I de tempererade klimatområdena är lusern den mest odlade fleråriga vallbaljväxten. Förutsatt en lämplig odlingsmiljö har lusern en längre varaktighet och en högre produktivitet än rödklöver. Lusern har ett högt fodervärde och ett högt förfruktsvärde. Lusern förbättrar markens bördighet bl.a. som följd av dess djupgående pålrötter, dess omfattande bildning av biomassa och dess symbiotiska fixering av luftkväve.
I Finland begränsas odlingen av lusern främst av vinterhalvårets påfrestningar. Dessa påfrestningar förvärras om lusern odlas i en ogynnsam jordmån eller vid tillämpningen av en bristfällig odlingsteknik.
I en del fall kan lusernens anspråk uppfyllas, i andra fall föranleder odlingen av lusern bara kostnader och bekymmer. Det är därför viktigt att kunna bedöma de egna förutsättningarna för odlingen av denna kräsna vallväxtart.
Denna artikel inleder en fördjupning i lusernens biologi och de från denna kunskap resulterande odlingsåtgärderna. Syftet med information om lusern är inte att okritiskt propagera för odlingen av denna växtart. Avsikten är istället att bidra till en optimerad odling av flerårig vall, utifrån kunskap om den kräsna lusernens produktionsbiologi.
Lusernen sätter ribban för en anspråksfull odling av fleråriga vallbaljväxter. Liknande krav på odlingsmiljön och odlingstekniken ställer rödklöver samt, i många avseenden också de fleråriga gräsarterna.
Lusern bemöter klimatförändringen
Vallbaljväxter har ett högre temperaturoptimum än vallgräs och de gynnas således av de längre och varmare växtperioder som klimatförändringen för med sig. För Finlands del förväntas mera utpräglade perioder av torka å ena sidan, och tidsrymder samt episoder av kraftig nederbörd å andra sidan.
Tack vare ett mera djupgående och kraftigare rotsystem har lusern i synnerhet vid torka en högre återväxtkapacitet än rödklöver. Rotsystemets positiva effekter på markstrukturen förbättrar markens dränerbarhet och ökar samtidigt dess kapacitet att binda växttillgängligt vatten.
Lusern ger höga torrsubstans- och proteinskördar, men har med avseende på smältbarheten, socker- och energihalten samt proteinkvaliteten ändå ett något sämre fodervärde än rödklöver (Riesinger 2023). I motsats till rödklöver är dock lusernens halter av växtöstrogener låga.
Samodling av lusern med gräsarter förbättrar fodrets näringsvärde. Med en längre och varmare växtperiod kommer också odlingen av majs och andra ettåriga helsädesgrödor att öka. Dessa stärkelserika grovfodermedel kompletteras på ett utmärkt sätt av lusern och andra vallbaljväxtarter.
Fotosyntesens bindning av kol är betydligt mer omfattande i fleråriga lusernvallarnas än i ettåriga grödor. Bakteriernas symbiotiska bindning av luftkväve vid rötterna säkerställer inte bara lusernens utan vid samodling också gräsens kvävebehov.
Vid skörd av foder förs mer än hälften av det från lufthavet assimilerade kolet och av det symbiotiskt bundna kvävet bort; de med rotavsöndringar avgivna och de i skörderester, stubb och rötter återstående kol- och kväveföreningarna återstår.
Tillsammans bidrar kol och kväve till bildningen av mer eller mindre långvariga humusföreningar. Åtminstone en tredjedel av det i fältet återstående kvävet kommer de under de närmaste åren odlade grödorna tillgodo.
Förutsatt en lämplig odlingsmiljö är lusern också i Fennoskandien mera varaktig än rödklöver; en kombination av både rödklöver och lusern i samodling med gräsarter innebär att blandvallarnas liggtid kan förlängas (Riesinger 2022).
Andra positiva effekter av en samodling av baljväxter med gräs är en ökad bindning av kväve från luften, en kraftigare konkurrens av grödan med ogräsen och en bättre övervintring. Av lusernens underarter har i synnerhet mellanlusern (M. sativa ssp. x varia) visat sig vara produktiv också i finländska klimat- och jordmånsförhållanden.
Olika (under)arter och deras miljökrav
Lusern (Medicago sativa L.) hör till släktet Medicago som i sin tur är en del av familjen ärtväxter (Fabaceae). I Nordeuropa odlas tre olika underarter av lusern: blålusern (M. sativa ssp. sativa), gullusern (M. sativa ssp. falcata) samt mellan- eller hybridlusern.
Mellanlusernsorterna har uppkommit från spontana och avsedda korsningar mellan gullusern och blålusern, och de kännetecknas av sin brokblommighet. Gullusern och mellanlusern tolererar ogynnsamma klimat- och jordmånsförhållanden i större utsträckning än blålusern; de angrips dessutom i mindre omfattning av växtsjukdomar.
Blålusernsorterna bildar kraftiga och djupgående pålrötter. Gullusernsorternas rotsystem är inte lika djupt gående utan mera förgrenat; rötterna är tunnare och kan därtill ha ett krypande växtsätt. En genetisk variation hos gullusern är förmågan att sprida sig med underjordiska utlöpare (rhizom).
Bland mellanlusernsorterna finns sådana som bildar en pålrot (Jögeva 118) och sådana som sprider sig vegetativt med krypande rötter (Juurlu) eller jordstammar (rhizom, Karlu). Tack vare dessa växtsätt och tack vare en lägre tillväxtpunkt kan Juurlu och Karlu till och med ingå i betesvall.
Klöver- och lusernarter har generellt ett högre temperaturoptimum än gräsarterna (12-30 vs. 8-18 °C). Lusernfrön kan gro då temperaturen överstiger 3 °C, men bäst lyckas groningen vid 18-25 °C.
Vid uppkomst tolererar plantan relativt kraftig frost, men i andra treväpplingsstadiet förstörs den redan om den utsätts för 4-5 minusgrader i några timmar. Köld i två veckor med temperaturer på 10-15 minusgrader skadar etablerade lusernbestånd.
Lusern är känsligare än rödklöver för vattenmättad mark, omväxlande vinterväder, frost, uppfrysning och isbränna.
Utgångspunkter vid odling av lusern | |
|---|---|
| Arter | Blålusern, mellanlusern, gullusern. |
| Botaniska egenskaper | Mycket djupt rotsystem. Vissa sorter av mellanlusern kan sprida sig med krypande rötter eller underjordiska utlöpare. Symbiotisk kvävefixering. |
| Utveckling, skördesystem och skördeintensitet | Under etableringsåret ljuskrävande och konkurrenssvag, därefter aggressivt växtsätt. Första produktionsåret två skördar, de följande åren 2-3 skördar/år (odlingszon I-III). Längre varaktighet än rödklöver. |
| Foderegenskaper vs. rödklöver | Något högre proteinhalt men sämre proteinkvalitet, högre fiberhalt, lägre smältbarhet, lägre energivärde. Betydligt lägre andel östrogena substanser. Ensileras med myrsyra. Kombineras med helsäd (majs). |
| Odlingsklimat | Högre temperaturoptimum än gräsväxter. Sådd i varm jord (10 °C), kan i andra karaktärsbladstadiet förstöras av frost (-5 °C). Känslig för översvämning och istäcke. |
| Jordmån | Väldränerad och mullrik mineraljord. pH-värde 6-6,5. |
| Utmaningar | Etablering, övervintring. Tillväxtpunkterna ligger vid stjälkbasen ovanför markytan och är därför känsliga för slirning och ältning. |
| Förbättra övervintring och uthållighet | Dränering. Första produktionsåret två, de följande åren maximalt tre skördar/år. 10 cm stubbhöjd. Sista skörd vid påbörjad blomning medger maximal inlagring av näringsreserver. Sista skörd antingen 6-8 veckor före vegetationsperiodens slut, eller i slutet av denna. 15 cm stubbhöjd inför vintern. |
| Värd för markburna sjukdomar | Ärtrotröta, trindsädens och klöverarternas rotrötor, klöverröta, bomullsmögel. |
| Samodling | Rörsvingel, hundäxing och foderlosta har liknande tillväxtsätt. Ängssvingel, timotej och engelskt rajgräs kompletterar. |
| Utsädesblandning (exempel, i procent) | Lusern (30), rödklöver (10), rörsvingel (20), ängssvingel (20), timotej (20). |
| Ympning | Utsäde som man har ympat själv bör sås inom en vecka, kommersiellt ympat utsäde kan överlagras maximalt ett år om det har pelleterats i samband med ympningen. |
| Utsädesmängd | Renbestånd 10-15 kg/ha, vid samodling 5-10 kg/ha. |
| Sådjup | 1-2 cm |
| Etablering | Renbestånd eller som bottengröda i öppen skyddsgröda med tidig skörd. |
| Näringsbehov | Gödsling med kväve behövs inte vid baljväxthalter över 50 procent. Fosfor tillförs årligen inför första skörd, kalium ges till varje återväxtskörd, i båda fall enligt bördighetsklass. Kvoten mellan K/Mg bör vara 1-3. Bor och mangan enligt bördighetsklass. |
| De kvävefixerande bakteriernas särskilda näringsbehov | Fosfor, kalcium, bor, järn, molybden samt kobolt och nickel. |
| Avslutning eller komplettering | Renbestånd ska bestå av fler än 40 plantor eller 400 stjälkar/kvadratmeter. Komplettering med lusernutsäde är möjligt bara under etableringsåret; därefter giftverkan mot den egna arten. Vid komplettering efter första vintern väljs rödklöver, timotej och engelskt rajgräs. |