Tomas Långgård behandlar i sin insändare i LF den 2.8 en viktig fråga beträffande de nya näringsrekommendationerna, publicerade av Livsmedelsverket 2024. Nytt är att man på eget bevåg beslutat att inkludera de nordiska näringsrekommendationerna i ”hållbarhetsarbetet”.
Efter en del grävande i nätet kan man sedan läsa att med hållbarhetsarbete menas att man ”vill främja en grön omställning av våra samhällen och arbeta för koldioxidneutralitet och en hållbar cirkulär och biobaserad ekonomi”. Kvalitets- eller kvantitetsmål för detta har man klokt nog uteslutit. Det kan väl också tolkas så att man i vissa fall är färdig att sätta växters och djurs intressen före människors (närings-)behov. Hur rimmar nu detta med statens näringsdelegations främsta uppgift som är att ”fungera som ett expertorgan för att främja befolkningens nutrition”?
Hur som helst, i den västliga världen har fokuset under de senaste tio åren, inom näringsforskningen och näringspolitiken i hög grad kretsat kring ultraprocessad mat, på engelska ”ultra processed food ”(UPF). Dess andel i den västliga dieten har mångdubblats under de senaste tjugo åren. Grovt sett kan ultraprocessad mat beskrivas som industriellt framställda produkter med långa ingredienslistor, där dyra råvaror har ersatts med billigare substanser.
Hit hör bland annat läsk, många typer av frukostflingor, snabbmat, salta snacks, många typer av industriproducerat bröd, godis, pulversoppor, varmkorv, veganska köttsubstitut, energibars, nuggets, smaksatt yoghurt, m.m.
Omfattande forskning visar att dieter med mycket ultraprocessad mat kan koppas till en mängd sjukdomar och negativa hälsoeffekter. Starkast samband finns med förtida död, död i hjärt- och kärlsjukdom, psykisk ohälsa, övervikt, fetma och typ 2-diabetes. En utmärkt metastudie finns att läsa fritt i den brittiska medicinska tidskriften BMJ.
Att Livsmedelsverket helt negligerar problemet med ultraprocessad mat är svårt att förstå. Hoppas vi inte behöver vänta tio år till på en korrigering.
Hans Berglund,
livsmedelsagronom,
Sjundeå