Det är många som kommer ihåg julannandagen 2011. Då drog nämligen stormen ”Tapani” (i Sverige döpt till ”Dagmar”) in över landet och orsakade massiva elavbrott. Reparationerna drog ut på tiden, bland annat på grund av de stora mängder fallna träd gjorde det omöjligt för reparatörerna att ta sig fram till de skadade ledningarna.
De utdragna elavbrotten i vinterkylan fick politikerna att vakna. Elnätet som då till absolut största delen bestod av luftledningar var alltför sårbart. Elöverföringsbolagen var inte heller speciellt intresserade av att snabbt göra något åt saken.
Resultatet blev en lagstiftning, där överföringsbolagen bland annat är tvungna att betala ersättningar åt kunderna om elavbrotten drar ut på tiden.
Då blev det fart på grävmaskinerna, med resultatet att en stor del av mellanspänningskablarna i dagens läge ligger under marken. Det har gjort att elavbrotten nuförtiden är betydligt mer sällsynta. En lättnad för elkonsumenterna, men den har minsann inte kommit gratis.
Problemet är att elöverföringsbolagen är i monopolställning och de har egentligen själva fått bestämma hur mycket de nu satsar på att gräva ner sina elkablar. Har de överinvesterat? Kostnaden kan de ju enkelt överföra till kunderna, som ju inte har möjlighet att byta överföringsbolag på samma sätt som elleverantör.
Frågan är rätt komplicerad och det är kanske skäl att peka finger också mot Energimyndigheten som övervakar branschen. Eftersom överföringsbolagen har monopolställning så finns det regler på hur mycket vinst de får göra. Men för slipade bolag finns det många sätt att justera siffrorna så det går att ta ut en högre vinst.
Då övervakningsmodellen ändrade 2016 så steg till exempel avkastningen på det egna kapitalet för bolagen från i medeltal under 10 procent till över 20 procent. Det största överföringsbolaget Caruna har rentav haft nästan 30 procent avkastning på eget kapital. Senaste år hade Caruna en omsättning på 494 miljoner euro och betalade ut hela 130 miljoner till sina ägare som dividend.
Den rätt riskfria avkastningen på investeringarna har också gjort att bolagen tagit stora lån för investeringarna. Då kan de både dra av räntorna från resultatet och öka avkastningen på det egna kapitalet.
Så fastän myndigheterna med sina beslut säkert haft som avsikt att försöka skapa ett stabilt elnät med skäliga överföringspriser, så har den senare delen inte riktigt lyckats.
I år har Energimyndigheten igen ändrat på kriterierna för övervakningen av bolagen. En stor ändring är att det beräknade värdet på elnäten i fortsättningen bättre skall motsvara bokföringsvärdet. Enligt den tidigare beräkningsmodellen justerades värdet för näten uppåt med jämna mellanrum även utan att investeringar gjordes, vilket gjorde att den vinst som bolagen tilläts ta ut inte motsvarade riktiga kostnader.
Det här kryphålet har nu täppts till, vilket gjorde överföringsbolagen rasande. Av 77 bolag besvärade sig 70 till Marknadsdomstolen om Energimyndighetens beslut. Det största bolaget Caruna har dessutom dragit ärendet till en internationell skiljedomstol.
Caruna har också meddelat att leveranstiderna för nya elanslutningar blir längre, eftersom de påstår sig inte ha råd att upprätthålla den tidigare servicenivån.
Slutledningen är att det är verkligt svårt att reglera och styra företag i monopolställning, speciellt om de ägs av privata investerare.