Går i pension efter
nästan fyrtio år
på skogsvårdsföreningen

År 1984 började han jobba på skogsvårdsföreningen i Närpes. Kjell Huldén trivdes så bra att han stannade kvar under hela sin karriär, som nu avslutas med pension. Jag kommer att sakna kollegerna och kontakten till markägarna, säger han.

I slutet av 1970-talet utexaminerades Kjell Huldén som skogsbrukstekniker. Efter fem år som virkesköpare för Metsäliitto blev han ombedd att söka tjänsten som skogsvårdsinstruktör i Närpes. Det gjorde han, och beslutet ångrar han inte med facit på hand.

– Beslutet att söka mig till skogsvårdsföreningen i Närpes var det rätta med tanke på hur bra jag har trivts. Att det skulle bli min sista arbetsplats visste jag inte, men jag blev i alla fall kvar där i nästan fyrtio år, säger Huldén och skrattar.

Det som han har tyckt mest om har varit den täta kontakten till skogsägarna. Under sina verksamma år har han gett otaliga råd åt skogsvårdsföreningens medlemmar som fått hjälp med att sköta sitt skogsbruk.

– Mitt mål har alltid varit att försöka ge ärliga svar på deras frågor och klargjort hur deras skog ska skötas på bästa sätt. En styrka med skogsvårdsföreningen är att skogsägarna kan lita på att de får en objektiv bedömning och det har jag eftersträvat att ge.

Hårdare konkurrens

I dag finns det många aktörer som är med och erbjuder flera tjänster åt skogsägarna.

– Konkurrensen har hårdnat och numera är det inte bara skogsvårdsföreningen som erbjuder skogsvård utan det gör också skogsbolagen. Många vill ha all service från samma aktör, men det gör också att en skogsägare binds upp på ett annat sätt än förr. Valfriheten minskar, menar Huldén.

Många är de skogsägare som anlitat hans tjänster under årens lopp.

– I många fall har jag fungerat som kontakt åt flera generationer. Ofta kan jag berätta åt nuvarande generation att jag också betjänade fadern och till och med farfar i huset. Så det finns alltid mycket att prata om i samband med att jag träffat skogsägare, berättar han.

Efter nästan fyrtio år på en arbetsplats har det skett mycket utveckling. En stor skillnad från tidigare är att byråkratin har ökat trots digitaliseringen, som samtidigt har underlättat en stor del av jobbet.

– Förr räckte det med att underteckna ett papper men i dag ska samma skickas åt flera parter. Det var enklare förr. Något som också har ändrat är tempot. Förr när det inte fanns mobiltelefoner bestämde vi träff dagen innan och skogsägaren satt och väntade på en fast det drog ut på tiden.

– Om jag fick förhinder blev ingen arg, utan vi kom överens om en ny tid. I dag är folk mer stressade och nu är det också vanligare att skogsägarna inte alls är med för att de bor på annan ort eller har ett jobb så att de inte hinner delta, säger han.

Bättre serviceutbud

I många år fanns det flera självständiga mindre lokala skogsvårdsföreningar i Österbotten. I början av 2000-talet började det ske flera fusioner och till slut gick alla förutom den i Jeppo samman och bildade Skogsvårdsföreningen Österbotten.

– Den utvecklingen har varit den enda rätta. Genom att bli större och starkare kan vi erbjuda ett bredare serviceutbud och det har skogsägarna vunnit på. Även vi som arbetar på föreningen har bättre stöd av varandra trots att vi inte kanske arbetar på samma ort. Förr satt många på enmanskontor utan någon egentlig kontakt med varandra, konstaterar Huldén.

Sammanhållningen inom skogsvårdsföreningen Österbotten beskriver han som mycket bra.

– Vi har alla backat upp varandra och jag upplever att min arbetsgivare har varit bra. Som anställd har arbetsgivaren också kunnat möjliggöra många olika studiebesök, vilket har varit mycket givande.

En stor förändring sedan Huldén började på skogsvårdsföreningen i Närpes är att värdet på virket har minskat. Förr kunde en skogsägare ta ut några hundra kubikmeter gallringsvirke och finansiera en stor del av en maskininvestering.

– I dag räcker det ingenstans och som jag ser det har produktens värde minskat. Men att sköta skogen är ändå mycket viktigt och här vill jag slå ett slag för skötseln av ungskog som släpar efter. Skogen är en investering och det lönar sig att sköta om den, säger han.

Han beskriver nuvarande virkespriser som höga och det förbättrar också lönsamheten för att gallra samt ta ut energived, vars pris nu också är på en god nivå.

– När priserna är högre blir den ekonomiska vinningen större för alla moment. I dag kan till och med en röjning ge en liten inkomst om man i samma skede kan ta ut lite energived.

Aktiv skogsbrukare

Att sköta skogen är något som han själv alltid gjort som skogsägare. Huldén har sedan barnsben haft ett stort intresse för skogsbruk och kan beskrivas som självverksam.

– Jag är en mycket aktiv skogsägare och det bästa med att jobba i skogen är att resultaten snabbt blir synliga. Det är en fröjd för ögat att se resultaten av det egna arbetet när man gallrar eller röjer. Att packa en ryggsäck, bege sig ut och jobba i skogen är det bästa som finns, säger han.

Huldén blir därmed inte sysslolös som pensionär. Förutom att sköta den egna skogen är han spannmålsodlare, en verksamhet som sonen troligen tar över inom en snar framtid.

– Jag kommer inte att behöva vara rädd för att bli utan något att göra. Här finns alltid saker som ska skötas.

Officiellt går Huldén i pension den 1 juli i år, men är på grund av olika arrangemang är han pensionerad redan nu.

– Jag är inte längre i tjänst, men har kvar samma nummer. Jag kommer att försöka hålla kontakt med kolleger och skogsägare för att behålla den sociala biten, säger han.