Spannmålsskörden börjar till stora delar vara bärgad i landskapen. En tidig start på skörden och hyfsade väderleksförhållanden har i kombination med lite lägre bränslepriser hållit kostnaderna för skörd och torkning på en rimlig nivå.
Försommartorkan och den ihållande långa regnperioden i månadsskiftet juli-augusti har dock beskattat skörden för de flesta odlare. Trots stora variationer mellan både gårdar och landskap, kan skörden högst betecknas som medelmåttlig både gällande kvalitet och kvantitet. Men undantag finns.
På en del områden har kvaliteten både gällande låg hektolitervikt och höga Don-halter varit ett stort problem, samtidigt som det finns områden och odlare som lyckats få en god skörd.
Marknaden har under skördeperioden utvecklats i en dålig riktning. Spannmålspriserna har sjunkit till en ohållbar låg nivå, och det tycks inte finnas någon botten på prisutvecklingen.
Det står helt klart att det för de flesta är svårt att nå lönsamhet i spannmålsodlingen sett till dagens kostnadsnivå och dagens producentpriser.
Vad ligger bakom den dåliga prisutvecklingen? I grunden är det prisutvecklingen på världsmarknaden som till stor del styr prisutvecklingen i Finland. Beroende på balansen mellan utbud och efterfrågan på den finländska marknaden, kan våra priser vara något tiotal euro över eller under världsmarknadspriset. Just nu har vi ett överskott på de flesta spannmålsslag på inhemska marknaden, och det känner uppköparna väl till och priset sänks.
Faktum är att den inhemska förbrukningen av spannmål de senaste fem åren minskat från ca 3 miljarder kilo/år till dagens beräknade åtgång om drygt 2,6 miljarder kilo. Några av de faktorer som inverkat på nedgången i spannmålsförbrukning är pälsdjursnäringens minskade behov, minskad grisköttsproduktion samt Anoras minskade inköp då konjunkturen för skogsindustrin lett till mindre användning av stärkelse.
Frågan är om vi framöver borde göra mer för att anpassa spannmålsarealen och produktionen till den inhemska efterfrågan. Svaret på frågan är JA, om vi vill ha ett spannmålspris som åtminstone är på samma nivå som världsmarknadspriset och förhoppningsvis något högre.
Med andra ord krävs mer satsningar på alternativa grödor samt växtföljdsgrödor för att återfå balansen på spannmålsmarknaden. Budskapet är ingenting nytt men det kan tåla att upprepas. Ökad export kan också vara ett alternativ.
Vi måste också få en förbättring till stånd gällande kvalitetsprissättningen, som åtminstone gällande spannmålens DON(mykotoxin)-innehåll haltar betänkligt. Förtroendet för dagens provtagning med snabbanalys som grund för mottagning och prissättning är mycket svagt bland producenterna, och det finns otaliga exempel på hur DON innehållet i ett och samma parti kan variera beroende på provtagning.
Vi kan inte ha ett provtagningssystem som producenterna inte kan lita på och som är baserat på endast avdrag och inga tillägg för god kvalitet. Här kunde spannmålsbranschens samarbetsgrupp (VYR) utarbeta ett rättvist och genomskinligt kvalitets- och provtagningsförfarande som även odlarna skulle ha förtroende för.
Tomas Långgård
ordförande
Österbottens Svenska Producentförbund