De senaste åren har hundratals får blivit dödade av varg i Finland. Men nu kan en mjölkko – troligen den första åtminstone i Österbotten – läggas till på den listan. Attacken skedde i Lillby i Pedersöre tidigt i torsdags.
– Min styvmor var den som såg vargen då den höll på att äta av kon. Hon kom där vid knuten av ladugården och då sprang vargen i väg. Alla här på gården var ganska nervösa i det skedet för vi har dikor längre bort och då befarade vi att också några kalvar hade blivit tagna. Men lyckligtvis hade den inte attackerat kalvarna, säger Andreas West.
Klockan var cirka halv sju på torsdagsmorgonen på Wests ladugård i Lillby i Pedersöre då mjölkkon dödades av en varg. Det här torde vara den första kon som fått sätta livet till i en vargattack i Österbotten i modern tid.
– Vi hade lagt ut kon i en inhägnad i anslutning till ladugården på grund av att den var sjuk. Så gör vi med sjuka kor så att de får vila på sandbädd och ta det lugnt. Men efter det här återstår det att se om vi kan fortsätta med den metoden som vi tillämpat med sjuka djur i över tjugo år, säger West.
Skrämdes ur hagen och attackerades
Attacken har sannolikt skett så att kon har skrämts av vargen och sprungit igenom stängslet. Vargen har sen fällt kon och börjat äta på den.
– Vi uppfattar det så att vargen har börjat äta av kon när den fortfarande levde. Man ser märken av att hon har sparkat med benen liggandes, säger han.
Bredvid honom står grannarna Mats Enqvist, Göran Willman och Torbjörn Ede – samtliga mjölk- eller dikoproducenter.
Även Niclas Sjöskog, som har mjölkproduktion cirka sju kilometer längre bort, är på plats för att få en bild av attacken. Alla förmedlar en känsla av otrygghet och osäkerhet.
– Klart jag funderar på om jag ska fortsätta ha kvigorna ute nattetid efter det här. Jag måste ta mig en funderare hur det blir med betet framöver då risken för att vargen återvänder är stor, säger Willman.
Systemet med att avskilja sjuka djur utomhus i en inhägnad är något som samtliga tillämpar.
– Det är ett mycket smidigt och fungerande system, men jag ska verkligen fundera om det är möjligt att fortsätta med den metoden framöver för att undvika vargattacker, säger Sjöskog.
Cirka en halv kilometer längre bort har Ede sina dikor på bete. Han är inte direkt rädd för att en ensam varg vågar attackera dikor i grupp, men han räds för följderna om de skräms av ett närgånget rovdjur.
– Jag har inte själv sett varg här, men vet att de finns och de har skrämt mina djur på bete ett flertal gånger. Man märker det på deras beteende att de är rädda och uppspelta och samma beteende hade de efter den här attacken. Det som oroar mig är om de blir så skrämda att de springer genom inhägnaden. Då är ansvaret mitt, konstaterar han.
Enqvist har både kvigor och dikor samt också får på bete i närheten.
– Vi har fått vargstängsel så jag känner mig rätt ganska trygg, men för småkalvar har vi en ganska öppen lösning med iglor och dit kan en varg definitivt ta sig. Mest orolig är jag för dem och fåren, säger han.
Mycket svårt att vidta åtgärder
Mjölk- och dikoproducenterna ifråga understryker att vargen hör till Finlands natur och fauna. Men det som grämer dem är att de nu står handfallna. Trots politiskt arbete i flera år är det fortfarande inte möjligt, enligt ett beslut av högsta förvaltningsdomstolen, att ha stamvårdande jakt på varg.
Det är också en mycket lång process för att få dispens för skyddsjakt för en problemindivid.
– Vi har hållit på med vargfrågan i många år och har politiker på riksnivå som jobbar hårt för att få ändringar till stånd. Men fortfarande står vi här utan möjligheter att åtgärda den här vargen. Det är beklagligt och det var bara en tidsfråga innan något sådant här skulle ske, säger Sjöskog, som i egenskap av viceordförande för ÖSP varit aktiv i frågan.
Han får medhåll av Ede.
– Jag känner en enorm frustration över att det får vara på det här viset. Att vi inte ens kan göra något i förebyggande syfte. Det gör mig mycket arg.
I det här fallet kom polisen inte ut till platsen, dels på grund av att det var längre än hundra meter till närmsta bebyggelse. Polisen betraktar därmed inte den här vargen som farlig för människor.
– Byggs en ny ladugård måste avståndet till närmaste bebyggelse vara minst 400 meter. Men en varg som dödat en ko får däremot inte skjutas eftersom avståndet till närmaste hus inte var över 100 meter. Jag förstår inte den logiken, säger Sjöskog.
Drabbar hela byn
West och de övriga får därmed fortsätta leva i osäkerhet efter en attack som väcker känslor. Att bevittna en ko som dödats av en varg är ingen trevlig syn för någon.
– Det är klart att det här ökar osäkerheten i byn. Risken för att en människa skulle bli attackerad är liten, men klart att människor blir skrämda om det springer vargar mitt i byn, säger Ede.
Enqvist fortsätter:
– Det går en väg här i närheten där barn går till skolan, som är 800 meter härifrån. Det är 600 meter till bybutiken så det här handlar inte bara om oss producenter – utan om alla de cirka femhundra personerna som bor här i Lillby. Alla påverkas.
Åt vargen – som sannolikt kommer att återvända – kan West och de övriga inte göra något. Det som han däremot ska göra är att ansöka om ersättning som för en mjölkko är 760 euro.
– Avelsföretaget skulle också komma ut och värdera kon enligt avelsvärdet, men om det beaktas i min ersättningsansökan vet jag inte. Den blir också en avgift för att transportera kon för destruktion till Honkajoki.
– Det här var också en högproducerande ko så helt ersatta blir vi inte. Dessutom har vi en färre mjölkande ko framöver, vilket påverkar produktionen, säger West.