Utformningen av EU:s gemensamma fiskeripolitik och förvaltningen av fiskbeståndet hör till ödesfrågorna för Östersjöns framtid. Ett hållbart fiske kan bli en av räddningsinsatserna. Det konstaterade Sveriges ambassadör i Finland Anders Ahnlid då han öppnade diskussionen om ett hållbart fiske på Östersjö under ett seminarium på Hanaholmen.
Många framsteg har gjorts då det gäller Östersjöns tillstånd, trots att havet fortfarande mår dåligt. Den kemiska fosforreningen vid reningsverken i Sankt Petersburg har markant förbättrat vattenkvaliteten, dioxinhalterna har sjunkit betydligt sedan 1980-talet och förbudet mot fosfat i tvättmedel har också gett resultat, liksom gipsbehandling av åkrar.
Genom smart fiske kan man minska den fosforbelastning som redan finns i Östersjön.
– 700 ton fosfor fås på årsbasis upp från Östersjön via fisket. Det här är inte endast bra för havet utan ger också utkomst för fiskerinäringen längs kusterna, poängterar Marjukka Porvari på John Nurminens stiftelse.
Smartfiske av karpfiskar
Det nylanserade svensk-finska EU-projektet SEABASED handlar om smartfiske av storspigg på Åland och i Sverige. Storspiggen har ökat markant i Östersjön under de senaste 30 åren och det har redan visat sig att populationen är ännu större än man hittills trott.
Både i Sverige och på Åland sysslar man också med smartfiske av karpfiskar inom ramen för projektet Baltic Fish, med målsättning att kommersialisera smartfisket av karpfisk på Skärgårdshavet och i Bottniska viken.
Johanna Vepsä på Marine Stewardship Council (MSC) konstaterar att det finns en global efterfrågan på hållbart fångad fisk.
– Den naturliga fiskerifångsten har inte ökat sedan 1990-talet och de överfiskade fiskbeståndens andel är alldeles för stor. Det goda är att konsumenterna idag aktivt efterfrågar MSC-märkt fisk.
Standarden MSC har tre punkter då det gäller fiske: hållbara fiskbestånd, minimering av miljöpåverkan och en effektiv kontroll av fisket.
I Finland är situationen god då det gäller hållbart fiske eftersom 95 procent av fisket är hållbart. Strömming och vassbuk utgör merparten av fångsten.
– Fisket anses hållbart då det varken överstiger nivån för maximalt hållbar avkastning, riskerar fiskbeståndens långsiktiga produktivitet eller påverkar ekosystemen negativt, konstaterar specialforskare Seppo Knuuttila på Finlands miljöcentral.
Gösen blir mindre
De fyra fiskarter som har det sämst ställt i Östersjön idag är torsk, havsöring, ål och gös.
– Värst är situationen för ålen. Bestånden har rasat i Europa sedan 1970-talet med över 95 procent och är nära utrotning. Med tanke på det var det en stor besvikelse att ålen inte helt kunde fredas på Europas vattenområden. Ärendet behandlades 2017 av kommissionen, som rekommenderade att fisket på ål skulle avslutas, men så gick det tyvärr inte.
Havsöringen är också utrotningshotad i Finland och det som fiskas är främst utplanterade öringar. De naturliga stammarna är i svagt tillstånd.
– Den huvudsakliga orsaken är att de åar där öringen förökar sig är i dåligt skick, säger Knuuttila.
Också gösen har varit föremål för mycket diskussion under de senaste åren.
– När fiskerilagen förnyades för några år sedan föreslog forskarna att det minsta tillåtna måttet skulle höjas ordentligt, till 45 centimeter, men tyvärr kom man inte så långt.
Ett annat problem är att gösen på vissa havsområden fiskas över den hållbara nivån.
– Då Naturresursinstitutet provfiskade i norra delen av Skärgårdshavet och södra delen av Bottenhavet så fick man knappt alls gösar över 40 centimeter. Ändå är de stora gösarna mycket viktiga för gösens fortbestånd eftersom de är bäst på att föröka sig.
Enligt Knuutila borde en gös vara kring 50 centimeter och 1,5 kilo när den fiskas.
Hinner vi rädda torsken?
Torsken har varit Östersjöns mest värdefulla fiskart och nu är vi enligt Knuuttila mycket nära att helt förlora den.
– Torsken är en av Östersjöns så kallade nyckelarter och dess roll i Östersjöns ekosystem är mycket viktig. Torskens huvudsakliga föda i Östersjön är vassbuk och då det finns litet torsk blir vassbuksbestånden rikligare. Här finns också en klar koppling till lax: om laxen äter väldigt mycket vassbuk blir den lätt sjuk.
Österjöns torskbestånd var som bäst på 1970 och -80-talen och under de bästa åren kom över 22 procent av den globala torskfångsten från Östersjön.
– Betänk att över en femtedel av världens torskfångst kom från detta lilla hav, säger Knuuttila. Efter rekordåren har bestånden varit mer eller mindre på bestående nedgång. Fisket har också hela tiden överskridet nivån för hållbart torskfiske.
– EU:s ministerråd har ständigt tillåtit mer fiske än forskarna rekommenderat. Torskens storlek har också krympt märkbart. Storleken är idag i genomsnitt 20 centimeter jämfört med 40 centimeter för 20 år sedan. Torsken är dessutom parasitdrabbad, vilket beror på långvarig stress.
Knuuttila konstaterar att man redan för 10 år sedan föreslog ett flera år långt förbud mot torskfiske, vilket kunde ha räddat Östersjöns torskbestånd.
– Vi är nu tio år för sent ute, men äntligen föreslås det för nästa år ett fullständigt stopp för Östersjöfiske av torsk. Det här kommer även EU-kommissionen att föredra. Det slutgiltiga beslutet fattas i oktober av ministerrådet.
Finländarna kunde äta mer inhemsk fisk
Vi finländare äter för närvarande 14 kilo fisk per år och person. Av denna mängd är 10 kilo importfisk och 4 kilo inhemsk.
– Vår konsumtion av fisk är dessutom rätt ensidig för tillfället, eftersom merparten av importfisken vi äter är norsk lax. Finländarna kunde gott äta mer inhemsk, odlad regnbågslax, säger livsmedelssäkerhetsdirektör Sebastian Hielm. Fosforbelastningen som odlingarna av regnbågslax orsakar är bara några få procent av den totala fosforbelastningen i Östersjön. Men på sikt borde odlingarna naturligtvis styras till att bli landbaserade.
Då det kommer till hur säkert det är att äta Östersjöfisk, påminner Hielm om att dioxinhalterna i strömming har gått ner markant under åren.
– Rekommendationen är att barn, unga och gravida inte skall äta stora strömmingar samt Östersjölax och -öring mer än ett par gånger i månaden.
Men Hielm menar ändå att man kan ta rekommendationen med en nypa salt eftersom man som konsument idag har svårt att ens få tag på strömming.
Knuuttila håller med.
– Dioxinhalterna i strömming har gått ner med 75 procent och dessutom äter vi allt mindre fisk, så det är nog ingen orsak till oro.
Rekommendationen är att man skall äta olika sorters fisk minst två gånger per vecka.