I ett föredrag som historieprofessor Laura Kolbe höll vid ett seminarium på Agronomförbundet lyfter hon upp diskussionen kring vad som nu egentligen kan räknas som finländsk mat. Den diskussionen förs kanske mera bland den finskspråkiga befolkningen än bland finlandssvenskarna. Det beror säkert på att för de finskspråkiga handlar det också om en nationell identitetsfråga.
För den finskspråkige är det av stor vikt att det också finns finsk mat och en finsk matkultur. För finlandssvenskarna är det inte av lika stor vikt att matkulturen är finländsk, det är mer acceptabelt att influenser också kommit från andra länder, som till exempel Sverige.
Det är också en fråga om tidsperspektiv då man talar om vad som är finländsk mat. I dagens läge räknas väl till exempel potatis som en av de mest finländska basråvarorna i de finländska köken, men det är först på 1800-talet som knölen började konkurrera med rovan. Ursprungligen kom potatisen visserligen med tyska plåtslagare till Finland redan på 1700-talet till Fagerviks järnbruk i Ingå.
Går man tillbaka i historien märker man att klasskillnad spelade en stor roll i vad som fanns på de finländska matborden. I de mer förmögna hushållen kan inspiration ha hämtats från det franska köket.
Herrgårdar och prästgårdar har varit föregångare genom att introducera nya grödor, den vägen har frukter och odlade bär kommit till våra matbord. Kryddor har oftast varit importvaror och delikatesser har nästan alltid varit något som kommit från andra länder. Den finländska maten har fått nöja sig med rollen som vardagsmat. Om maten skall vara lite fin med finess, då är det importerade recept och ingredienser man tagit till.
Under de senaste årtiondena har det skett en mycket snabb och kraftig förändring i vad som äts vid de finländska matborden. EU-medlemskapet 1995 öppnade portarna helt för importerade livsmedel och med dem slank många nya ingredienser och smaker in på matborden.
I dagens läge är maten alltmer klasslös och universell. För den som besöker mindre orter i Finland är det nästan lättare att hitta ett ställe som serverar pizza än ett ställe som serverar traditionell husmanskost.
I städerna finns det allt fler restauranger som serverar sushi, nepalesisk, thailändsk eller vietnamesisk mat. För att inte tala om hamburgare. Den mest typiska restaurangmaten i Finland är i nuläget ett slags universell mat som inte längre egentligen har något ursprung. Samma mat hittas nästan i vilken stad som helst runt jordklotet.
För de finländska jordbrukarna som producerar största delen av råvarorna till våra matbord har det egentligen ingen större betydelse hur maträtterna ser ut i slutändan. För jordbrukarna är det istället viktigt att råvaran till finländarnas mat också har producerats i Finland.
Tacksamt nog har finländarna under alla tider också varit trogna användare av inhemska råvaror. Många restauranger deklarerar öppet ursprunget till exempel för sitt kött, trots att det på menyn inte finns karelsk stek utan koreansk bulgogi.
Vi skall vara stolta över att finländarnas mat ännu har finländska råvaror. Även om recepten och tillredningen gör att maträtterna i sig kanske inte kan kallas finländska.