Skördetiden är här och tröskandet har dragit i gång på många håll. På grund av den varma och torra våren och sommaren har värmesumman redan uppnåtts för många grödors del. Under slutet av juli och i augusti har vi sett hur spannmålen brådmognat med fart.
SLC:s verksamhetsområde har drabbats av torkan i olika stor utsträckning. Medan man längs med sydkusten och i Österbotten drabbats hårt finns det ändå delar av Österbotten som fått nederbörd i för odlingsgrödorna kritiska ögonblick, vilket gör att läget inte är fullt så hopplöst just där.
På SLC:s verksamhetsområde är det ändå Åland som region som drabbats allra hårdast av torkan. Det mångsidiga jordbruket i landskapet med flera olika specialväxter kräver dessutom mer vatten än till exempel spannmålsodling.
I samband med nedläggningshotet mot Orklas fabrik i Haraldsby för två–tre år sedan aviserade landskapsregeringen satsningar på bevattning och tillhörande infrastruktur. I synnerhet efter den här säsongen är det mer än välkommet att de satsningarna konkretiseras.
I regel brukar höstgrödor vara mer tåliga för olika slags extrema fenomen än vårsådda grödor. Till exempel när det gäller väder men också angrepp av skadegörare.
Så är det också i år men tre veckor efter att tröskningen av höstgrödorna inletts kan man ändå konstatera att det finns stor variation också bland dem.
Tidigt sådda höstgrödor verkar ändå ge bättre avkastning än senare sådda. Sedan var ju förra hösten otroligt regnig och fönstret för att så höstgrödor otroligt litet. Arealerna med höstgrödor ligger på i stort sett hälften av vad de brukar vara.
Den varma och torra höst vi nu ser ut att få kunde vara idealisk för höstgrödor. Om vädret ändå fortsätter vara extremt torrt så finns det helt enkelt ingen groningsfukt i jorden. I synnerhet höstraps så gott som kräver fukt efter sådd för att hinna utvecklas tillräckligt inför övervintringen.
Marknaden är förstås alltid svår att förutspå. Just nu, med de dystra skördeprognoser som lanserats av Naturresursinstitutet Luke i färskt minne, torde det ändå vara lite lättare än i allmänhet att sia vartåt det barkar. Om marknaden fungerar enligt principerna om utbud och efterfrågan bör vi ha högre producentpriser på spannmål i höst och i vinter.
Nu är det alltså is i magen som gäller för jordbrukarna när det kommer till att fatta beslut om försäljning. Samtidigt ställer det förstås ytterligare krav på såväl gårdens likviditet som lagringskapacitet.
Under tiden kan man ändå se till att man har analysresultat för partierna man redan har i lager eller tröskar under de kommande veckorna. Det är i alla händelser i odlarens eget intresse att i god tid känna till den exakta kvaliteten på den spannmål man ska sälja.
God skörd!