Välmående människor från insjö till utskär var temat då Finlands skärgårdsting ordnades 3-4 december i Åbo. Skärgårdstinget som är det första i sitt slag lockade omkring 150 deltagare från skärgårdskommuner och kommuner med skärgårdsdelar såväl längs kusten som insjöfinland.
Tinget som ordnades av Skärgårdsinstitutet vid Åbo Akademi var i praktiken ett avslutningsseminarium för temanätverket Habitability där temat är livskraftiga och bobara skärgårds- och vattenområden.
Bland annat diskuterades vad som krävs för att hålla skärgården befolkad och att det är viktigt att öar förblir bobara.
Nätverket jobbar för att stärka skärgårdssamhällena och öka öarnas dragningskraft med hjälp av bobarhetskonceptet. Konceptet, som baserar sig på en bobarhetsanalys utvecklad av Kökarbon Christian Pleijel, är ett verktyg för att utveckla öar och mindre samhällen som är präglade av sin närvaro till vatten.
Att vara bobar betyder (bobarhet(habitability/asuttavuus) att det finns jobb, bostäder skola, färjor, service och gemenskap. I korthet det som förutsätts för att ett samhälle ska kunna vara hållbart.
Bristen på hyresbostäder är en utmaning
En utmaning för att hålla skärgården befolkad är bristen på hyresbostäder.
– Det är en stor utmaning i Åbolands skärgård liksom i övriga skärgårdsområden. Ungdomarna har inte råd att köpa bostad. Därför är det viktigt att det finns bostäder att hyra. Det underlättar också för dem som vill flytta till skärgården, säger Christer Friis från Houtskär.
Mats Nurmio från Västanfjärd instämmer.
– Bristen på hyresbostäder är ett problem. Men det är svårt att åtgärda bristen, det finns ingen patentlösning, säger han.
En annan utmaning är hur man ska trygga yrkesfisket.
Marie Kellgren i Pellinge i Borgå skärgård är yrkesfiskare i sjätte generationen säger att det är tufft att vara yrkesfiskare i dag då sälarna och skarvarna äter upp en stor del av fångsten.
Hon har kunnat utöva yrket tack vare att hon fått ta över båt, hamnplats och fiskeverktyg av föräldrarna.
– Att börja från noll lyckas ingen med i dag, då går man i konkurs, säger hon.
Yrkesfiskets svåra situation har gjort att hon bestämt sig för på sikt sluta med fisket.
– Jag tänker inte vara fiskare i hela mitt liv, det går tyvärr inte. Efterfrågan på fisk är större än någonsin, men vem ska fiska den när det inte lönar sig, säger Kellgren.
Hon tycker att det är tråkigt om yrkesfisket försvinner.
– Finns det inga fiskare kvar förlorar vi också kunskapen om yrkesfisket, säger Kellgren.
Vid Skärgårdstinget firade man också grundandet av ett nationellt skärgårdsnätverk på gräsrotsnivå. Arbets- och näringsministeriet har genom Egentliga Finlands förbund beviljat finansiering för projektet. Samarbetspartner är tolv leadergrupper med skärgårdsområden samt föreningen Finlands öar.
Viktigt att man kan träffas och utbyta erfarenheter
Pia Prost från Skärgårdsinstitutet vid Åbo Akademi och projektansvarig för temanätverket Habitability är glad över att evenemanget lockat så många deltagare.
– Det kom betydligt fler än väntat och det är positivt. Man ska komma ihåg att det är människor som ställer upp på egen tid.
Hon säger att det är viktigt att skärgårdsborna kan träffas och diskutera angelägna frågor och få sina röster hörda. Det är också målet med det nationella skärgårdsnätverket som grundats på gräsrotsnivå med fokus på bobarhet.
Tanken är att föreningen Finlands öar ska ansvara för skärgårdsnätverket i fortsättningen.
– Frågan är hur man ska få regionerna att samarbeta och hur man får med fler öar, säger Prost.
För Skärgårdsinstitutets del återstår uppgörandet av en slutrapport över projektet. Rapporten görs under våren.
Sedan är tanken att bobarhetskonceptet ska introduceras i fler länder i EU via den europeiska öföreningen ESIN.
– Arbetet är redan i gång. Ett tiotal länder är vid det här lag involverade i projektet, säger Prost.