Investeringar är nödvändiga för att Finland ska kunna behålla en fortsatt hög självförsörjningsgrad. För att i synnerhet unga ska se jordbruket som en framtidsmöjlighet krävs många åtgärder, konstaterade ordförande Tomas Långgård, när han öppnade ÖSP:s höstmöte.
Efter ett bättre år för jordbruket i fjol har marknadssituationen för jordbrukets produkter försvagats i år igen. Producentpriserna har sjunkit snabbare än kostnaderna, som är på en fortsatt hög nivå. Samtidigt inverkar det höga ränteläget på investeringsviljan framför allt inom husdjursproduktionen.
– Intresset för att investera i våra näringar är på en lägre nivå än normalt, och en annan förklaring än enbart räntorna kan också vara mediernas propaganda mot husdjursproduktionen inverka, säger Tomas Långgård, ordförande för ÖSP.
I sitt välkomstanförande när han öppnade förbundets höstmöte i Vörå i måndags, lyfte han upp de många utmaningar som nu finns. Att det sker kontinuerliga nyinvesteringar och grundförbättringar i produktionsanläggningar, är viktigt för att upprätthålla den ännu goda självförsörjningsgraden som Finland har.
– Små förbättringar i stöden för unga odlare har gjorts, men det behöver sättas större fokus på hur vi kan få fler unga att tro på en framtid inom livsmedelsproduktionen, konstaterar han.
Tål inga nya beskärningar
Oroligheterna i världen får återverkningar även i Finland och underskottet i statens ekonomi kan leda till nya sparåtgärder nästa år.
– Den höga räntan ökar också våra kostnader inom primärproduktionen. Om vi ska kunna upprätthålla försörjningsberedskapen tål våra näringar inga nya beskärningar eller pålagor från statens håll, säger han.
En mycket viktig sak för att det ska finnas framtidstro är att stöden, som är en viktig del av inkomsten för många, utbetalas i tid. Ända sedan våren har Långgård och ÖSP kritiserat den nuvarande tidtabellen för stödutbetalningarna.
– Att utbetalningarna, både gällande produktionsstöden och investeringsstöden, fördröjts är under all kritik, och det har försatt många gårdar i stora likviditetsbekymmer. Flera viktiga stöd för husdjursproduktionen har dessutom flyttats över årsskiftet, i värsta fall ända till juni 2024. ÖSP har med medlemmarnas fulla stöd, enträget agerat för att få förbättringar till stånd, men vi kan inte vara nöjda med utfallet av våra ansträngningar, säger Långgård.
Kampen fortsätter
Kontakterna från fältet gällande tidtabellen har varit många. Långgård berättar att han förra helgen fick ett samtal av en ung producent som tagit över föräldrarnas gård i år. Han beskrev situationen som svår med likviditeten när stödutbetalningarna framflyttats.
– Producenten har inte heller kunnat få ut startstöd och räntestödslån för övertagandet. Hans besvikelse blev ännu större då NTM-centralens tjänsteman berättat att några utbetalningar av investeringsstöd inte kommer detta år på grund av att Livsmedelsverket inte har tekniken med utbetalningarna klar. Anslag var det inte brist på, berättar Långgård.
– Att han krävde att vi ska agera mera kraftfullt för att få resultat till stånd är ingen överraskning. Han är ingalunda ensam i sin situation och frustration.
Långgård är besviken över att jord- och skogsbruksminister Sari Essayah inte har gett något stöd i strävan att rätta till bekymren med Livsmedelsverkets betalningsenhet.
– När ministern tog Livsmedelsverket i försvar försämrades möjligheterna till att få förbättringar till stånd för i år, säger han.
Men han understryket att kampen inte är över för ÖSP:s del.
– Våra krav kvarstår: Kompensationsersättningen ska som tidigare betalas senast i oktober och förskott på alla stöd ska betalas samma år som de ansökts. Detta måste redas upp senast nästa år. Betyget för hur Livsmedelsverket hanterat stödutbetalningarna får klart underkänt, och vi kan inte heller vara nöjda med Essayahs ovilja att ta itu med problemen på Livsmedelsverket, säger Långgård.
Producentens roll bör stärkas
Han är belåten över att Essayah ska vara med och genomföra ett regeringsprogram, som innehåller goda skrivningar om jord- och skogsbruket. Men det räcker inte för henne att luta sig tillbaka på regeringsprogrammet och hålla fina festtal, utan arbetet med att förverkliga programmet måste inledas utan dröjsmål, menar Långgård.
– Av de tre lagöversyner som ingår i regeringsprogrammet, med avsikt att stärka producentens position i livsmedelskedjan, borde lagen om offentliga upphandlingar i snabb takt korrigeras, så att statens och kommunernas upphandlingar av livsmedel åläggs uppfylla minst samma standard på baslivsmedel som krävs av livsmedelsproduktionen i Finland.
– Så har man det i Sverige, och det är i hög tid att också Finland går in för det. Det är orimligt att staten å ena sidan ålägger producenter uppfylla strikta villkor för livsmedelsproduktionen, men samtidigt upphandlar livsmedel från länder som inte uppfyller samma krav, detta måste upphöra, säger han.
Det som gläder är att marknadsläget är bra för skogsägarna. Men det finns också hotbilder främst i form av diverse EU-förordningar som kan bli kostsamma. Att så är fallet ifrågasätter Långgård med tanke på att Finland med aktiv skogsskötsel fördubblat skogarnas tillväxt. Samtidigt understiger avverkningarna det beräknade hållbara uttaget.
– I landet finns också ett stort antal passiva skogsägare som inte överhuvudtaget rör sin skog. Borde inte detta sammantaget ge en god grund både för biologisk mångfald och kolbindning? frågar han sig.