Tillsammans är stark. Det gäller för producentorganisationen Finlands Fårandelslag, som lyckats förhandla fram högre producentpriser. Genom konkurrensutsättning och köp av stora partier kan andelslaget också erbjuda sina medlemmar billigare produktionsinsatser.
I Finland finns åtta producentorganisationer, av vilka två inom fårsektorn. Den största av dessa två är Finlands Fårandelslag, vars medlemsantal stigit dramatiskt de senaste åren; från 84 medlemmar år 2019 till drygt 140 i dag. Medlemsantalets ökning sammanfaller med att andelslaget blev godkänt som producentorganisation år 2019.
– Inom fårsektorn har det saknats kedjeintegration och stark styrning. Det finns inga stora köttföretag såsom inom nöt- och svinsektorn. När det blev möjligt att grunda en producentorganisation gick andelslaget in för det, eftersom det gav en laglig möjlighet att på allvar förhandla om producentpriserna med slakterierna, berättar andelslagets verkställande direktör Anniina Holopainen.
Begreppet producentorganisation är inte särskilt välkänt bland allmänheten.
– Inom industrin och branschens övriga aktörer vet man inte riktigt vad en producentorganisation är och vad en sådan kan och får göra. Producentorganisationen ger mera påverkningsmöjligheter åt producenterna. Vi kan till exempel konkurrensutsätta, förhandla och ingå avtal å våra medlemmars vägnar.
Fårandelslaget tog hjälp förutom av Livsmedelsverkets tjänstemän för att grunda producentorganisationen, samt även av MTK:s jurist Marica Twerin.
– Hon är en av de som känner till producentorganisationerna bäst i landet. Av henne har vi fått hjälp bland annat med producentorganisationens regler och att formulera olika avtal, säger Holopainen.
Prisförhandlingar har gett resultat
Som producentorganisation har andelslagets verksamhet utvecklats snabbt. Redan tidigare förmedlades slaktdjur till samarbetsslakterierna, men nu har man kunnat förhandla om slaktpriserna och utveckla hela kedjan.
Enligt Naturresursinstitutets statistik var producentpriset på slaktlamm år 2021 i medeltal 4,37 euro per kilo. Jämfört med år 2020 är det en ökning på 14 procent, då procentpriset var 3,82 euro, och året innan det var priset 3,76 euro.
– Våra producentpriser är något högre än landets medelpriser. Dessutom har vi olika prisklasser och tillägg, till exempel beroende på kvalitet och slakttidpunkt. I stora drag kan man säga att vi lyckats förhandla om ungefär en euros prishöjning per kilo lammkött de två senaste åren. De högre priserna vi förhandlat fram har också gynnat fårproducenter utanför andelslaget och höjt priserna i hela landet, säger Holopainen.
Gynnar alla parter
En producentorganisation överför mera makt åt producenterna, men Anniina Holopainen ser situationen som ”win-win” för alla parter i kedjan när det gäller fårsektorn.
Den stora utmaningen inom fårsektorn med tanke på marknaden är att balansera utbud och efterfrågan. Traditionellt sker lamningen på våren, och lammen föds upp i 4-11 månader innan slakt.
Det betyder att slakterierna har rusning, köer och arbetskraftsbrist på hösten, och för litet att göra efter julen och på sommaren. En lösning för att jämna ut arbetstopparna vore att att tackorna lammade mera jämnt runt året.
– Höstlamning innebär högre produktionskostnader, eftersom det är dyrare att utfodra vintertid och dessutom behövs utrymmen för de växande lammen. Andelslaget har nu infört ett betydande pristillägg på lamm som slaktas från april till slutet av juli för att kompensera vinteruppfödningens kostnader. Målet är att få en jämnare ström av lamm till slakt året runt, vilket skulle gynna hela kedjan. Nästa år vet vi om detta pristillägg påverkat lamningstidtabellerna, berättar Holopainen.
Kontroll över produktionen
Tidigare har slakterierna inte heller kunnat ingå försäljningsavtal med handeln på förhand, eftersom de inte vetat hur mycket kött som kommer in till exempel om ett halvår.
– Vi kräver att våra producenter väger sina djur, och två gånger per år meddelar de kommande slaktmängderna till oss. Så här får vi information till våra fem samarbetsslakterier om slaktmängderna på förhand, så de kan planera sin verksamhet och försäljning.
Andelslagets producenter förbinder sig att sälja minst 90 procent av de djur som ska till industrin via andelslagets slaktförmedling.
– Det här möjliggör direktförsäljning. Vi har några medlemmar som valt att sälja allt kött själva, medan andra väljer att sälja en del till industrin och en del själva. Direktförsäljning kan ge ett högre kilopris, men kräver tid och så tillkommer till exempel avgifter för livsmedelslokalen. Så ju färre köttkilon man säljer själv, desto högre är också utgifterna per kilo. Många upplever att det är väldigt enkelt att slaktbilen hämtar djuren från gården, och trettio dagar efter slakt har du pengarna på kontot utan att behöva oroa dig för att en del av köttet skulle bli osålt, säger Holopainen.
Besvärliga tider
Som bekant befinner sig lantbruket i en svår kostnadskris, och produktionsinsatsernas höga priser har ätit upp de prishöjningar på kött andelslaget lyckats förhandla fram.
– Förutom ständigt pågående förhandlingar med slakterierna, industrin och även direkt med handeln, försöker vi erbjuda möjligast billiga produktionsinsatser till våra medlemmar genom aktiv konkurrensutsättning och samarbete med olika aktörer. Genom att köpa in stora partier av bland annat foder, mineraler lammjölksersättning, balplast och utsäde – ja, allt våra medlemmar behöver i sin produktion – blir det billigare än om varje gård skulle köpa insatserna enskilt.
Förutom prisförhandlingar och inköp ser producentorganisationen också till sina medlemmars intressen inom intressebevakningsfrågor.
– En viktig del av verksamheten är informationen till våra medlemmar om vad som sker på fältet. Andelslaget har lyckligtvis en mycket aktiv styrelse, och har tagit ställning till olika aktuella frågor. På senare tid har Fårandelslaget bland annat gett utlåtanden om EU:s lantbruksstöd, djurvälfärdslagen och lagen om medicinsk behandling av djur, nämner Holopainen.
Fortfarande finns mycket att utveckla inom fårsektorn.
– Det här är ett ständigt pågående arbete. På sätt och vis kan man i det här ekonomiska läget se det som en fördel för fårsektorn att det inte funnits starka, långvariga avtal med industrin och handeln, eftersom vi nu har lättare att förhandla om priserna.
Den andra producentorganisationen inom fårsektorn är Lounais-Suomen Lampurit, vars medlemmar föder upp ekologiska texelfår.