Som bäst pågår ett toppmöte om klimatet i Azerbajdzjans huvudstad Baku. På samma sätt som för biodiversitetstoppmötet i Cali för några veckor så blir det nog ett väldigt urvattnat möte som ingen kommer att minnas efteråt.
Själva valet av mötesplats kan också sägas vara kontroversiellt. För att hålla hela världen med i processen så hålls klimatmötena turvis i olika världsdelar. Nu var det östra Europas tur och där lyckades Ryssland blockera andra alternativ som Slovenien eller Bulgarien. Kvar i final fanns Armenien och Azerbajdzjan som under decennier mer eller mindre legat i krig med varandra.
I utbyte mot 32 krigsfångar lovade Armenien att inte motsätta sig Azerbajdzjans värdskap. Det kan påpekas att Azerbajdzjan är mycket beroende av sin olja och gas – 90 procent av importintäkterna och 60 procent av den totala ekonomin baseras på olja och gas. Upptakten till mötet var alltså inte den bästa.
Då mötet började passade värdlandets president Ilham Alijevi dessutom på att anklaga Frankrike och Holland för nykolonialism, vilket ledde till att Frankrikes miljöminister avbokade sin flygbiljett till konferensen.
I inledningstalet till konferensen hyllade Alijevi till råga på allt de fossila bränslena och kallade dem en gåva från Gud. Att ta vid och förhandla om en fossilfri värld efter ett sådant anförande är knappast helt lätt ens för den mest garvade diplomat.
Det var inte heller meningen att detta klimatmöte skulle fokusera på utsläppsminskningar, utan på hur fattigare länder skall finansieras så att de kan minska sina utsläpp och anpassa sig till klimatförändringen. Fastän pengar är mindre eldfängda än olja, så är denna fråga också i motvind på mötet.
Kina som är världens näststörsta ekonomi är inte intresserad av att betala och med Trump i USA så är finansieringen därifrån också hotad.
Fokus vid alla klimatmöten borde istället sättas på att få ner användningen av fossila bränslen och att utveckla alternativa energikällor. Det borde också vara självklart varifrån en stor del av finansieringen skall komma, nämligen från de stora oljeproducerande länderna.
Rent krasst är verkligheten förstås en annan. Många av de stora oljeländerna styrs av auktoritära regimer som minsann sett till att det finns tillräckligt med pengar i den egna plånboken för att betala för luftkonditioneringen då det blir för varmt.
FN:s klimatmöten stampar på stället på grund av att konsensus krävs för besluten. Det skulle istället vara viktigare att G20-länderna, det vill säga världens 19 största ekonomier plus EU, skulle förbinda sig till att minska användningen av fossila bränslen.
Om G20 skulle tala allvar kunde det också vända tankarna bort från det som nu är ett problem för jord- och skogsbruket på många håll.
Eftersom det känns oöverkomligt för en enskild individ att åtgärda det stora problemet – de fossila bränslena – så gör man något man tror man kan påverka. Som att inte äta nötkött eller protestera mot att skogar utnyttjas. Men det är ju inte där problemet sitter.