För femtio år sedan drabbades västvärlden hårt av den första oljekrisen. I vintras 2022 handlade det om liknande effekter som Mellanösternkriget 1973 hade skapat. Då blev det brist på olja och ultrahögt bensinpris. Nu ett halvt århundrade senare fick vi skyhöga elpris, brist på gas, oroade om elektriciteten räcker till – och stigande räntor och hög inflation.
Vad som hände på 1970-talet upprepas idag. Oljekrisen var en politisk kris där OPEC-länderna använde oljan som ett ekonomiskt vapen genom att först binda väst till billig OPEC-olja.
Den främsta orsaken till energikrisen 2022 var rysk gas. Putins Ryssland började efter Krimkrisen binda Europa med lukrativa gasavtal som höjde andelen av rysk gas över den säkerhetskritiska gränsen. Därigenom förvandlades östgasen till ett ekonomiskt vapen.
Förbrukningen av gas till exempel i Tyskland har varit jämn sedan tjugo år, men andelen rysk gas blev för stor. Det finska äventyret med Rosatom i Pyhäjoki som började under Krimkrisen, såväl som importen av ryskt kärnbränsle oavsett kriget i Ukraina, påminner om vårt beroende av grannen. Central- och Östeuropa var (och är delvis fortfarande) fast med Ryssland. Energisäkerheten i Europa försummades och historien upprepade sig i Ukrainakrisen med dystra följder.
Även andra faktorer påverkade utvecklingen. Bekämpningen av klimatkrisen har höjt priset på fossila bränslen via höga utsläppspris och energiefterfrågan i Asien ökade efter Covid-19-pandemin.
Som en följd har energimarknaden förändrats och energin har blivit mycket dyrare. Bensinpriset är cirka en tredjedel dyrare än före kriserna eller runt två euro per liter, elpriset har i genomsnitt fördubblats och varierar mycket. I slutet av sommaren steg elpriset exceptionellt högt till skillnad från tidigare somrar – nu närmade man sig tidvis vinterns pristoppar.
I en sådan turbulens är det svårt för konsumenten och företagare att orientera sig om hur man egentligen borde agera. Landsbygden drabbas hårt av höga indirekta och direkta energikostnader. Med hänsyn till landsbygdens betydelse för försörjningsberedskap kan höga energipris leda till en säkerhetsrisk.
Erfarenheterna från senaste vinter visar att ökad energibesparing och investeringar i förnybar energi i Europa har spelat en väsentlig roll i att få kontroll över krisen. Nu har läget förbättrats reellt från och med våren då den ryska gasen har ersatts och elpriset har sjunkit med mer än hälften – men prisrallyt pågår. Under nästa vinter förväntas elpriset ligga på avsevärt lägre nivå än 2022, men prisfuturerna som antyder detta är inte hundra procent säkra, det vill säga det finns osäkerhet som kunde öka priset momentan, till exempel växande gasbehov i världen, kall vinter eller ökad geopolitisk spänning.
Elpriset stiger normalt mot vintern vilket kunde förespråka för ett tidsbundet elavtal upp till våren för att skydda sig mot överraskningar. Eftersom gårdarna behöver mycket värme bör direkt eluppvärmning eller olja undvikas, och kanske investera i en värmepump om eget skogsbränsle (till exempel grot eller brännved) är begränsat. Om man råkar ha ett börselavtal så lönar det sig att elda med bioenergi under toppbehovet. En värmepump ger för 1 enhet el 3-4 enheter värme, vilket minskar påverkan av elpriset.
Den gröna omställningen innebär ofantliga investeringar i förnybar energi. I år investeras globalt i solenergi mera än i ny oljeproduktion. I Finland planeras gröna investeringar på ett värde av 140 (!) miljarder varav enbart i vindkraft runt hundra. Merparten av de stora vind- och solenergianläggningarna kommer att finnas på landsbygden. Sol och vind behöver stora arealer vilket möjliggör tilläggsinkomster till gårdarna.
Direktavtal med en stor vindpark genom ett andelsanlag, om det lyckas, kan ge ett elpris på bara 4-5 cent per kilowattimme. Solen kompletterar vinden på sommaren och solpaneler kan även installeras relativt förmånligt på eget tak eller i fält.
I tillägg är biogas värdefullt. I Danmark fås en femte del av gasen från biogas, men hos oss är den i stort sett oanvänd. Efter 2030 förväntas ett genombrott i vätgas, det vill säga där man spjälker vatten till väte med grön el och lagrar H2 i form av syntetiskt bränsle. Då talar vi om slutliga energilösningar.
Landsbygden står inför utmaningar i energifrågan, men erbjuder samtidigt möjligheter. Aktivare engagemang av landsbygden i energiutvecklingen ligger i nationellt intresse, vilket kräver både starkare politiskt stöd och rättvisa i energiomställningen, och förhoppningsvis billigare el än idag.
Peter Lund
professor, Aalto-universitetet