Det som startade för tretton år sedan som en improviserad demonstration av fyra olika direktsåmaskiner för lantbrukseleverna i en yrkesskola i Loimaa har utvecklats till ett omfattande försöksprogram där man jämför en mängd metodgrepp och deras effekter på både skörd och miljö.
I år börjar man jämföra fem olika kemiska, biologiska och fysikaliska metoder för att förbättra markens struktur och växtskick. På rutor i Joenperä några kilometer från Loimaa centrum prövar man nu jämsides strukturkalk (från Nordkalk), gips (Yara), blandningar med träfiber (Humuspehtoori), biokol (Carbofex) och ett bioaktiveringsmedel från franska Gaiago.
I projektet deltar MTK via sitt program för förbättring av vattenhushållning och skördenivåer, därmed också lindring av miljöproblem som klimatförändring och näringsläckage till havet. Programmets förkortning är Maveka.
På ett hörn i Loimaa är tidningen Koneviesti fortfarande med, också om dess intressen blivit mindre centrala än i början då det direkt gällde att jämföra olika direktsåmaskiner.
Nu är det högteknologi som gäller. Hur spridningen av de olika jordförbättringsämnena fortskrider följs med drönare från luften. Sju väderstationer håller reda på mikroklimatet. Med olika metoder mäter man både avrinningen och av näringsämnen och avdunstning från åkern.
– I början tänkte vi att det kanske skulle behövas tre år för att få veta det vi ville om hur direktsådd inverkar, säger undervisningsgårdens husbonde Tuomas Levonmäki.
– Nu är vi inne på det trettonde året.
Och slutet är inte i sikte, tvärtom blir försöksverksamheten allt mera etablerad. Maveka-projektet som startade i år är treårigt och finansieras av NTM-centralen med EU:s landsbygdsutvecklingsmedel.
Stora svar
Nu känner lantbrukarna allt mera kritiska blickar i ryggen, inte minst i somras med algblomningar till havs och ett hett klimat över hela norra halvklotet.
– I vintras kunde vi läsa artiklar som helt enkelt inte kan godkännas, man skyllde allt på en part, medan till exempel samhällenas vattenrening inte alls var i skick, säger Jussi Knaapi som är en av provverksamhetens eldsjälar.
På provrutorna i Loimaa kan man redan se att mångårig direktsådd med ingen eller lätt bearbetning kan ge en kraftigt förbättrad markstruktur som hindrar att näringen läcker ut till algerna i vattendragen.
Men dessutom ser man att den välskötta marken binder organiskt material – kol. Det som i form av koldioxid bidrar till klimatförändringen.
– Vi har svaret på utmaningen från klimatavtalet i Paris, och på alla klimatmöten som kommer att hållas, till 110 procent, förkunnar Knaapi segervisst. Ett fyrtiotal odlare och journalister som kommit till fältdagen i Loimaa vill gärna tro honom.
Kan kombineras
Proven på fältet i Loimaa görs så att de olika metodernas och ämnenas inverkan isoleras och renodlas med buffertremsor och så att man tar proverna från mitten av försöksområdena.
Men i praktiken kombineras ofta olika ämnen och metoder. Man använder till exempel både något slags bioaktivering och ämnen som reglerar pH och markens struktur.
Nordkalks strukturkalk har i somras i media ställts i motsatsförhållande till gips, som fått mycket positiv publicitet i samband med odlingsförsök. Men Kjell Weppling, direktör för cirkulär ekonomi på Nordkalk, tycker att man mycket väl kan tänka sig att kombinera strukturkalkning och gipsning på vissa åkrar.
Det gäller till exempel åkrar där enbart strukturkalkning kan höja pH för högt. Gips är pH-neutralt.
Strukturkalkning går inte ihop med den mest renläriga direktsådden genom att kalken måste myllas ner åtminstone lätt för att kunna ha den avsedda effekten på jorden istället för att bara karboniseras av luftkontakten. Också fiberprodukterna är avsedda att myllas ner.
Bioaktiveringsmedel
Bioaktiveringsmedlet som tagits med i försöket i Loimaa heter Ferti-Life, kommer från det lilla företaget Gaiago i Frankrike och importeras inte ännu kommersiellt. Det har levererats av företagaren Matti Laurila som övertygats om dess effekt då han sett i Frankrike hur bra marken som behandlats med det motstår erosion.
Enligt Laurila innehåller medlet inga främmande mikrober utan bara enzymer och humussyror som väcker markens mikrober till liv. Omkring 25 liter skall räcka för första årets behandling av ett hektar, och kostnaden för det beräknas vara omkring 100 euro.
Under de följande åren kan doseringen antagligen sänkas.