Krav på ökad produktivitet och minskad användning av kemiska bekämpningsmedel gör att robottekniken vinner terräng inom jordbruket. Ännu är jordbruksrobotar sällsynta i Finland, men de väntas bli en vanligare syn på åkrarna i framtiden, speciellt inom sockerbetsodlingen.
Redan nu testas en självgående fältrobot vid Centralen för sockerbetsforskning i Pemar. Roboten introducerades nyligen på forskningscentralens fältdag där centralens verksamhet och den senaste tekniken i branschen presenterades för odlarna.
Fältroboten som fungerar med GPS-teknik sköter sådden och rensar ogräs automatiskt. Den rensar både mellan raderna och innanför raderna. Med hjälp av GPS känner roboten till varje frös position och vet därför exakt var den ska rensa bort ogräset.
Den dansktillverkade fältroboten FarmDroid är enligt arrangörerna den första i Finland. Den har varit i bruk sedan slutet av april då sockerbetorna såddes på en två hektar stor försöksareal i Pemar.
Roboten sköter nu om ogräsbekämpningen och rullar sakta fram på åkern i en hastighet om knappt en kilometer i timmen. Det tar cirka fem timmar att rensa en hektar åker.
Roboten drivs med solenergi
Fältroboten drivs med solenergi och fungerar helt automatiskt. Den stoppar sig själv och behöver inte övervakas.
Centralen för sockerbetsforskning, som i år fyller 70 år, har investerat 80.000 euro i fältroboten. Den testas i samarbete med Naturresursinstitutet Luke och forsknings- och utbildningsorganisationen TTS Työtehoseura.
Reetta Palva, projektchef och forskare vid TTS, säger att roboten fungerar bra.
– Sådden lyckades fint och rensningen av ogräs har också fungerat bra. Några störningar har inte inträffat, säger hon.
– Plantorna däremot mår inte så bra, de har angripits av jordloppor och lider av torka. Men det är inte robotens fel, säger Palva.
Är lätt att använda
Arvo Ekman som är fältchef vid forskningscentralen är överraskad över hur lätt det är att använda fältroboten.
– Det är bara att programmera in rutten, sådjup, radavstånd och avstånd mellan plantorna så sköter den sig själv, säger han.
Sari Pulkkinen, som studerar till agrolog vid Novia i Ekenäs och gör sin praktik vid forskningscentralen, är imponerad av fältroboten.
– Den vet exakt var den ska rensa tack vare GPS-tekniken. Till utrustningen hör också en GPS-station med antenn som är placerad på taket till vår spannmålstork.
Hon påpekar att fältroboten också klarar av andra grödor än sockerbetor. Bland dem finns rödbetor spenat, sallad, lök, grönkål , blomkål, raps och koriander.
Forskningscentralens chef Susanna Muurinen säger att den nya teknologin underlättar odlarnas arbete och gör odlingen effektivare. Hon tror att fältrobotar förr eller senare tas i bruk hos oss.
– Ute i Europa drar man redan nytta av robotarna inom sockerbetsodlingen. I något skede kommer de också att finnas på odlares sockerbetsfält i Finland, säger hon.
Sprutdrönare demonstrerades
Tekniken utvecklas hela tiden och nya maskiner lanseras. I Pemar demonstrerades också en kamerastyrd radhackare. Ett system där man tack vare kameran når en ökad noggrannhet i precisionssådden, något att eftersträva då gödselpriserna är höga.
Man demonstrerade också drönare som användes för gödsling av grödor. Enligt Muurinen är också drönarna på kommande inom sockerbetsodlingen.
Visserligen tillåter lagstiftningen ännu inte att man sprutar växtskyddsmedel med drönare. Däremot är gödsling tillåtet.
– Fördelen med att använda drönare är att det möjliggör en preciserad gödsling. Då går det åt mindre gödsel och man undviker att växterna körs omkull i onödan, säger Muurinen.
Både fältroboten och sprutdrönaren väckte intresse och imponerade på besökarna. Evenemanget lockade omkring 300 besökare. Bland dem fanns också sockerbetsodlarna Jan Lönnroth, Glen Österås och Claus Blomberg från Kimitoön.
– Roboten är effektiv, den tar bort ogräset bra. Men priset ska nog komma ner innan det lönar sig att skaffa en sådan, säger Blomberg.
Österås och Lönnroth instämmer.
– Det är en dyr investering. Men förr eller senare tvingas man investera i effektivare maskiner då utvecklingen går mot en minskad användning av bekämpningsmedel och ökad mekanisering.
Förväntningarna på årets odlingssäsong är spända. Sådden lyckades bra, men angreppen av jordloppor, vårens kalla nätter och den rådande torkan har tärt på plantorna.
Drygt 100 nya sockerbetsodlare i år
– Det ser inte bra ut för tillfället. Jag hoppas att det inte skrämmer bort de nya odlare som börjat med sockerbetor i år, säger Österås.
– Vi får hoppas på det bästa, sockerbetorna är ju tåliga och klarar torkan bättre än spannmål.
Men jordlopporna verkar bli ett gissel. Växtodlingsrådgivare Peter Fritzén som också är på plats i Pemar säger att de ökade angreppen av jordloppor beror på att myndigheterna förbjudit betningsmedlet som motverkar angrepp från lopporna redan i ett tidigt stadie.
– Undantagslovet för preparatet har hävts, det är mycket olyckligt, säger Fritzén.
I dag odlas sockerbetor på drygt 11 000 hektar i landet. Snittarealen per gård är cirka 20 hektar. Antalet odlare är omkring 550, antalet har ökat med drygt 100 sedan i fjol.
Centralen för sockerbetsforskning som grundades 1953 har till uppgift att utveckla sockerbetsodlingen och forskningen på området. Den bidrar också till att trygga den inhemska sockerproduktionen som har stor betydelse för landets försörjningsberedskap. Forskningscentralen sysselsätter sju personer.