Igen en gång går vi till val i vårt älskade EU. Vårt EU som vi framför allt älskar att hata. Få saker irriterar människor lika mycket i vardagen som olika påbud, förordningar och direktiv från Bryssel.
Den senaste tiden verkar det vara EU-direktivet om att korken måste sitta kvar på plastflaskorna under hela användningstiden som irriterat finländarna mest. Ett direktiv som i och för sig har ett gott syfte, att stävja spridningen av mikroplaster och andra plaster i världen, men som slår till mot en sak som egentligen inte är ett speciellt stort problem i Finland, pantflaskornas korkar.
Enligt uppgift lämnas nämligen största delen av pantfalskorna i Finland in med korken på, redan före direktivet. Nå, direktivet är förstås ett sätt att gardera sig och vi vet också att plastavfall är ett betydligt större problem i andra delar av EU än här i Finland och Norden. Det hindrar ändå inte oss finländare från att irritera oss på direktivet.
Samma direktiv gäller också korken till kartongförpackningar, till exempel mjölkförpackningar, i de fall de har kork. EU har också på andra sätt lagstiftat om olika slags plastförpackningar, till exempel när det gäller plastförpackningar runt flerpack av läsk- och ölburkar samt frukt och grönsaker. Någonting Landsbygdens Folk skrivit om tidigare i år.
EU har också fattat beslut om att inga nya bensin- och dieselbilar kommer att säljas från och med 2035. Också en sak som irriterat många här i Finland där dieselbilarna varit omtyckta. Speciellt på glesbygden där körsträckorna ofta är långa. En annan sak man lagstiftat om är att EU-länder måste hjälpa varandra vid flyktingkriser och det ska dessutom bli lättare att skicka tillbaka asylsökanden redan innan de går EU:s gränser. Också en sak som väckt olika slags reaktioner i olika medlemsländer.
En ytterligare sak man lagstiftat om under de senaste åren är lönetransparens. Alla i EU ska alltså ha rätt att veta sina kollegors genomsnittliga lönenivå om man gör ungefär samma jobb. Man vill överlag minska på ogrundade löneskillnader, inte minst mellan könen.
Dessutom har man för cirka ett år sedan lagstiftat om en EU-standard för telefoner, kameror och surfplattor då det kommer till laddare och kablar. Den standarden har man på EU-nivå slagit fast till det som vi idag känner till som USB-C. De här två sistnämnda sakerna är, till skillnad från de tidigare nämnda, två som generellt sett upplevs som positiva bland medborgare i EU-länderna, också här i Finland.
Precis all EU-relaterad lagstiftning är de facto inte negativ, inte ens på ett praktiskt och konkret plan. I den här valrörelsen har man många gånger upprepat mantrat att EU ska vara stort i stora frågor och smått i små frågor. Ibland känns det till och med som att EU är bättre på små och vardagliga saker än på överstora och teoretiska helheter. Går man in på den typens helheter brister det ofta i verklighetsförankringen för samtliga 27 medlemsländers del och då riskerar man att få sådant som avskogningsförordningen och restaureringsförordningen som slutresultat. Initiativ där själva syftet från början i regel varit gott.
Många av de finländska kandidaterna i Europaparlamentsvalet är överens om två konkreta nyttor av EU-medlemskapet för Finland. För det första att EU är ett fredsprojekt och att man trots allt lyckats bevara freden inom EU:s gränser i mera än 75 år. Och för det andra att Finland, alldeles särskilt som ett litet och perifert land, drar stor nytta av att vara en del av EU:s inre marknad. Kanske också den gemensamma valutan euron, men framför allt den inre marknaden.
På söndag är det valdag. Använd din rösträtt och kom ihåg att ju lägre valdeltagandet blir desto större tyngd får just din röst, förutsatt att du avlagt den.