Enligt Täckdikningsföreningens nya verksamhetsledare Olle Häggblom underskattas ofta dräneringens inverkan på avkastning och näringsläckage inom jordbruket. Nu efterlyser han större medvetenhet bland jordbrukare, men också inom sin egna bransch där den yrkesmässiga kontinuiteten står på spel.
Olle Häggblom, som vid årsskiftet valdes till ny verksamhetsledare för Täckdikningsföreningen efterlyser större intresse för vattenhushållning och dränering bland jordbrukarna. I dagsläge dikas ungefär 10.000 hektar per år trots att täckdikningssektorn krympt under decennierna. Med föråldrade diken och samtidens nya krav och utvecklingstrender finns dock ett ständigt behov av bättre dränering.
– Stora områden i Finland lider av dålig dränering som kräver investeringar. Omständigheterna har förändrats och maskinerna har blivit betydligt tyngre. Då risken för markpackning blir större fungerar dräneringen sämre, konstaterar Häggblom.
Grunden för ett fungerande jordbruk
Av åkermarken i Finland är endast 15 procent av sådan karaktär att den tack vare exempelvis sin lutning eller jordmån dränerar sig själv. Därmed är det i flacka förhållanden kritiskt att dräneringen hålls i skick.
– Fungerande vattenhushållning utgör grunden för en producerande åker, och för att överhuvudtaget kunna idka ekonomiskt hållbart jordbruk. Åkern gödslas för att näringsämnena skall bindas i biomassan och ge avkastning, och inte är det ju i bondens intresse att dyra näringsämnen sköljs ut. För att åkern skall kunna producera så effektivt som möjligt krävs optimala vattenförhållanden.
För mycket vatten på åkern gör att speciellt kvävet löser upp sig och sköljs rakt ut. Häggblom poängterar att det med en fungerande torrläggning också är lättare att hålla gödslingen och alla andra åtgärder i balans.
– Om du har en åker med dålig dränering och försöker få den att producera mera genom att gödsla mera kommer du att stå där med en massa utlakning och ingen skörd.
Majoriteten avvaktar med investeringar
Från fältet hör Häggblom att planerare och entreprenörer uppskattar att ca 15-20 procent av jordbrukarna är ivriga med vattenhushållning och villiga att satsa på att den skall fungera. Majoriteten tenderar dock avvakta, ofta på grund av ekonomiska orsaker.
Och visst kan dikningskostnaderna bli stora trots att staten kommer emot.
– Nog är det ju en stor investering, lite beroende på var i Finland man rör dig, vad råmaterialet kostar och hurdan jord man har. Men grovt sagt handlar det om 3.500-5.000 euro per hektar, berättar Häggblom.
Vid genomförandet av en vanlig dränering uppgår investeringsstödet till 35 procent av kostnaderna. Installerar man reglerad dränering där miljönyttan anses vara större betalar staten 40 procent. Med den nya stödpolitiken kommer dock båda stöden att ligga på 40 procent.
De svåra tiderna kan heller inte förbises.
– Givetvis gör sig lönsamhetskrisen synlig också när det gäller dräneringsfrågor. Åkerjordens produktivitet och tillstånd är väsentligt för ett livskraftigt jordbruk samtidigt som lönsamheten är svag. Vi befinner oss i något av ett dödläge.
Reglerad dränering har gett goda resultat
Täckdikningsföreningen grundandes redan 1917, och levde storhetstid från och med efterkrigstiden till 1990-talet under en period då täckdikning gjordes i stor skala. Sedan slutet av 1990-talet har organisationen varit en liten allmännyttig förening.
– Vi har inga planeringstjänster själva. Verksamheten består främst av att på ett allmänt plan befrämja täckdikningen och vattenhushållningen inom jordbruksområden i Finland. Bland annat upprätthåller vi ett kartarkiv där en stor del av Finlands alla täckdikningsplaner finns. Dessa behövs konstant i omdikningsprojekt och övriga infrastrukturprojekt, exempelvis vägbyggen och linjedragningar.
En annan viktig del av verksamheten är forskningen, som ofta utförs i samarbete med andra organisationer.
– Vi har ett försöksfält uppe i Sievi där vi nu senaste åren fördjupat oss i reglerad dränering och underbevattning och fått ganska fina resultat.
Försöksfältet utgörs av ett skifte där hälften är kontrollområde med vanlig dränering, medan andra halvan av skiftet är försedd med reglerad dränering. Forskningsresultaten påvisar en konsistent och tydlig ökning i skörd om växterna får mera vatten att tillgå under sommaren.
– Vi har också observerat en tydlig nedgång i kväveutlakningen. Det vill säga det går att skära ner på avrinningen genom att dämma upp i dikningssystemet. Det betyder också att växterna har mera att tillgå.
Framtidsfrågorna
Inför framtiden har Häggblom förhoppningar både för jordbruket och den egna branschen.
– Alla jordbrukare känner ju nog till regnets och vädrets betydelse, men medvetenheten om dräneringens betydelse är nog inte på det stigande. Det hör ju också till vårt arbete att upplysa om detta, men här skulle jag också önska förbättring, kanske genom att man på lantbruksskolorna skulle lägga mera vikt vid vattenhushållningsfrågorna.
Häggblom menar att det också finns utbildnings- och fortbildningsbehov för de som jobbar inom hans egna sektor. Tidigare var det endast det tekniska kunnandet som var viktigt, men med tiden har det tillkommit olika miljö- och klimataspekter som planerarna måste kunna ta i beaktande på ett sakkunnigt sätt. Detta kräver nya färdigheter och förmågor.
– Det kommer alltid att finnas en efterfrågan på dikning och stöd att få, men om det finns någon som utför arbetet är en annan fråga. Jag hoppas att branschen skall få mera synlighet och väcka intresse. Då har vi entreprenörer också i framtiden.