier. Närvaro omfattar mycket mer: vi lär oss att resonera och att förstå oss på varandra.
Studiebesök i fält, stallar och maskinhallar kompletterar skolans systematiska förmedling av kunskap; bönder, rådgivare och andra experter tillför kunskap, idéer och nya frågeställningar. Studiebesök bekantar studerandena med sitt framtida arbetsfält, samtidigt som utbildningen förblir synligt för näringslivet.
För studerandenas bästa hoppas vi att växtodlingsundervisningen också framöver ges möjlighet att besöka gårdar och fält under växtsäsongen, utan att detta gör intrång på de enskilda kursernas timresursering.
Paul Riesinger