– Varför är jordbruken så heliga att man inte får sälja dem?
Det undrar Mikael Mangström på Pålsböle gård i Ingå.
Årets odlingssäsong är den första som icke-jordbrukare för Mikael Mangström. Efter flera års funderingar gick Mangström i början av året in för att avyttra odlingsjorden. Han har inte ångrat sitt försäljningsbeslut en endaste dag.
Han förundrar sig över att man fortfarande idag inom jordbrukskretsar väldigt ofta utgår från att någon i familjen ska fortsätta med jordbruk. Själv tycker han att man borde våga se också andra alternativ. Det ska inte kännas som en omöjlig tanke att sälja gården om den varken ger livsnjutning eller levebröd.
Känslig fråga
Mangström får medhåll av SLC Nylands ordförande Thomas Antas som också tidigare lyft upp frågan i offentligheten.
– Ingen har en skyldighet att fortsätta med jordbruk om man inte vill det, slår Antas fast.
Antas vet också att det är en känslig fråga och att det i många familjer finns förväntningar på att gården ska gå i arv generation efter generation. Frågan är definitivt inte svartvit.
– Det är klart att det finns ett värde i att ta hand om det som varit fädernas i generationer, men ingen ska behöva vara tvungen att göra det mot sin vilja, säger Antas.
Han tror att en del kanske uppfattar en försäljning som ett tecken på att man kört ekonomin i botten och på så sätt som ett misslyckande – vilket det inte alls behöver vara.
– Man är inte heller skyldig att förklara sig för någon, påpekar Antas.
När det är frågan om ett generationsskifte är föräldrarna i nyckelposition.
– I dag är det ju många föräldrar som uppmuntrar sina barn att skaffa sig ett annat yrke för att ha flera ben att stå på också om man går in för att fortsätta med jordbruket.
Beslut som mognat långsamt
Mikael Mangström har däremot brukat jorden redan i många år, både i med- och motvind.
– För mig handlade det om många års funderingar innan jag gjorde slag i saken, säger Mangström som också har ett heltidsjobb som skogsmaskinsentreprenör.
Dagarna har lätt fyllts av arbete.
– Det spelar ingen roll hur duktiga vi är – vi får ändå ingen medalj och inte får vi gården med oss i graven heller, skämtar Mangström.
När det efter hand visade sig att hans barn inte är intresserade av att ta över jordbruket blev beslutet sist och slutligen lätt att fatta. I god tid före vårbruket i våras sålde alltså Mangström odlingsjorden. Skogen och gårdscentrum på Pålsböle gård i Ingå behöll han.
– Det finns helt säkert många som inte vågar ta steget och sälja gården för att de funderar så mycket på vad andra skulle tänka.
Själv bryr han sig inte ett dyft om vad andra kan ha för tankar om hans val, men vet att det är en fråga som engagerar många människor.
– Det enda som betydde något var vad farsan och hans syskon tyckte. Om de hade haft en annan inställning skulle det nog ha varit svårare, tror Mangström.
Det var till pappa Holger han först gick med sina funderingar och eftersom denne förhöll sig förstående till planerna var det inte så mycket mer att orda om.
Arbete är inte allt
Mangström tycker det är synd att ämnet fortsättningsvis är så tabubelagt att mången jordbrukare knappt vågar tänka tanken på att sälja den gamla släktgården. Samtidigt medger han att det också för honom krävdes många år av funderingar innan han gjorde slag i saken.
– Jag hade väl sagt det mest på skämt tidigare, men när det sen blev aktuellt på riktigt var det faktiskt inte alls svårt.
– Jag har ju arbetat i ett. Först har jag haft heltidsjobb med skogsmaskinen och sen har jag ännu skött jordbruket. På senare år har jag börjat undra om det är värt det.
Han sticker inte heller under stol med att bristen på lönsamhet i branschen har påverkat hans beslut.
– Man kan ju inte med bästa vilja säga till barnen att de tar över ett glänsande företag. I dagens läge klarar sig jordbruken för att de flesta har andra jobb vid sidan om.
Han betonar att jordbruk på samma sätt som vilket som helst annat företag måste vara lönsamt.
– Ändå finns det de som håller på till det bittra slutet eftersom det är otänkbart att sälja. Men det finns faktiskt annat i livet också, säger Mangström.
Fria marknaden var inget alternativ
Reaktionerna bland vänner och bekanta har till hans stora förvåning varit positiva.
– De som har fört det på tal har varit enbart positiva. De andra har väl inte sagt något alls, åtminstone inte till mig, skrattar han.
Köpet verkställdes innan vårbruket i våras och med facit på hand kunde det ju inte ha funnits en lämpligare tidpunkt rent odlingsmässigt med tanke på den torra odlingssäsongen.
– Egentligen var det ju en riktig lyckträff för mig att det blev just i år. Jag har inte behövt ångra mig åtminstone.
Samtidigt är han mån om att de nya ägarna ska ha goda förutsättningar att bedriva jordbruk.
Köpare är två av hans grannar.
– För mig var det viktigt att det var personer jag kände och att de är duktiga jordbrukare.
Att sälja på den fria marknaden var aldrig ett alternativ för Mangström. Han ville försäkra sig om att åkrarna kom i goda händer. Växtsäsongen kan han fortsätta att följa med varje dag när han går ut genom köksdörren.
– Jorden finns ju kvar fastän den säljs. Det är bara någon annan som odlar den.