Sedan Valio två gånger på kort tid sänkt sina priser betalar Ålandsmejeriet ÅCA nu bland de högsta mjölkpriserna i Finland. Det hävdade ÅCA:s vd Joakim Blom när 14 finska lantbruksjournalister besökte mejeriet förra veckan. Däremot ville han inte avslöja exakt vad mejeriet nu betalar för den invägda mjölken i jämförelse med Valio eller ge några löften om hur länge det nuvarande priset kan bibehållas.
Journalisterna representerar föreningen Maataloustoimittajat, som vanligtvis förkortas till Mato, dvs lantbruksjournalisterna i Finland, och de hade ett späckat åländskt program från tisdag kväll till fredag eftermiddag. Nästan 20 gårdar, företag och organisationer besöktes.
Landsbygdens Folks tidigare chefredaktör Michael Godtfredsen är föreningens ordförande och fungerade också som reseledare. Med sin danska bakgrund hade han ofta ett styvt jobb att tolka till finska. Men liksom mejerichefen Blom kunde flera berätta om sina respektive organisationer på finska som exempelvis när Ålands landsbygdscentrum besöktes.
Där informerade landsbygdsutvecklaren Lena Brenner på svenska medan Ålands producentförbunds vd Sue Holmström, skogsvårdsföreningens Torbjörn Björkman och hushållningssällskapets Jenny Enbär berättade på finska om det mångsidiga arbetet för att utveckla de åländska landsbygdsnäringarna.
Medan besökarna bjöds på århundradets åländska maträtt Ålandspannkakan passade verksamhetsledaren Harriet Strandvik också på att framhålla Åland som föregångare i Finland inom mathantverk.
Åländska exporten går under finsk flagg
Både på landsbygdscentret, Ålands trädgårdshall med vd Tord Sarling och odlingsrådgivaren Paul-Mårten Sjölund, betonades vilken stor andel av den åländska livsmedelsproduktionen som exporteras vilket väckte viss förvåning.
– Konstigt att man talar om export när de åländska företagen ändå är måna om att sälja sina produkter med inhemska varumärken, var en kommentar.
Specialodlaren Jonas Lundberg som nyröjt över 20 hektar i Finström Bartsgårda avbröt arbetet med att vända löken som låg på tork för att berätta om sina odlingsvillkor och även uppfödningen av tjurkalvar hemma i Mangelbo.
Eftersom Lundberg är ordförande för Ålands potatisodlarförening ställdes förstås frågor om prisförhandlingarna. Utan att nämna summor berättade Jonas att man i vintras förhandlade fram ett nytt prisavtal som också beaktar fjolårets stora kostnadsstegringar.
– Men avtalet innehåller också en indexklausul som innebär att priserna blir lägre om produktionskostnaderna också sjunker, påpekade Jonas.
Journalisterna undrade också varför inte all potatis som den åländska chipsfabriken behöver odlas på Åland.
– Fabriken har inte lagringskapacitet för all den råvara som behövs, förklarade Jonas.
Svaret bekräftades senare av chipsfabrikens chef Christer Söderström.
– Det stämmer. Men vi har nog utrymme för att lagra mera åländsk potatis än vi gör nu, sa Söderström som också fick kommentera hur det kom sig att ålänningarna med sin beslutsamhet för några år sedan lyckades rädda fabriken som norska ägaren Orkla ville lägga ner.
Nöjda med nya avbytarsystemet
Vid hushållningssällskapets demoodling i Finström Västanträsk berättade bär- och fruktrådgivaren Pernilla Gabrielsson om det systematiska och målmedvetna arbetet att tillsammans med ÅTH och fruktodlarna testa nya äppel-, plommon- och aprikossorter som kan bli intressanta för kommersiell odling.
I stället för stora Haga kungsgård med över 400 mjölkande kor var journalisterna mera intresserade av hur det kom sig att Johannisberg i våras måste sluta med sin produktion av ekomjölk.
– Efterfrågan på ekologiska produkter har minskat och ekomjölken blev dyr för mejeriet, konstaterade Frej Bomanson som driver mjölkgården tillsammans med frun Sussi och sonen Tobias.
En annan ”het” fråga för besökarna var hur mjölkproducenterna ser på beslutet att lägga ner hela systemet med landskapsavlönade ladugårdsavbytare. I stället betalas en del av kostnaderna för sjuk- och semestervikarier som mjölkproducenterna själva anlitar.
– Det här fungerar bra. Vi tyckte att de bästa avbytarna alltid sändes till de största gårdarna.
Gårdsmejeriet gillar västfinska lantrasen
Ett välkommet avbrott under journalisternas nästan överambitiösa besöksprogram var en kaffepaus med gårdens egen glass ute i solskenet hos Mattas gårdsmejeri i Sund Finby.
Jennifer Sundman som driver gården tillsammans med maken Lars-Johan Mattsson berättade hur hon under studierna till agronom i Uppsala fick upp ögonen för möjligheten att driva ett gårdsmejeri och hålla mjölkkor i liten skala.
Gårdens första kor var av rasen Ayrshire, men numera avlar gården enbart fram kor av den västfinska lantrasen vilket naturligt nog väckte extra nyfikenhet hos de fastländska besökarna.
Varför, blev det självklara frågan?
– De är så trevliga! Redan min farfarsfar tyckte väldigt mycket om västfinska kor. Han brukade säga att dom äter så bra under buskarna, förklarade Jennifer.
Ö-odling ger fördel
Besöket på Granlids äppelodling i Vårdö Vargata och Mikael Lundells havsvattenuppvärmda växthus på Simskäla var andra besöksobjekt.
Hos Granlids väckte det förvåning när Vesa Koivisto och sonen Calle Koivisto, som nu tagit över odlingen tillsammans med brodern Ville, berättade om samarbetet med äppelodlaren Vidar Häggblom på Ängö.
– Vi ligger i samma kommun och fågelvägen är det bara 8 kilometer mellan odlingarna. Men med bil landvägen är det hela 80 km!
Granlids säljer sina äpplen direkt till fastlandet. Varuhuskedjan Stockmann och torghandlare i Åbo hör till kundkretsen.
Vesa Koivisto berättade också att det är en fördel att odlar äpplen i skärgårdskommunen Vårdö.
– Hos oss är våren mellan sju och tio dagar senare än på fasta Åland. Då är risken för frostskador inte lika stor under trädens känsliga blomningstid.
Uppskattad öppenhet
Ett uppskattat programinslag var också besöket hos Nygårds skogsgrisar i Sund Mångstekta, där Ronja Brenner och Andreas Nordlund tog emot sent på kvällen trots att jordbruksentreprenören Andreas skulle så gräs ännu samma kväll.
Överlag gjorde mottagandet på Åland stort intryck på besökarna, som uppskattade värdarnas öppna och vänliga attityder och även noterade den starka viljan att framhäva Ålands särart. Uppskattningen verkade också vara ömsesidig.
Agrolog Emilia Ekström som tillsammans med maken Erik Ekström driver Markusas kvighotell i Jomala Ingby har haft många besöksgrupper.
– Men det är extra roligt att få berätta om sitt arbete för människor som verkligen är intresserade och dessutom tillräckligt sakkunniga för att ställa de rätta frågorna, tyckte Emilia.
På grund av afrikanska svinpesten som förra veckan påträffades i Sverige fick journalisterna däremot inte besöka Ekströms småskaliga svinuppfödning med ett dussintal suggor som planerat. Där blev det stopp.