Finland väntas följa den europeiska trenden av kraftigt sjunkande mjölkpriser för producenterna. Från en toppnotering på upp till 58,3 cent i december 2022 har mjölkpriset rasat i EU – sedan årsskiftet med ca 15 procent.
Sedan dess har även ökningen i mjölkproduktionen saktat av och utbetalningarna till mjölkproducenterna sjunkit. I Tyskland ligger utbetalningarna på 42 cent och i Nederländerna på 43,23 cent, medan genomsnittspriset i EU går på 44,12 cent. Även Arla rapporterar om sänkta mjölkpriser för sina bönder.
Samtidigt har Global Dairy Trade-noteringen fallit till den lägsta nivån på fem år, dels på grund av avtagande efterfrågan i Kina.
Stor sänkning i ett dåligt läge
I Finland låg mjölkproduktionen i juli på 183 miljoner liter, vilket är snäppet mer än i fjol, men sedan årsskiftet har produktionen legat en procentenhet lägre i jämförelse med förra året.
Det finska literpriset i juli låg på 51,60 cent, och nu väntas ett prisfall äga rum från början av september. Enligt rapport kommer Valios andelslag att sänka priset med fyra cent, vilket skulle innebära ett literpris på ca 48 cent.
Mikael Österberg, som är mjölkproducent i Kimo och ordförande för SLC:s mjölksamarbetsgrupp, är orolig eftersom sänkningen är rätt så stor och dessutom kommer i ett dåligt läge.
– Det är problematiskt att priset sjunker så mycket som fyra cent eftersom det nästan blir ett åttaprocentigt bortfall från bruttoinkomsten. Första sänkningen kom ju redan i våras och nu kommer den andra, vilket var väntat eftersom priset också sjunkit i Europa. Den finska marknaden följer efter världsmarknaden med fördröjning.
Österberg poängterar att mjölkpriset givetvis var historiskt högt förra året, men att utgiftssidan följde efter, eller ibland till och med rusade i täten. Trots att elen och fodret kommit ner en del i pris har fjolårets kostnadsnivå delvis ändå kvarblivit.
– Bränslet är fortsättningsvis dyrt. Och så har vi ju räntorna som är väldigt höga för tillfället, och de utgör en stor kostnadspost speciellt på nyinvesterade gårdar. Investeringskostnaderna är fortsatt höga både på byggnader och maskiner. Till detta kommer dessutom stigande småutgifter och servicekostnader.
På gårdsnivå krävs allt noggrannare kostnadskalkyler.
– Det är kostnadssidan som är oroande, och eftersom osäkerheten pågått länge har också investeringarna uteblivit inom mjölksektorn, berättar Österberg.
Nu gäller det att räkna på kostnaderna
Uteblivna investeringar och sjunkande priser innebär problem även för gårdar som klarar sig bättre. Enligt trenden blir mjölkgårdarna allt större och färre – antalet gårdar har sjunkit från 4.731 till 4.328 redan under det senaste året.
– Med ett för lågt avräkningspris blir det dock svårt också för dem som skall bli större eftersom investeringarna är för svåra att få igenom.
Enligt Österberg gäller det nu att på gårdsnivå gå igenom kostnadsposterna och konkurrensutsätta, eftersom kostnaderna är det enda mjölkbonden själv kan inverka på.
– Det krävs hela tiden noggrannare beräkningar gällande vad som lönar sig att lägga in i produktionen. En så här stor sänkning märks ju nog i kassaflödet.
Österberg önskar också på att de sänkta producentpriserna skall synas i en reaktion från handelns sida.
– Jag hoppas att bortfallet i alla fall skall synas i konsumentpriserna i stället för att omvandlas till valuta i affärernas välfyllda kassor, så att vi fick en bra åtgång på våra inhemska produkter.