Då man läser tidningar, sociala medier eller ser på TV får man lätt bilden av att Amazonas regnskogar till stora delar försvunnit och att resten är akut hotade. Utan att på något sätt negligera det tryck regnskogen står inför eller ekosystemets betydelse så blir bilden på plats en lite annan och kanske mer nyanserad.
Amazonas är en av Brasiliens 27 delstater, den största till ytan. Amazonia i sin tur är det biom eller vegetationsområde vi egentligen menar då vi talar om Amazonas regnskog.
Brasilianarna är tydliga i distinktionen mellan Amazonas och Amazonia och understryker att Amazonia, alltså Amazonas regnskog, sträcker sig också till Peru , Colombia, Bolivia, Ecuador, Franska Guyana, Guyana, Suriname, och Venezuela.
Merparten, ca 60 procent, finns i Brasilien och den här, den s.k. tropiska regnskogen, täcker hälften av landets yta.
Miljontals år gammal
Amazonia har en otrolig artrikedom, man räknar med att mer än 10 procent av jordklotets biodiversitet ovan jord finns här. Uppskattningarna på antalet olika arter varierar självfallet eftersom flera av arterna inte är utforskade, men det nämns siffror som till exempel mer än 2.000 fiskarter och upp till 16.000 olika arter av trädslag.
En orsak till att det finns så många arter är att skogen består av flera olika skikt. Det finns undervegetationen som når till manshöjd, det finns ett eller flera skikt med lägre träd och det finns träd som når till 70 meters höjd.
De här skikten med olika nischer för flora och fauna och olika ljus och vattenförhållanden för epifyter, mossor, lavar, insekter med mera gör att artrikedomen är så ofantligt stor.
Torbjörn Fagerström, professor emeritus i teoretisk ekologi vid Lunds universitet, poängterar två andra orsaker till den enorma artrikedomen i den tropiska regnskogen. Den ena är stabiliteten och den andra är åldern.
Då vi är så nära ekvatorn saknas i praktiken årstidsväxlingarna och regnskogen är miljontals år gammal och har sakta utvecklats under 65 miljoner års tid. Det här gör att arterna kan utvecklas och ”ta risken” att bli beroende av en enda annan art.
Till exempel finns det pollinatorer, som fåglar, insekter eller fladdermöss, som har ett helt unikt ömsesidigt beroende och den ena arten klarar sig inte utan den andra.
Av regnskogen i Amazonia har ungefär 20 procent försvunnit. Med andra ord är 80 procent fortfarande kvar.
De största hoten mot regnskogen är inte det att lagstiftningen är dålig, understryker Björn Rasmusson, en svensk jägmästare (forstmästare) som efter studierna i Sverige har bott i Brasilien i olika perioder i sammanlagt drygt 35 år. Lagstiftningen i Brasilien håller god klass gällande skogsskötsel, naturskydd med mera.
Problemen är tre, för det första fattigdomen som driver folk till illegala avverkningar och till att idka svedjebruk, för det andra korruption inom myndigheterna och som tredje och nyaste hotet, som går lite under radarn, omvärldens jakt på mineraler och metaller till exempel för våra elbilar.
Sämre för savannen och atlantiska regnskogen
Som sagt återstår ännu fyra femtedelar av regnskogen i Amazonia. Betydligt sämre är läget i den Atlantiska regnskogen och i det vegetationsområde som definieras som skogssavann, den s.k. Cerradon.
För Cerradons del är siffrorna de omvända jämfört med Amazonia, av Cerradon återstår 20 procent medan 80 procent har förstörts, det mesta under de senaste femtio åren. Området är också det mycket artrikt med 800 fågelarter och 200 arter av däggdjur, bland annat jaguar, varg, jätteutter och tapir och en rad olika apor.
Cerradon har fått stryka på foten för det storskaliga jordbruket, till stor del soja, och i dag måste en jordbrukare alltid ha skyddsområden på 20 procent av sin mark.
Den atlantiska regnskogen, också den mycket artrik, täckte tidigare ungefär en femtedel av Brasiliens yta, i dag finns bara 7 procent kvar och drygt 90 procent har ersatts med odling av spannmål, sockerrör, soja, kaffe, frukt, plantageskog och bete.
Också inom Atlantskogen har man fått upp ögonen för att den bör skyddas, samma 20 procents regel som skyddsprocent gäller här och det pågår experiment och forskning för att kunna återskapa och restaurera den Atlantiska regnskogen.
Mycket av marken har också blivit under infrastruktur och bebyggelse – det är här längs kusten som en stor del av Brasiliens befolkning, på nästan 220 miljoner mänskor, bor.
Vem är skurken i dramat?
Gällande cerradon och den atlantiska regnskogen är det alltså viktigt att det lilla som finns kvar skyddas och att man försöker restaurera och återskapa vegetationen. Det mesta har redan tagits till matproduktion.
Frågan inställer sig om det här är rätt eller fel? Det kan man säkert ha en längre filosofisk diskussion om.
Faktum är i varje fall att de områden som under de senaste årtiondena tagits till livsmedelsproduktion producerar otroligt bra. Det här lindrar hungern i världen, har sänkt matprisen för invånarna i Brasilien och har lyft hela landet från fattigdom till ett medelklassamhälle.
Då vi här i Europa dricker kaffe eller äter papaya eller avokado bidrar vi – på gott och ont – till det här.
Läs också: Att simma med krokodiler
