Två år har gått sedan Kim Ekström blev mjölkbonde med ny ladugård. Hur har byggnaden fungerat, trivs han som producent, vilka framtidsplaner har han?
– Det har gått bra, fast det funnits saker som inte gått som planerat, berättar Kim Ekström, husbonde på Gustafs Gård.
Det speciella med gården i Pargas är att Ekström startat från noll: ladugården som stod klar för två år sedan är det helt nya gårdscentrets första byggnad. Planer finns för en likadan ladugård till, ett ungdjursstall, torn- eller plansilo för ensilage samt en varm maskinhall.
– Bland annat kriget i Ukraina har gjort att jag inte är riktigt där jag skulle vilja vara. Jag har två ikraftvarande bygglov, för maskinhall, gödselplattans tak och ladugårdens utbyggnad, berättar Ekström.
Just nu är alla insatspriser höga, och dessutom har Valio meddelat om en rejäl sänkning av mjölkpriset. Men den stora bromsen är osäkerheten kring EU:s förordning om avskogningsfria produkter. Det har inte gått att ansöka on investeringsstöd för ungdjursstallet, som kräver att Ekström fäller två tallar och tar bort sly för att få plats med byggnaden där han tänkt sig.
– Det gör mig förbannad, att jag, och andra mjölkbönder, vill investera och utveckla vår produktion, men vi får inte lov till det. Och jag behöver ett ungdjursstall, det är inte ekonomiskt att kuska kvigor land och rike runt, säger Ekström frustrerat.
Att han valde att satsa på ett helt nytt gårdscentrum beror på att det är knappt om åkermark i trakten. Han ville hellre bygga på impediment än på mark som kan odlas. Dessutom finns här mycket bosättning, främst sommarstugor, så det var naturligt att placera djurstall längre från byn.
– Nu efteråt tänkt gjorde jag ett misstag i att inte bygga mera på en gång, när det var billigt att bygga.
Ekström ångrar också att han att inte tog in alla kor på en gång. Tio kor saknas ännu, och de skulle komma till pass när amorteringens räntor stigit. Tanken med att börja med en liten besättning var att vänja sig med korna.
– Jag började med trettio kor, och fick fösa dem till roboten i ungefär en månad, så det är klart att det hade varit jobbigare med full besättning.
Maskinhall på gång
Den varma maskinhallen ska börja byggas redan i vinter. Ekström tänker göra allt byggarbete själv, och tror att det kan ta två år innan byggnaden är helt klar.
Maskinhallen behövs i alla fall både för maskinerna och för att förvara vätskor, såsom tvättmedel som används i ladugården.
– Med kall lösdrift behövs ett varmt förvaringsutrymme. Jag har nu ett förråd hemma i min källare, men det är inte praktiskt, eftersom jag bor nere i byn.
Första vintern stod maskinerna ute, och i fjol reste Ekström en presenningshall.
– Lastare kan behövas när som helst, och det blir dyrt att ha den uppkopplad till uppvärmning hela tiden. Och det låter fruktansvärt när du startar en lastare som stått kallt i -20 grader, även om du använder blockvärmare och kupévärmare.
Två andra byggprojekt som kommer att förverkligas inom kort är att fastgödselplattan ska få tak och vid ladugårdsgaveln byggs ett skilt utrymme för djurvård.
Små förbättringar
Ladugården med kall lösdrift har fungerat bra.
– Mest nöjd är jag med Lelys mjölkrobot, jag får mycket få kritiska alarm. Ungefär en månad efter produktionsstarten 2021 blev det -21 grader kallt, men roboten fungerade exemplariskt och djuren mådde bra i kylan.
När det är som kallast sätter Ekström in två värmefläktar och en värmeslinga vid roboten.
– Folk har varit intresserade av ladugårdens konstruktioner och kall lösdrift. Jag tycker det är en bra lösning. Det fungerar även sommartid utan fläktar, då det är öppet vid båda gavlarna, foderbordet och baksidans fönster, så att luften rör sig inne i ladugården.
Bakväggens fönster har tillkommit senare. I början var baksidan en hel vägg, som Ekström senare sågade hål i. Till vintern täcker han över hålen med polykarbonatskivor.
Andra förbättringar är tilläggskomponenter till mjölkroboten och några nya grindar.
– Nu väntar jag på en sågspånsmoped, som kastar ut sågspån i båset. Nu har jag öst spånen från skottkärra med öskar.
Också på kraftfodersidan har Ekström förenklat sitt arbete. I stället för att med hink ösa spannmål och raps i foderblandaren, har han för en liten peng köpt begagnade silor. Från dem matas foderingredienserna lätt direkt i blandaren.
Missräkning med utgödslingssystemet
Ekström är mest missnöjd med utgödslingssystemet, som det tenderar att bli stopp i.
– Jag fick just en 1.500 euros räkning för sugbilen som var här i veckan för att lösa upp en propp. Det blev stopp på tisdag eftermiddag vid tvåtiden, och vi jobbade till tolv på natten för att få upp ledningen utan att lyckas. Jag fick köra ut gödsel manuellt för att djuren inte skulle lida. Och så plötsligt på onsdagen löser proppen upp sig av sig själv och brunnen töms, berättar Ekström.
Han beskriver utgödslingssystemet som en tickande bomb, och söker efter nya lösningar.
En annan konstruktion som visat sig otillräcklig är byggarbetsplatscontainern, som inrymmer sanitetsutrymmen och kontor. Den är praktisk till att inhysa smutsiga kläder och ladugårdens styrenhet, men kontoret är för trångt för alla som rör sig på gården.
– Jag vill bygga skapliga sociala utrymmen, som fungerar som lunchplats för avbytare, och ett kontor dit man ryms flera personer, till exempel när rådgivaren är på besök.
Utvecklar foderproduktionen
Summa summarum är Kim Ekström nöjd med valet att bli mjölkproducent.
– Jag skulle inte byta. Vissa saker har varit lättare och andra besvärligare än jag trodde.
Till lättare saker hör skötseln av korna och det dagliga arbetet.
– Det som varit svårare är att odla ett bra foder – det är inte bara att odla gräs.
Ekström producerar vall på många olika skiften, även som kontraktsodling. Hittills har det handlat om rundbalar, men dem vill han bli av med. Dels tar det alldeles för lång tid med balarna, dels blir det mycket avfall av sträckfilmen.
– Jag har ännu 600 balar ute i fält. Jag kan ta hem 22 balar åt gången, och vissa sträckor tar en timme att köra. Så oktober-november går åt till att köra hem balar på dagen, konstaterar han.
Nästa år tänker han tillsammans med en entreprenör testa med ensilagestuka. Framtidsplanen är en plan- eller tornsilo, som också skulle möjliggöra ett jämnare foder än rundbalarna.