I lantbruksbyggandet har projektens storlek och byggtekniska svårighetsgrad ökat anmärkningsvärt under det senaste årtiondet och det finns inga tecken på att trenden skulle brytas. Det här har betytt att man övergått från traditionellt byggande i egen regi till att låta uppföra byggnader.
Att fungera som byggherre förutsätter utöver mången annan uppgift även att man ansvarar för arbetarskyddsfrågor. Då betonas organiseringen av byggarbetsplatsen och att förstå ansvarsfrågor, för på byggarbetsplatsen verkar många olika aktörer – huvudentreprenörer, underentreprenör, sidoentreprenörer, självständiga timmermän, talkoarbetare och nästan alltid även byggherren själv.
Att se till säkerheten börjar redan vid byggprojektets planeringsskede, då sköter man även om byggtidens säkerhetsplanering. Andra centrala angelägenheter är att handleda och introducera i arbetet samt alla på byggarbetsplatsen verksamma parters samarbete i arbetarskyddsfrågor.
Lantbruksmiljön skapar utmaningar
Lantbruksmiljön medför särskilda utmaningar för att sköta om byggarbetsplatsens säkerhet. Lantbrukets ”normala verksamhet” fortsätter också under byggtiden, så att byggarbetsplatsen inte alltid kan hägnas in till ett avskiljt område, utan man måste röra sig på byggarbetsplatsen med gårdens maskiner.
Man söker också ofta efter kostnadsinbesparingar genom att använda gårdens maskiner i byggarbetet. Vem har inte sett en teleskoplastare eller traktorns frontskopa som personlyft, även om det enligt lagen är tillåtet att lyfta personer endast med en för ändamålet tillverkad och vederbörligt granskad lyftanordning.
Av olyckorna på lantbrukens byggarbetsplatser är byggställningar och lösa stegar i topp som förorsakare till olyckor, liksom ojämn terräng och halka. Därmed är tillbörliga ställningar och fallskydd eller användning av skyddssele väsentligt i förebyggandet av arbetsolyckor.
Om ställningarna till exempel görs själv av trävara, måste man försäkra sig om att det använda virket är av tillräcklig hållfasthetsklass och att knutpunkternas spikning motsvarar kraven i standarden som berör den. Även egentillverkade ställningar bör inspekteras och godkännas för bruk.
Ett fallskydd bör byggas alltid när man är på högre nivå än två meter eller när det är möjligt att falla på en farlig plats. Den primära lösningen som fallskydd är ett skyddsräcke, som enligt anvisningarna alltid har en över- och mellanledare och en fotlist.
Lantbrukares egna förslag
När lantbrukare som förverkligat byggprojekt tillfrågades om sina erfarenheter om arbetssäkerheten, gav de följande förslag för att förbättra arbetarskyddet på byggarbetsplatserna:
- En personlyft kunde ha hyrts för att göra takfotsbrädena, men det gjordes inte, i stället användes aluminiumställningar.
- Om man nu påbörjade ett nytt projekt, skulle entreprenören åläggas att städa efter varje arbetsdag, ett stökigt golv medför risk för att snubbla och brandrisken ökar.
- Säkerhetsvästarna hade varit en bra sak vid takarbetena.
- Vid monteringen av takplasten kunde man ha använt skyddsselar.
- Man kunde med större eftertryck krävt att skyddshjälmarna ska användas, men timmermännen ville inte använda dem i hettan, praktikantpojken måste uppmanas att använda skyddsutrustning.
Att ändra på attityderna är det viktigaste sättet att förbättra arbetarskyddet. Målet måste vara noll arbetsolyckor också på lantbruken, såsom det redan länge varit i proffsbyggande.
Arbetarskyddet kan förbättras även genom små gärningar, när man går metodiskt tillväga och fäster uppmärksamhet vid rätt saker.
MAARIT HELLSTEDT
