Jari Vesanen:
Traditionsbyggandet i Trä-Tallmo
skall garantera det bästa
boendet i Finland

Jari Vesanen fick upp ögonen för gamla byggnadsmetoder då han flyttade ner ett stort allmogehus från Kauhava till Sibbo. Sedan dess har han gått i täten för en lobbyverksamhet som nyligen fått igenom detaljplanen för den traditionella byn Trä-Tallmo, som skall byggas endast ett stenkast från Vesanens gårdsplan och bestå av gamla timmerhus.

– Jag blev en drivande kraft bakom projektet Trä-Tallmo genom olika lyckliga sammanträffanden, säger Jari Vesanen med ett leende då vi slår oss ner vid köksbordet i hans österbottniska allmogehus.

För drygt tjugo år sedan fick han tillsammans med sin dåvarande maka syn på en annons för ett gammalt hus i Kauhava i Österbotten som såldes som flyttningsobjekt. Ett år senare sommaren 2003 hade de monterat ner huset och sommaren därpå påbörjades återuppbyggnadsarbetena i Sibbo.

När kommunen några år senare började planera ett nytt bostadsområde i grannskapet blev det naturligt för Vesanen att försöka påverka projektet i en mera traditionell riktning. I somras godkände Sibbo kommunfullmäktige detaljplanen för Trä-Tallmo, och om allt går väl startar projektet under hösten.

– Det har varit en intressant process, där jag av kärlek till sporten både varit medlem i styrgruppen för detaljplanen och fungerat som förtroendevald för stiftelsen som lobbat projektet.

Trä-Tallmo skall erbjuda det bästa

Idén bakom Trä-Tallmo föddes kort efter husflytten till Sibbo. Vesanen fick reda på att kommunen höll på att planera ett radhusområde i skogen intill, vilket inte var vidare populärt i trakten.

– I stället för att besvära sig tänkte jag att det är bättre att försöka påverka resultatet, eftersom marken ändå är kommunens och något kommer att bli byggt hursomhelst.

I samma tider hade Vesanen snappat upp att Solf by i Korsholm valts till Finlands bästa bostadsområde. Områdets centrala element utgörs av gamla hus som är flyttade till en vacker landsbygdsmiljö.

– Logiken var enkel: vi hade nyligen flyttat ett hus, och Solf var uppenbarligen det bästa stället att bo på i Finland, så varför inte bygga mer av det bästa? Det var då vi tog vårt första initiativ till detaljplanläggning av området.

Enligt Vesanen togs initiativet rätt väl emot. Han presenterade idén för Talonpoikaiskulttuurisäätiö som är en stiftelse som arbetar för allmogekulturens bevarande, varefter lobbningsprojektet övergick till dem. Därefter tog Sibbo på allvar tag i planen som nu står inför byggstart.

Enligt planen skall det nya Trä-Tallmo bli hem för 220 nya invånare. Området är tolv hektar stort och indelat i tio kvarter som består av sammanlagt 25 tomter som i storlek varierar mellan 1.000 och 2.000 kvadratmeter. Efter att detaljplanen givits laga kraft kan byggandet av kommunaltekniken påbörjas och tomterna läggas till salu.

Att flytta ett hus

Gnistan till den nya traditionsbyn kom således från Vesanens egna husflyttningsprojekt. Till sin utbildning är Vesanen diplomingenjör i maskinteknik, och idag jobbar han som företagare.

Sommaren 2002 saknade han dock all erfarenhet av gamla hus och flyttande av dessa. Efter att Vesanen och hans dåvarande maka köpt tomten i Sibbo och hittat huset i Kauhava åkte de norrut för att beskåda sitt fynd.

– Huset hade varit öde sedan 1970-talet och till salu i tio år – dessutom hade det blivit skadat. Spisen hade rasat och teglen vällt ut genom ytterväggen. Vi kände ändå att huset ropade till oss att ”rädda mig!” Vi hörde nödropen och skred till handling.

En tid trodde paret att de köpt en skrothög. De kontaktade olika entreprenörer, men alla menade att huset var bortom räddning. Till slut vände sig Vesanen till Museiverket och kom därigenom i kontakt med restaureringsmästare Erkki Hiipakka, som bland annat flyttat villor till Mejlans i Helsingfors. Hiipakka gillade genast huset, men kunde inte åta sig projektet personligen på grund av sin ålder.

– Hiipakka skrev istället ner kortfattade anvisningar på ett rutigt papper. När vi med hjälp av två hjälparbetare monterat ner stockarna kom hans lärling och numrerade dem varefter två långtradare plockade upp delarna. Återuppbyggandet skedde genom att följa instruktionerna i motsatt ordning. Att flytta hus är sist och slutligen ganska enkelt!

Enligt Vesanen tog avklädningen av huset 700 mantimmar och 24 maskintimmar, medan återuppbyggnaden tog 500 mantimmar med hjälp av en tornkran. Dessutom företogs vissa stockreparationsarbeten samt återuppbyggande av spisen med nya tegel. Återuppbyggandet av en bärande vägg som fattades köptes in som arbete av Hiipakas lärling.

– Då vi flyttade in var allting ännu inte klart, och kostnaderna låg då på under 800 euro per kvadratmeter. Ur detta perspektiv var det billigt, men när det finns tillräckligt med kvadratmetrar så stiger ju kostnaderna. I slutändan blev det lika dyrt som att bygga nytt, men så fick vi ju ett vackert historiskt hus i stället!

Glömda byggmetoder

Husets historia formades de facto av stora namn och händelser. Stockarna i Vesanens hus härstammar från den gamla kyrkan i Lappo som byggdes 1749 och skadades lindrigt under finska kriget 1808.

När den nuvarande kyrkan i Lappo stod klar 1827 auktionerades den gamla ut, varpå en lokal bonde köpte virket. Han anlitade den nya kyrkans byggare Heikki Kuorikoski att bygga ett ståtligt österbottniskt hus med mansardtak, och detta stod klart i Kauhava år 1835.

– Den nya kyrkan ritades av Engel. Det berättas att när ritningarna anlände från Engels intendentbyrå betraktade Kuorikoski – som tillhörde en kyrkobyggarsläkt – dem som odugliga. Han bestämde att bygga enligt eget tycke medan Engel endast skrev sitt namn på pappret.

Vesanen berättar att en tidig idé när de återuppbyggde huset i Sibbo var att enligt moderna principer hålla en del av husets inre i full tiometers krönhöjd, men att de sedan kom på andra tankar.

– Det här huset har byggts av någon som var en betydligt tuffare typ än Engel, och förtjänar därmed att återuppbyggas exakt så som det varit.

En större orsak var dock att Vesanen under byggets gång fått upp ögonen för traditionsbyggandet.

– En av de entreprenörer som vi försökt anlita för flytten vägrade gå in i huset och förklarade att mellanbjälklagets bärande stockar brustit och att väggarna höll på att kollapsa. I verkligheten är huset en fin maskin och lutningen i väggarna en byggnadsteknisk finess.

Snedväggigheten är de facto en utstuderad byggnadsmetod som uppkom under 1600-talet och var i bruk till 1800-talets slut då brädfodring blev allt vanligare. Väggarnas sneda karaktär gav olika strukturella, rumsliga och estetiska fördelar. Väggarna blev starkare, medan strukturen och takets vikt fördelades jämnare på grunden.

Lutningen gjorde också att stockväggarna var bättre skyddade mot regn. Inomhus gjorde effekten att rummen blev luftigare och vindsvåningen kunde göras större. Slutligen gav den huset en kraftigare och mera reslig karaktär.

Takhöjden i huset är respektabel. Interiören är original och skvallrar likaså om samtidens byggnadssätt. Golvet ger ett rustikt intryck och den handhyvlade och därmed vågiga panelen i taket är också ursprunglig likaså spikarna som håller den på plats. Väggpanelen har reparerats där den murknat eller saknats, och var ursprungligen inte synlig.

– Då det begav sig var stockytor ett tecken på fattigdom vilket betyder att den bilade stockväggen täckts med lerputs och sedan de paneler som nu är framme. Panelen har målats i blått och på den fanns blåmålad spännpapp som vi tog bort när vi köpte huset. Kanske får jag för mig att måla stugan blå igen någon gång?

I väntan på byfolket

Vesanens hus är något av en idealtyp för hur bostäderna i Trä-Tallmo kommer att gestaltas. Enligt byggsättsanvisningarna skall husen uppföras på traditionellt vis längs byvägarna för att skapa gröna gårdsplaner på tomterna. Byggnaderna måste ha sadel- eller mansardtak och målas i specifika jordnära färger.

En strikt reglering ser till att endast flyttade allmogehus och nybyggen uppförda på gammalt sätt får utrymme på området – något Vesanen ser som ytterst viktigt.

– Det upprätthåller det traditionella bygghantverket, vilket också är värdefullt kunnande då de gamla husen behöver repareras. Fabriksproducerade hus ser aldrig autentiska ut, eftersom de görs enligt metersystemet, medan de gamla gjordes genom att använda alnar, tum och famnar vilket skapar ett gyllene snitt nästan automatiskt.

Tomterna i Trä-Tallmo kommer att säljas för åttio euro per kvadratmeter, men gamla timmerhus kan man ofta få till och med gratis.

– Jag får erbjudanden nu och då, och förra veckan handlade det om ett hus som såldes för 2.500 euro i Kauhava. Skall man ha något ståtligare får man betala mer, men ibland vill de bara att man skall ”hämta bort skiten”, citerar Vesanen på svenska.

Vi stiger ut på gårdsplanen och blickar mot skogsbrynet där Trä-Tallmo snart kommer att breda ut sig. Vesanens ståtliga hus kommer onekligen att bli ett slags stamhemman i trakten – det fina huset på kullen. Husbonden verkar nöjd.

– Nu är det bara att vänta på att de nya invånarna börjar flytta in gamla hus från olika delar av landet och väcker traditionsbyn till liv.