Det är slutet av april och skördetid på Fazenda Poço Claro, en gård en dryg timmes bilfärd utanför Brasiliens huvudstad Brasilia. Ägaren, Darci Alfonso Haas, står tillsammans med sin dotter Carina, som är agronom, under ett tak som ger lite skugga undan den stekande solen. Han berättar om familjens och sin historia.
Darcis farfarsfar flyttade hit till Brasilien från Tyskland, men tyskan har för länge sedan övergått till portugisiska i släkten och i diskussionen med Darci och Carina behöver vi tolkhjälp och söker oss fram, hittar universella ord, försöker beskriva saker och fenomen med andra ord – eller måste helt enkelt gestikulera oss fram.
– Det var på den här gården på 640 hektar som jag började med lantbruk. Vi flyttade hit till delstaten Goias från södra Brasilien på mitten av 1970-talet och sedan 1978 har jag arrenderat marken av staten. Då vi kom hit var hela området Cerrado, en form av skogsbevuxen savann, berättar Darci Haas.
Soja, majs och betesdjur på samma mark under ett år
Den här marken arrenderar han fortfarande av staten, det skulle vara möjligt att köpa den, men arrendet är så pass förmånligt att Darci inte – i varje fall inte ännu – tänkt köpa marken.
Däremot har han under de drygt fyrtio senaste åren kontinuerligt köpt mark på andra ställen. I dag har han sammanlagt 6.200 hektar och 27-30 fast anställda året om! Av de drygt 6.000 hektaren är 4.600 till för odlings- eller betesmark medan resten står orörd. Enligt lagen måste man ha 20 procents skyddsområden, men Darci Haas har ungefär en fjärdedel av sin mark utanför produktion.
Darci Haas är märkbart stolt och nöjd över att på bara en generation byggt upp en sådan här landareal och livsmedelsproduktion. Och minst lika nöjd över att den nästa generationen är intresserad av att ta över och fortsätta verksamheten.
Dottern Carina arbetar inom familjeföretaget, hennes syster jobbar utanför verksamheten och så finns det en bror som också är utbildad agronom.
På gården driver man ett slags växelbruk med soja, majs och betesmark för korna. I de här förhållandena hinner man med alla tre på samma åker under ett års tid. Sojan är ju en ärtväxt och har knölar med kvävefixerande bakterier så den har en positiv inverkan på jordmånen framhåller Darci Haas.
Fast egentligen är det brist på fosfor som är ett större problem.
En bevattningsanläggning för 80 hektar
Plöjt har de inte gjort på tjugofem år och bevattning har de – endast får man väl säga i den här värmen på mellan trettio och fyrtio grader – på fem procent av arealen.
En tukan med stor gul näbb flyger upp i ett träd bredvid och jag och de flesta andra i gruppen tappar lite koncentrationen. Vi är ganska i början av vår studieresa och att se en livslevande tukan på några meters håll känns betydligt mer angeläget än gödselgivorna eller bevattningsmängderna på den här typen av jordbruksmark.
Den röda tropiska leran stänker på sidorna då Carina Haas rattar den nytvättade terrängbilen ut på en tur runt odlingarna. Vi stannar och tittar på de två gigantiska bevattningsanläggningarna.
– Ni ser det där lilla skjulet där borta. Det är pumpen och centrum från vilken den här hjulförsedd vattenrörsarmen går ut och snurrar sakta. Den här större bevattnar en cirkel på 80 hektar och den där mindre en cirkel på 50 hektar, säger Carina Haas och hennes vita tänder lyser i kapp med solen. Inte för inte är hennes mamma tandläkare.
Plötsligt förstår vi vad de konstiga mörkgröna cirklarna, som vi såg från flygplanet då vi landade i Brasilia, är. Det såg ut som stora landningsplatser för UFO:n, men det är alltså likadana runda bevattningscirklar som de här två. Jag försöker minnas skoltidens geometri för att räkna ut hur lång radien, och därmed den roterande bevattningsledningen, är för att täcka en yta på 80 hektar. Men ger upp.
Väl hemma dammar skribenten av sina kunskaper i geometri och kommer fram till att för en cirkel på 80 hektar bör bevattningsarmen vara drygt 500 meter lång.