Ledaren:
Jordbrukets investeringsstöd går
till en allt mindre grupp av gårdar

Gårdar som investerar i sin verksamhet är redan lönsamma, till skillnad från gårdarna i genomsnitt. Lönsamheten på gårdar som investerar ofta blir ännu bättre, i varje fall på sikt. Det här framgår av Statens revisionsverks revision av effekten av jordbrukets investeringsstöd.

De investerande gårdarna växer hela tiden, i storlek och omsättning. Allt oftare bedrivs de facto jordbruk i form av ett aktiebolag eller en jordbrukssammanslutning med flera delägare. Och andelen med dessa företagsformer är exceptionellt hög just bland de investerande gårdarna.

Enligt Statens revisionsverks revision kommer jordbrukets strukturrationalisering att fortsätta:” Större gårdar som satsar kraftigt på verksamhetens kontinuitet har redan en central ställning när det gäller jordbruksproduktionens volym, även om deras antal tills vidare är mindre", säger effektivitetsrevisionsrådet Visa Paajanen i ett pressmeddelande.

Det vi också kan utläsa av revisionen är att jordbrukets investeringsstöd beviljas till en allt mindre grupp gårdar. Denna grupp investerar oftare och investeringarna är dessutom större än i genomsnitt. Sökande i aktiebolagsform beviljas en exceptionellt hög andel av stöden, över en tredjedel, trots att deras andel av alla gårdar i detta nu är endast tre procent.

På basis av informationen från revisionen kan man ändå inte att med säkerhet bedöma hur jordbrukets investeringsstöd inverkar på investeringarna i sig eller gårdarnas lönsamhet. Utifrån sunt förnuft vet vi också att en investering inledningsvis tenderar att uttryckligen belasta lönsamheten.

I ett litet material observerade man vid revisionen trots allt att investeringarna har ett tydligt samband med gårdens framtida lönsamhet. Men det kan ju också hända att den utvecklingen skulle skett oavsett.

Statistikföringen av jordbruket och uppföljningen av ekonomin grundar sig fortfarande på ett familjejordbrukstänkande, en liten enhetsstorlek inom jordbruksproduktionen och en verksamhetsform som anknyter till den. Statistikföringen motsvarar inte dagens behov och till exempel klassificeringen av gårdsstorleken beaktar inte i tillräcklig utsträckning de allt större gårdarna.

Koncentrationen av jordbruket är helt enkelt större än vad statistiken visar. Produktionssamarbetet mellan gårdarna och den allt vanligare aktiebolagsformen har lett till detta särskilt inom den i Finland viktigaste produktionsinriktningen, nämligen mjölkproduktionen.

En specifik orsak till det är också att riskerna där ökat mera än inom andra produktionsinriktningar, inte minst på grund av att investeringarna i nödvändiga produktionsanläggningar vuxit sig stora, nästan överstora. På basis av revisionen skulle det behövas bättre information om jordbrukets struktur och ekonomi. I synnerhet i det framtidsinriktade beslutsfattandet inom investeringsstödspolitiken skulle det behövas en noggrannare beskrivning av nuläget.

Jordbrukets investeringsstöd har varit och är ett viktigt verktyg i strukturrationaliseringen och har närmast påskyndat den. I övrigt är det svårt att säga någonting entydigt om effekterna av jordbrukets investeringsstöd eller huruvida dessa effekter är positiva eller negativa.