Kolumn Holmgard Webben
Mats Holmgård är skogsombudsman på SLC.
Tema

Kommentaren:
Från planta till planka

Trädens väg från planta till planka är lång. Plantan som sattes i jorden innan första Nokia-mobiltelefonen uppfanns får ännu vänta ett tag innan den möjligen blir till planka.

Tidsspannet för vårt skogsbruk rör sig kring sjuttio år. De beslut som i dag fattas i skogsbruket, speciellt om förnyelsen, avspeglas långt in i framtiden. Då skogen förnyas cirka vart sjuttionde år, förnyas den nationella politiken vart fjärde år.

Nu ligger vi i början av en sådan fyraårsperiod. Hur skall beslut om ett sjuttioårsprojekt kunna göras vart fjärde år?

En av frågorna som regeringssonderare Petteri Orpo ställer till partierna berör detta tema nära inpå. I svaren har vi fått läsa på vilka konkreta sätt partierna skulle förbättra framtiden för den finländska matproduktionen och skogsbruket.

I beslut om skogsbruk måste man se långsiktigare än de fyra år mandatperioden täcker. Finland behöver inte skogspolitik som vänder kappan efter vinden.

Med tanke på klimatförändringen har skogsägare och skogsfackmän tillräckligt med huvudbry med hur trädslagen klarar sig i det varmare klimatet, hur insektsskador blir allt vanligare samt hur drivningen skall kunna utföras om vintrarna blir allt mildare. De långa tidsspannen gör att vi redan nu måste planera för framtiden.

Samlingspartiet har själv svarat på sina frågar och nämner i sitt svar om skogsbruket skogsägarnas förtroende. I den ändrande miljön skall inte skogsägarna därtill vara tvungna att känna oro över var beslutsfattarna lyckas ställa till med. Skogsägare skall kunna lita på att skogsbruk bedrivs även i framtiden och att de plantor som i dag planteras efter sjuttio år blir till plankor.

I sina målsättningar inför riksdagsvalet betonade SLC denna fråga. Samma sak kommer SLC att föra fram till regeringsförhandlarna. Skogsintressebevakningen arbetar för att skogsägarna ska få koncentrera sig på det viktigaste – att förvalta sin skogsegendom.

De partier som Orpo inlett regeringsförhandlingar med nämner aktivt skogsbruk glädjande ofta. Aktivt skogsbruk är också en nyckel till att kunna lösa de problem som klimatförändringen orsakar.

Samtidigt finns det skäl att undersöka hur vi långsiktigt kan förbättra skogsbrukets hållbarhet. Det viktiga är ändå att skogsbruket styrs av skogsägaren så att skogens behov och särdrag beaktas på bästa möjliga sätt. I praktiken betyder detta att skogsskötseln skall utföras, gallringarna görs i rätt tid med rätt uttag.

Samtidigt betyder det att skogen kan skyddas om skogsägaren så önskar. Skogsskydd skall basera sig på frivillighet, därför borde Metso- och Helmi-programmen utvecklas.

Det finska jordbruket har länge fått vänja sig vid hur politiken både på nationell och EU-nivå alltmer påverkar verksamheten. På skogssidan är vi inte vana vid att styras av EU. Dessvärre verkar trenden peka på att EU har allt större intressen att föra även skogspolitik. Dock inte ren och skär skogspolitik utan förklädd i energi-, miljö- och klimatpolitik.

Samma partier som talade för en aktiv skogsskötsel poängterar även att skogspolitiken skall behållas nationell. Detta är grundläggande viktigt då kunskapen om den boreala skogen finns här i Norden. För att vår skogspolitik skall kunna få en fungerande framtid måste vi ändå påverka även i EU.

Den stora bilden handlar om att skogsbruket kan ses antingen som ett problem eller en lösning. Ser man på skogsbruk som en lösning blir även besluten färgade av möjligheter i stället för begränsningar.

Själv var jag med och planterade mina första plantor i förskoleåldern. Då fanns redan Nokias mobiltelefoner. Plantorna som planterades i början av 2000-talet är nu längre än jag. Under tiden har de fått tåla både älgskador samt ett antal riksdagsval.

Hittills är det älgarna som stått för skadan, och staten för ersättningen för skadan. Om allt går som planerat kommer både träden och jag att uppleva många fler riksdagsval. Under årens gång kommer det krävas ihärdigt arbete både i skogen och inom intressebevakningen. Målsättningarna för båda två är att plantorna jag en gång planterat slutligen skall kunna bli till plankor.

Mats Holmgård
Skogsombudsman SLC