Översvämningar, skyfall och torka – väderfenomen vi i allt högre grad får anpassa oss vid. Med de rätta åtgärderna kan man undvika de värsta konsekvenserna.
Också jordbruket i Finland drabbas allt oftare av extremväder och följderna är sällan välkomna. Därför jobbas det aktivt på många håll med att hitta lösningar som motar Olle i grind. Det goda är att arbete med vattenvård ofta ger utdelning både för jordbruket och miljön.
Närmare åttio personer samlades i början av november i Novia i Ekenäs för att höra om praktiska erfarenheter av vattenvårdsarbete. Bland deltagarna fanns jordbrukare, studerande, rådgivare och personer som på ett eller annat sätt jobbar med vattenvård. Också SLC Nyland var med som arrangör.
Seminariet var två dagar långt varav den ena dagen bestod av föreläsningar, paneldebatter och utbyte av erfarenheter. Den andra dagen gjordes terrängbesök på ett flertal utsatta platser kring Raseborgs å där det utförts åtgärder för att minska översvämningsrisk och näringsläckage.
Tanken med det två dagar långa seminariet var att lyfta fram praktiska lösningar för jordbrukets vattenvård.
Alla gynnas av vattenvård
När det kommer till kritan är det ofta de gamla sanningarna som gäller. Med god markstruktur och vattenhushållning löser man åtminstone en del av problemen.
Det positiva är att samma åtgärder kan användas både för att gynna odlingsmarkens skick och minska näringsbelastningen på vattendragen.
Under seminariedagarna utbyttes bland annat erfarenheter från Västnyland, Åland, Sverige och Tyskland.
Många åtgärder har vidtagits på olika håll i landet för att minska näringsbelastningen på vattendragen. Till dem hör anläggning av våtmarker, konstruktion av tvåstegsdiken, användning av jordförbättringsmedel och skötsel av åkermarkens struktur.
Det goda för jordbruket är att det i dag finns en hel del projekt och organisationer som kan hjälpa till med planering, finansiering och byråkrati i anslutning till dylika åtgärder.
Om man inte genast vet vem man ska vända sig till kan man också ta hjälp av rådgivare Emil Hästbacka från Nylands Svenska Lantbrukssällskap som också varit engagerad i flera av vattenvårdsprojekten i Nyland.
Han kan också hjälpa med att göra upp skötselavtal för våtmarker och tvåstegsdiken som man kan få ersättning för att sköta när de väl är byggda.
Viktigt med samarbete
Om alla drar åt samma håll blir slutresultatet gynnsamt för alla parter. Ungefär så kan man säga att jordbrukare, finansiärer och projektarbetare resonerade i samband med det enorma jobbet att förbättra vattenkvaliteten i Raseborgs å och havsområdet vid mynningen.
I Västnyland har det de senaste tio åren byggts ett relativt stort antal våtmarker, sedimenteringsbassänger och tvåstegsdiken. En del har fått statlig finansiering, en del har finansierats av WWF och dessutom har olika projekt varit involverade i planering och genomförande.
Projektet Raseborgs å startade år 2018 och har fått fortsättning och utvidgats mot skärgården. Projektet leds av Raseborgs stad och är en del av miljöministeriets program för effektiverat vattenskydd.
Målet med projektet är att minska på mängden näringsämnen som rinner ut i vattendragen. De mest synliga åtgärderna är att bygga våtmarker och översvämningsterrasser längs ån. Det nybyggda fyra och en halv kilometer långa tvåstegsdiket är Finlands längsta.
Ett tvåstegsdike har en hylla längs åfåran, antingen på ena eller båda sidor, för att hindra att vattnet ska svämma ut över angränsande åkrar. Dikesbotten är däremot smalare än i en vanlig åfåra vilket gör att den inte heller så lätt torkar ut under perioder av torka.
När åkern rinner ut i ån
Raseborgs å har en benägenhet att svämma över och erodera, vilket är ett gissel också för jordbrukarna.
Jordbrukare Thomas Björklöf på Skriks gård i Karis hör dem. Vid störtregn har han nästan sett sin åker rinna ut i ån.
– Så gott som alla mina egna skiften gränsar till ån, så för mig är det här ett viktigt projekt.
Han är själv aktiv delägare i åns dikningsbolag som ansvarat för rensningen av åfåran.
Björklöf är mycket nöjd över hur samarbetet mellan markägarna och projektledningen fungerat. Projektchef Sara Vaskio håller med, särskilt med tanke på en del motgångar som de stött på under arbetets gång.
Under arbetet med en våtmark uppstod en 60 meter lång spricka i en åker och en bit av Björklöfs åker rasade ner i ån i samband med byggandet av tvåstegsdiket.
– Vi har haft en del motgångar men markägarna har alltid hållit ihop och försökt hitta lösningar, berömmer Vaskio.
Färre översvämningar
Seminariedeltagarna fick bland annat stifta bekantskap med det nybyggda tvåstegsdiket som ringlar sig genom Björklöfs åkrar i Karis. Arbetet med tvåstegsdiket har varit utmanande på grund av branta åkanter och erosion.
För att åkanterna inte ska rasa in i ån har man fyllt upp med över tusen ton krossgrus. Samtidigt har 40.000 kubikmeter jord körts bort för att ge utrymme för hyllan på sidan av grundfåran.
Att det i samband med byggandet av tvåstegsdiket försvunnit några meter åkerjord från åkanten har inte stört Björklöf nämnvärt. Han har fått ny odlingsmark också – på ett låglänt område som tidigare ständigt drabbades av översvämning.
– Här har jag aldrig tidigare kunnat odla! Ifjol den här tiden stod det en halv meter vatten här, förklarar Björklöf där han går omkring på det gräsbeklädda åkerskiftet strax intill ån.
Mera mull!
Björklöf har också själv jobbat flitigt med olika metoder för att uppnå en bättre markstruktur och mullhalt och samtidigt minska urlakningen.
– Med bättre mullhalt kan växten lättare ta till sig näring och vatten som finns i åkern.
Björklöf har jobbat med olika sorters fånggrödor, testat precisionsgödsling och också låtit sprida både gips och strukturkalk på en del av skiftena.
Han och de andra jordbrukarna på plats verkar ändå eniga om att de flesta åtgärder är förgäves om inte dräneringen är i skick.
Dräneringsplanerare Martin Träskman på Nylands svenska lantbrukssällskap tipsar om att investeringsstödet nu är 40 procent av de förverkligade kostnaderna. För att beviljas stöd måste man dika ungefär 2.000 meter.
Men ibland räcker det också med mindre kostsamma åtgärder. Det gäller att minnas att diken och rör behöver regelbundet underhåll. En god början är att dra på sig gummistövlarna och se till att nackdiken och utfall är öppna.