Bönderna kunde vara med om att marknadsföra sin produktion som hållbar och klimatsmart. Det gäller såväl den animaliska produktionen som växtproduktionen, skriver forskare Peter Österberg. Hans forskaruppdrag är att granska det finländska jordbrukets framtid utgående från ledarskap, marknadsföring och innovation.
Under det senaste året har jag lärt känna rådgivare och bönder inom SLF respektive SLC, diskuterat frågor som rör jordbruket, med kollegor vid Vik campus liksom i internationella nätverk med specialister på jordbruksnära frågor, till exempel mat och klimat. Vad är då min slutsats så här långt?
Det kortaste svaret är att Finland har ett effektivt, ekologiskt hållbart och klimatsmart jordbruk som producerar högkvalitativ råvara till riktig mat. Bönderna kan bli mycket bättre på att berätta om detta för sina kunder – konsumenterna.
Klimat är ett komplext begrepp
Vi kan börja med klimatfrågan som berör alla genom daglig rapportering i pressen. Ska man tro på den informationen så är undergången nära.
Mina kollegor använder ”per capita i relation till bruttonationalprodukt” som mått för att beskriva klimatutsläpp. I det perspektivet vilar ett tungt ansvar på Finlands 5,5 miljoner innevånare (0,078 procent av Jordens befolkning).
Ett annat sätt att beskriva klimatutsläpp är per nation. Finlands totala utsläpp utgör då 0,1 procent av de globala utsläppen (hela EU:s utsläpp ~10 procent).
Klimat är ett komplext begrepp som få har full koll på. I media skrivs mest om koldioxid, men då exkluderas andra, mer potenta gaser som vattenånga, kväveoxid och metan. Man glömmer också att klimatet varierar mellan norra och södra halvklotet liksom mellan regioner.
En annan viktig aspekt är att klimatskadliga utsläpp har varit på kraftig nedgång i västvärlden de senaste 40 åren och att Kina, som dominerar utsläppen på grund av inhemsk konsumtion, sedan 2014 minskat utsläppen från större kraftverk med 60-70 procent. Sammantaget ändrar dessa fakta bilden av klimatfrågan.
Det finska jordbrukets andel av landets totala utsläpp är ~10 procent; hälften från växtbaserad och hälften från mejeri- och köttproduktion. Man förstår därför att till exempel mjölk- och köttproduktion inte påverkar klimatutsläppen nämnvärt.
Det handlar om metod
Fokus kan då läggas på något viktigare: näringsfrågan. Bönderna är ju världens matleverantörer.
Forskningsfältet är splittrat mellan dem som vurmar för växtbaserad mat och dem som lägger större vikt vid animaliskt baserad mat. Hur ska man så att säga skilja agnarna från vetet?
Nyckelordet stavas metod och det finns lite olika sätt att gå tillväga. Ett sätt är enkäter. Som forskningspsykolog vet jag att det krävs vissa mått och steg för att det ska bli trovärdigt. Enkäter funkar bra om man undviker att be respondenterna minnas eller att laborera med framtida scenarier.
Det hänger samman med att minnet är konstruktivt i ett socialt perspektiv. Det betyder att vi minns det som passar den givna stunden. Som människor är vi dock rätt så träffsäkra i nutid.
Men många näringsforskare ber respondenterna minnas vad de ätit. Ofta långt tillbaka i tiden. Och eftersom minnet anpassas till den givna stunden blir svaren ofta därefter.
Vad åt våra förfäder?
Forskare inom arkeologi och biologisk antropologi gör på ett annat sätt; de gräver efter våra förfäder i de närområden där de bott. En aktuell sådan studie visar att våra förfäder ändrade kost, från i huvudsak vegetarisk till animaliskt baserad, för ca 3,5 miljoner år sedan.
Effekten lät inte vänta på sig: händerna ändrade form. Istället för att hålla i grenar vid klättring anpassades händerna att hålla i stenar att slå på ryggkotor från stora döda djur. Konsumtion av benmärg fick deras hjärnor växa och öppnade dörren för oss – Homo. 800 000 år senare, vid nästa stora klimatförändring, ”lades även kött på tallriken”.
Den i huvudsak animaliskt baserade födan var oerhört gynnsam för våra förfäders hjärnor som fortsatte att växa, från 450 kubikcentimeter 930 kubikcentimeter och sedan ytterligare till dagens 1.300 kubikcentimeter.
Tack vare animaliskt baserad kost kan vi tala, tänka utanför boxen liksom vi kan ha metakognitiv sensitivitet (på vanlig svenska betyder det att skilja på rätt och fel).
Andra studier visar att återgången till en i huvudsak vegetarisk kost i samband med introduktionen av jordbruket inte var något lyckokast – det resulterade i dåliga tänder, benskörhet och kortare kroppslängd.
Förklaringen är att våra förfäder under miljoner år anpassats att mer eller mindre dagligen få i sig 13 vitaminer, 15-16 mineraler, kolin och fettsyror som docosahexanoic och arachidonic.
Internationella sammanställningsstudier som publicerats under hösten, där man viktat intervjustudier lägre och experimentstudier högre, pekar i samma riktning som arkeologernas respektive antropologernas fynd: Utan animaliskt baserad föda ökar risken för undernäring. Speciellt påtagligt är detta hos barn.
Både och i stället för antingen eller
En pedagogisk utmaning blir att samla alla bönder under samma mentala tak. Istället för att välja det ena eller det andra tror jag bondekooperationen skulle vinna på att lyfta betydelsen av animaliskt baserad mat, kompletterad med frukt, grönsaker och baljväxter – att ”vända på tallriken”.
En annan aspekt rör sociokultur. Den 6 november, på Svenska dagen, var jag inbjuden att fira Finlands svenska andelsförbunds 100 årsdag. För 10 år sedan publicerade jag en studie som pekar på att böndernas engagemang hänger samman med upplevelsen av deltagande i beslutssituationer.
Vad är då den större slutsatsen så här långt?
Styrkor: Det finska jordbruket har hög kvalitet, både med avseende på produkt och produktion (effektivt, ekologiskt hållbart och klimatsmart).
Svagheter: marknadskommunikation liksom förmågan att se kooperationen som en helhet kan bli betydligt bättre.
Hot: Beslutsfattare som faller offer för faktoider om alternativ till riktig mat, till exempel veganism och labkultiverade alternativ. Veganrörelsen siktar på att slå ut animaliskt baserad mat till 2050. Det labkultiverade alternativet styr mot en matindustri som kan kontrolleras via patent. Båda alternativen är näringsmässigt undermåliga i relation till riktig mat.
Gårdarnas storlek utgör också ett etableringshinder för nya aktörer.
Möjligheter: Ändrad marknadskommunikation där man lyfter fram jordbrukets ”Unique Selling propositions”, det vill säga animalisk och växtbaseradproduktion utifrån dess verkliga beskrivning: effektiv, ekologiskt hållbar, klimatsmart och näringsmässigt oöverträffad.
Till detta ska läggas trender/innovationstänkande: Det talas mycket om regenerativt jordbruk.
Peter Österberg
Helsingfors Universitet